söndag 17 augusti 2014

Tack alla mina vackra modeller för att ni finns...

Det här får bli ett litet tack och avskeds inlägg till alla mina vackra flickor som jobbat tillsammans med mig, kämpat, sliti och svettas i strålkastaljuset. Ute i regn och rusk, snö och kyla men även i solsken och inne i varma ateljéer. Visst har jag favoriter, säger jag något annat så ljuger jag. De fyra som jag jobbat mest med, de som kommit mig närmast. Ingen skall få guldmedalj för då blir de andra avudnsjuka (modeller är jävligt avundsjuka skall ni vet och de slåss gärna om saker och ting, om det behövs). Här kommer de nu, samtliga bilder är tagna 1993, premiärplåtningen för de flesta av dem.

Dodo
Jag börjar med Dodo (Dorothea). Hon kom in i min ateljé tillsammns med MY (hon som var Björne i barnprogrammet på TV) Det var inte meningen att dodo skulle plåtas, det var My som var modellen. Vacker och sprudlande glad dessutom, en go unge.
Nåväl jag tyckte att Dodo var så otroligt vacker, lite udda med sina små fräknar på näsan, tyst lite blyg och det var med mycket tvekan hon ställde sig framför min kamera. Det tog inte många minuter innan allt släppte. Hon är modellen som betytt mest för mig, gjort de flesta plåtningarna  och blev alltid bra, jävligt bra. Nu har jag inga negativ kvar, inga dia heller på henne. Hon är klippt så hon kan sova lugnt på kvällar och nätter. Ingen får nu se henne posera framför min kamera igen. Dodo har nu familj, fina små barn och en trevlig man.

Åse
Åse, kom in som en virvelvind i mitt liv. I 100 km/tim utan bromsar och hon hade en potential som inte gick av för hackor. Den perfekta badmodellen, skitläcker figur och alltid blicken i ögat. Åse vågade och levererade vid varenda fotografering. Ett litet småländskt vilddjur som hade en indianhäst och en hund och bodde ute på landet. Vi han med många roliga plåtningar innan våra vägar delade på sig.
Var honär och gör idag vet jag inte och det skulle vara roligt att träffa henne igen. Jag antar att hon har gift sig, skaffat barn och lever lycklig i sin lilla stuga i skogen.
Kanske ser hon detta och slår mig en pling så vi kan ta en fika ihop, det hade varit väldigt roligt.



Elin
Elin, denna lilla trollunge. Hon vann Miss City tävlingen ett år här i Göteborg. Sedan kom hon upp till ateljen och jag tog några bilder. Hon blev bra, grym med massor av power. Ser alltid lite vass ut på bilderna, inget ullidullande här, inga romantiska beslöjade ögon utan här var det hårda tag som gällde. Hon blev också en perfekt badmodell, som jobbat flera gånger med bad som huvudtema. Idag är hon gift, tror jag, med fina små barn och tanten har även börjat köra crossfit i den högre skolan. Det passar henne som handen i handsken. Jag har träffat henne några gånger de senaste åren men skulle naturligtvis önska att vi fick en längre pratstund någon gång. Nu rymer ju jag så det får väl ligga på is nu under vintern.
Hon håller sig i fint trim, det har jag sett på fejjan...



Frida
Frida, skönheten från Simlångsdalen. Vilken liten kvinna. Hon kom också upp till mig med sin kompis (vacker hon med) som ville ta lite bilder till sin portfolie. Såg genast i ögonvrån att Frida också var sugen på att ställa sig framför kameran och när jag sa att hon skulle kliva fram så var saken klar. Vi har gjort en herrans massa roliga fotograferingar ihop. Mjuk, kvinnlig och alltid söt på bilderna. exig till tusen när han var på det humöret. Dessutom så fick hon flera hjärtan att smälta. Mitt klarade sig för jag hade ju Suz där hemma.
Jag tror att hon bor och jobbar i Stockholm idag. Om hon är gift och har producerat några småttingar det vet jag inte. Men dessa vackra små liv fyller ju snart tant hela bunten så något litet frö borde hon ha sått.




Noomi
Kolla här! Den första bilden på Noomi. Blyg, försiktig nästan rädd ställde hon sig framför kameran. Hon var en jävul på att dansa och det är hon fortfarande. På scen var hon aldrig blyg men när jag kom med kameran då blev hon rädd och försiktig. Detta gick bort efter andra plåtningen och sedan dess tillhör hon mina värstingar. Vi plåtar fortfarande lite då och då och ni har säkert sett några av bilderna på fejjan. Hon är mamma till två fina grabbar, en pigg "tant" som kanske slutar prata med mig efter detta, vem vet.
Pojkflickan i superstora jeans, slickat hår och inte alls modig. Men hennes vackra ögon, fina hy och smittande leende (när hon väl ler) det hade hon med sig ända från starten. Hon är en mycket god vän idag och kommer så att förbli.




Natacha
Natacha, den lilla juggebruden med de fantastiska ögonen och drivet som fanns där hela tiden. Lite blyg bakom den tuffa fasaden, men hon och jag jobbade väldigt bra tillsammans. Fantastiskt vacker med en fin kropp gick hon att använda till väldigt många fotograferingar. Hon var även en av de bättre då det gällde att fotografera skinnkläder. Bar upp dessa på ett väldigt fint sätt. Var hon finns idag vet jag inte. Är hon kvar i Göteborg? Har hon bildat familj, ja den frågan lär jag väl aldrig få svar på kan jag tänka mig? Hur som helst, hon tillhör den grupp av tjejer som jag alltid har kunnat jobba speciellt bra med. Glad, lättsam och alltid på alerten. De där speciella bilderna som vi alltid pratade om att ta, de bilderna han vi inte med, tyvärr.




Sedan har vi hundratals andra vackra kvinnor som passerat in och ut i mitt liv, framför kameran både i ateljén och utomhus. Unga förväntansfulla flickor som sköter om sig, ser till att må bra, tränar och vill ut i den stora vida världen. Jag har ibland varit en språngbräade ut till den världen.
Nu har jag klippt alla mina tjejnegativ, diabilder och färgnegativ. Jag kan inte ta fram er och titta på er igen, men jag har erfortfarande kvar er hela bunten, i mitt minne. Den hårddisken är knakfull av roliga saker som hänt, både dig och mig.
Kram och puss på er hela surven, fortsätt vara rädda om er och jag hoppas att vi syns någon gång i det verkliga livet och inte enbart via fejjan och andra medier.

pappa B

"Troll kan tämjas, men inte arga kvinnor"


Skicka en kommentar