Jag kan förstå de som inte kan sluta röka. Jag har aldrig rökt, men jag har skrivit och fotograferat i hela mitt besynnerliga liv. I morse satte jag mig framför burken som jag brukar när alla lämnat lägenheten. "Gubbkalsongen" avverkar jag under tedrickandet och smörgåsbredandet till trollen. Med en hand smörar jag limpa skär ost och lägger på prickig korv. Med den andra vänder jag blad i del 2, sporten. Har aldrig läst en dödsannons, bara min pappa och mammas för att se att tidningen hade satt in det jag vill det skulle stå. Förstår inte de personer som varje dag, det första de gör, är att slå upp tidningarnas dödsannonser för att se vilka som fällt ihop vingarna. Jag kunde inte skriva någonting, det var slut på hela registret, stora delar av mitt brokiga liv hade tagit någon form av semester. Men...sakta men säkert började det strömma till lite i eftermiddag och så plötsligt inser jag att jag kan ju inte bara sluta blogga, jag måste för tusan hakar göra minst ett inlägg per dag.
Skiter oftast i det kulturella som jag tycker är så erbarmeligt tråkigt så det dammar om det. Förvridna hjärnor har mage att kritisera alla som gillar svängig musik, rockabilly, dansband och dragspel. De som tycker att fem blåa och ett rött streck är värt kulturpris på 100.000-tals kronor, de som fnyser åt en vacker solnedgång och tycker att det är så banalt, högtorgskonst! De gubbar och käringar som sitter i kommunernas kommittéer och beslutar att en konstnär skall få smälla upp fem vassa rostfria spetsar, kalla detta för "vindarnas vision" utanför ålderdomshemmet och få 350.000 i betalt. Under tiden sitter tanterna och farbröderna som byggt upp det här landet och tuggar på sitt tandkött och kan inte förstå varför man satt upp dessa spetsiga silverplattor utanför deras fönster.
Kultursnobbar som är finare än du och jag, de som springer runt på vernisage, äter ostbågar, salta pinnar och dricker sherry. De suckar begrundar och låssas förstå. Ett påklistrat leende och fina fasaden, som jag vi flera tillfällen, efter ett par rejäla supar, sett rasa ihop som ett korthus. BH:n har kastasts, kjolarna likaså och så strippas det på locket på flygeln medan den äkta mannen försöker få in handen i trosorna på värdinnan som samtidigt spyr i ena blomkrukan. Finkultur jo kyss mig i röven. Nej de kan dra åt helvete hela detta förpestade sällskap. Mer dragspel, Iggesundsgänget, fram med Åsa-Nisse & Klabbarparn, Janne Wängman och hela buskisgänget. Mera Falkenbergsrevyer och mindre Ingeman Bergman, denna skithög som alla kulturnissar älskar och tror att de förstår sig på.. Det enda jag är avundsjuk på den gubben är att han fått sätta på Liv Ullman, det skulle jag också ha velat, när jag var ung, hade rejäl fart på pinnen och fri givetvis. Hade det möjliggjorts så hade fårskallen på Gotland aldrig fått sin stora näsa i närheten av den norska ängelen.
I morgon hoppas jag att de svenska flickorna med kantlirarna Boson och Wiel-Freden (min lilla favvotjej) flyger både högt och länge. De rumänska dansöserna är snabba, betydligt snabbare än tajgans damer var i går. Jag tror de blågula vinner och spelar final, gärna mot Danmark, då blir det både tryck och guld till Sverige!
Här är jag igen!
pappa B
Ja här i Angered smäller det redan, det har det gjort ända sedan det blev mörkt. Men på riktigt så brakar det loss om en och en halv timme. Jag passar på redan nu att önska alla mina vänner och läsare, tillfälliga inhoppare och alla där ute i världen ett riktigt GOTT NYTT År och en förhoppning om att 2011 skall bli lika behagligt som 2010 varit. En ny era på väg mot 2020 tar sin början och kanske om allt vill sig väl så sitter man här igen och bloggar nästa 10-års jubileum. Var rädda om er ikväll, kramas och pussas, skjut inte bort ögonbryn och andra kroppsdelar. Drick med måtta, tänk på morgondagen och ge fan i grannens käring.
