Jag var nere i Sydafrika, i Johannesburg, Kapstaden. En levande stad fylld till bredden av kriminalitet och gränder dit ingen vit går in. Folket i centrum var vänliga. Tysta och vänliga. Man kanske inte skriker så högt här nere. -Vi är fria. apartheden är borta, sa de som jobbade med turisterna. Skitsnack, här pekar man fortfarande med hela handen och skriker åt niggern att köra fram bilen. I turist orterna är det tillrättalagt men hur ser det ut bakom turistfasaden?
Där bor det tysta folket. De som vill men inte törs prata. De som delar på en burk bönor med grannarna. Tjejen på bilden här ovan, hon arbetade i en fabrik där man vävde stora bilder, bilder på Nelson Mandela, inte hans hustru utan bilder på gubben. Hon arbetade i 12 timmar. Sen tog hon av sig den vackra klänningen och huvudbonaden som hon vek ihop och lade på en pall i lokalen. Klänningen hängde hon upp på en galge i ett rum bakom utställningshallen. Hon tog med sig en bastkasse, log och försvann ut i vimlet. Först skulle hon handla sedan skulle hon gå 8 kilometer hem. Den proceduren gjorde hon varje dag, varje vecka, månad och år. Hon var en av de tyska folket, en som kommit en bit utanför de korrugerade plåtarna som utgjorde gränsen för det fria Kapstaden och dem som aldrig kommer att bli fria.
Vi skall inte tro på vad de stora ledarna säger, de svammlar mer än pappa B.
pappa B
Bakom berget bor det också folk
5 kommentarer:
Godkväll en något sen sådan..Ja du dessa fantastiska kvinnor som sliter hårt och travar 8 km om dagen utan att knota som tycker de kommit en bit framåt från just plåtoch avloppsstank. Vad de stor ledarna vet om det är som ett sandkorn i öknen som blåser framåt och bakåt och aldrig får fäste någonstans.Och ändå ändå så bjuder kvinnan oss ett leénde som nästan når hennes ögon,Själens fönster som speglar henne stolthet.
..jag är glad att hon lade av sig den påtvingade huvudbonaden eft 12 timmar! Jisses!
...själv bär jag endast diadem designade stellasweden...
Vissa kvinnor är helt enkelt superkvinnor! Kul att läsa dina inlägg då det får en att tänka lite!
Tack kvinnor och min lilla Stella är tillbaka!
Skicka en kommentar