fredag 17 april 2009

Stackars lilla Irongirl, nu tror hon att hon skrämt mig, igen!

Den här lilla ömtåliga damen med glimten i ögat, vass tunga och varma kramar kan inte skrämma bort den här strävhårige gamle lapplandsbjörnen så lätt. Måhända hopppar jag ut från bloggen för tidigt ibland och måste svara dig nästa dag, men vadå, svar kommer alltid. Ofta tillsammans med en och annan kram. Ibland goa, ibland små och ibland lååånga. That´s me.
Idag vet hon att jag håller tummarna på att hon skall få ihop sina bokningar, att radiosändningarna skall funka och att hennes förra chef skall få en pungspark så att kulorna åker upp i hårfästet på honom. Vadå rädd? Lilla gumman, kör så det ryker och skulle det inte ryka så kör ändå!
Nu kommer det en hel påse med kramar, olika sorter, det är bara att välja vilka och plocka upp dem. Det finns så det räcker till alla er andra tjejer också, så de så.
pappa B

"Det viktiga är inte att aldrig falla utan att kunna resa sig efter varje fall"
Skicka en kommentar