måndag 20 juli 2009

Klättringen upp mot Honningsvåg imponerar på hela gänget..

Efter en stillsam natt i en liten men fin stuga, strax utanför Alta med vidhängande fiske utan resultat så var det dags att klättra vidare upp mot Mageröya och den väntande Nordkapsklippan. Spända av förväntningar packade vi in i Passaten och gav oss iväg. Lite studsmattehopp han trollen med innan pappa B signalerade för avfärd. Vädret var halvskapligt och det småregnade och temperaturen låg på +8 grader. med andra ord så hade inte det riktiga tältvädret uppenbarat sig ännu, så det blev kraftiga hugg i reskassan vid varje stughyrning.
Avståndsmässigt är det inte så långt, men vägarna slingrar sig runt fjordar som aldrig verkar ta slut. När man klarat av en och tror att det skall komma en raksträcka så dyker det upp en annan och ibland med så tvära kurvor att man nästan ser sig själv i röven. Trollen jublade och var helt hänförda över utsikten med snöklädda fjäll som stupade rakt ner i fjordarnas turkosa vatten (kommer från glasciärer, därav den vackra färgen). Stannade på en vacker rastplats och fick fart på Trangiaköket. Nudlar och köttfärssås på burk blev dagens lunch och det smaskades och åts så det stod härliga till. Inte så mycket mygg men däremot "brummare" som höll "Prinsessan" igång i stort sett hela dagen. Hennes "brummare" var namnet på de bromsar, stora flugor som sätter sig, biter som bara fan och sedan flyger sin kos. Som lillgrabb nöp vi fast den och körde ett smalt grässtrå i röven på dem och släppte sedan iväg dem. De for ivär, rakt upp mot skyn som en raket.
Lyckades inte ta fast någon och göra om ungdomens synder. Förmodligen har snabbheten hos mig försämrats märkbart, eller så har bromsen blivit fegare, och lyfter snabbare. Några rejäla bett fick jag i alla fall. De övriga klarade sig utan och "Skogarnas Konung" verkade vara helt immun mot både dem och myggen. Blev inte biten en enda gång. Dags för kaffepaus med ett förvånadsvärt gott pulverkaffe -Euro Shoppers instant för 22.50 på ICA- kan verkligen rekomenderas före de betydligt dyrare varianter som finns i butikshyllorna. Det var inte svårt att hitta vackra rastplatser och snart satt vi samlade vid vägkanten och njöt i fulla drag. Både av kaffe, supergoda bullar och en hänförande utsikt. Självutlösaren fick pappa B att göra några tjurrusningar vilket givetvis var bra för konditionen. Och till enorm glädje för övriga gänget. Här sitter vi i alla fall alla fyra och myser. Plötsligt stannade en bil med husvagn till och en mycket trevlig och glad norrman med fru dök upp. Vi, eller rättare sagt jag berättade om vårt äventyr och han frågade om vi skulle fiska på vägen upp. Det skulle vi givetvis och vips så tog han med oss till sin bil och plockade fram en maskburk, fyllde den med sprattlande daggmaskar och gav den till "Skogarnas Konung". -Pappa, kan du förstå att alla här uppe i norr är så snälla, sa han när vi tackat för mask och burk och bytt adresser. Olav Myhr hette den snälle norrmannen och vi sänder honom en tacksamhetens tanke över den fina daggmasken. Dock uppskattade inte fiskarna den lika mycket som vi, men bara handlingen av Olav var ett minne för livet hos de små trollen...
Timmarna rullar fort när man har roligt och så gjorde det även för oss. Klättringen mot Mageröya fortsatte och jublet blev stort när vi kom upp på Gildetun. -Kolla skrek "Prinsessan" snö mitt i sommaren. Jag stannade Passaten och de dök upp för fjällsluttningen och på huvuet i snödrivan.
Utsikten där uppe är enorm. Kvinnan som inte är speciellt angelägen att klättra ut på klippkanterna där marken försvinner under fötterna tog det lite lugnare men jag fick min bild på alla tre i alla fall. Håll med om att det är en mäktig syn som breder ut sig nedanför oss? Vi smög oss sakta men säkert vidare mot det hägrande målet. Kom till slut fram till Europas nordligaste stad Honningsvåg? Eller det kanske är Hammerfest? Skit samma, vi gled in på en bredsida till staden eller byen som klamrade sig fast utefter fjällsidan med det turkosa vattnet liggandes som en spegel under sig. Vackert så det skriker och vi fortsatte den sista korta sträckan mot vår förbeställa stuga i Skipsfjorden.
pappa B
Skicka en kommentar