tisdag 5 januari 2010

Nu är jag förbannad på Ingvar Kamprad!

Här hamnar man på IKEA mot sin vilja. Godissuget är enormt efter ett par timmar i bitande kyla utan fisk. Då är min fantastiska kvinna (just då) så snäll att hon inhandlar en påse Daim för 39 riksdaler. Väl inne i bilen för parkering utanför nästa varuhus ber jag att få en Daim. -Va...nu! Kan du inte vänta tills vi kommer hem? Ilsken blick förkunnar att här gäller det att vara smart. Men...jag kan väl ta en bara, är så sugen. -Hm, sugen nej nu väntar du tills vi är hemma. Det där fantastiska försvann genast som en avlöning och kvar sitter en ilsken småländska och fräser.
I smyg försöker jag lirka upp Daimpåsen, får ganska lätt bort det stenhårda band som sitter runt påsaskrället, sen är det tvärstopp. Nån avdelningsnitiskt halvchefsinköpare har bett Marabou att SVETSA igen Daimpåsarna. Den går inte att rubba. -Kom nu, säger kvinnan och lämnar farkosten.
Nu är jag hemma. Har med lättare våld och en vass sax klippt av halva påsen. Slagit över halva dess innehåll i min jackficka när ingen såg och med viss ilska i rösten stegade jag in till skinnsoffan. -Kolla vilka banditer, bara halva påsen med godis!
-Va kvinnan sprätter upp ur soffan med samma frenesi som när en kviga nosar på elstängslet. -Var det inte mer i påsen, då var 39 kronor inte billigt. Jag låter de andra ta några bitar innan jag själv börjar.
I morgon när alla sover så skall jag smyga in på toan med jackan och vråläta resten av Daimbitarna. Sedan skall jag stå i bakgrunden när småländskan läser lusen av personalen på IKEA i Bäckebol. Det blir spännande och känner jag dem rätt så får jag en ny påse Daim att äta på vägen hem, bara de lyckas få stopp på den ilskna småländskan..
pappa B

PS: Jag tar saxen med mig i byxfickan.
Skicka en kommentar