lördag 22 maj 2010

Äntligen hemma från en plats som vår herre passerade, liggandes på rygg...

Ven, på den här ön finns det inga Miljöpartister, inte en chans. Här bor Sveriges lyckligaste företagare som bara arbetar tre månader om året. De vill inte ha mer kunder, inte visa upp sig i media och inte heller utvidga sina verksamheter. Om man säger att smålänningen vänder på sina kronor och dalmasen suger på ramarna då vet i fan vad man skall säga att skåningarna på Ven sysslar med. Nåväl räddningen kom då vi fick boende i Malvagården och sedan träffade på Rakel och hennes gubbe. Rakel putsade fönster och hörde att jag var norrlänning, sedan var kontakten klar. Hon hoppade ner från fönsterputsningen (in i huset) och satte på kaffepannan på stubben och snart dracks det rykande svart kaffe på deras terrass. På gäsmattan låg deras 15-åriga tik och viftade på svansen. Det finns många snygga hus på Ven, här är ett av dem. Lite till åren kommet, men med hela fönster och dörren på sned. Båtar finns det också gott om och den friska havsluften blandas kraftigt med diselångorna från öns gamla traktorer som släpade runt turisterna på långa överbygda traktorsläp, där de flinande skumpade fram och inanadades diselångorna och tycker att ölivet är toppen. Miljötänkande pratar man aldrig om på den här platsen och durumvetet som växer här spetsas med ångorna från traktorerna. Skall ni till Ven så ta med er en egen cykel och ett paket smörgåsar för det är dyrt som skam att låna en av de gula cyklarna (80 kronor dagen + 10 kronor för en cykelkorg) som man hyr ut. Maten likaså, om man inte vill ta sig en enkel hamburgare eller korv nere vid hamnen hos prinsessan från Kävlinge. Det är både gott och OK prismässigt. På resturangerna är det svindyrt. Kom ihåg att affärsmännen på ön de skall göra hela sin årsinkomst på endast tre månader så det gäller att ta i av bara fan om man skall gå runt. Sketost, förlåt Getost finns det att köpa och getabonnen är en glad och trevlig prick. Affärsmannen i byn har vunnit en himla massa pengar på lotto vid två tillfällen. Han leder Kärringaligan på ön och är även öns okrönte spelkung. Trots de stora vinsterna så håller han låg profil och beklagar sig gärna över hur dåligt affärerna går... Här ligger en svunnen tid och tynar bort. När ägaren tog sin sista snus så såg även hans båt sin tid gå förlorad. Som ett minnesmärke från den tid som var ligger nu skutan Hven och multnar bort medan livet går vidare på ön. Sorgligt men sant! Under tiden satsar den nya generationen på att producera destilerade drycker till skyhöga priser och har ambitionen att en gång i tide slå Mac Myras svensk producerade wirre i fråga om spänst och kvalité. Någonting som man inte kommer att lyckas med, tror jag. Däremot har de konstverk av mohammedkonstnären LV som snart bli extra värdefulla när herr konstnären möter sin skapare på grund av totalmeningslösa karrikatyrer av profeten. Tycko Brahe kyrkan ful som styrk med högt torn och mager som en anoroxiker står som det sig bör högst i byn. Hr Möller som dagen till ära blev bjuden på lunch av Sparbankens direktör i Backafallsbyn var en trevlig prick som hade en del att berätta. Fler sådana gubbar och man hade kunnat stå över en båt in till fastlandet.. Här sitter Bosse och Rakel, Två glada människor som både hade glimten i ögat och stark kaffe att bjussa på. Sen sjöng Rakel och jag duett på Gällivarevisan. Då tystnade de vårkåta duvtupparna att joddla för ett ögon blick. De sista verserna fick Rakel ta själv, och kolla här. Detta blir fianlen från Ven, en värdig sådan.

Nu har jag varit på den här ön två gånger. Detta är en gång för mycket. Skulle bli förvånad om jag återkom en gång till. Det skulle i så fall vara för att hjälpa prinsessan från Kävlinge med disken.... pappa B
Skicka en kommentar