Phu...festen är över.

Att denna lilla salta halvråa fisk kan skapa sådan förstämning det tycker jag är mycket konstigt? Att den dessutom har sådan påverkan på mig som inte ens äter den, hatar lukten av den och helst vill ha den avlägsnad från den svenska matsedeln är ännu märkligare. Nåväl, jag överlevde i alla fall och det verkar som om huvudet fortfarande sitter där det brukar och fötterna är fortfarande kvar längst ner på kroppen....
Igår, söndag var det stor bottenmetardag för "Skogarnas Konung" och pappa B. Sent på lördages eftermiddagen åkte vi ut till piren i Glommen för att försöka få känna hugget av någon förvirrad havsöring. Där träffade vi på två glada gubbar som skulle fiska plattfisk. Det tog inte lång tid förrän tjôtet var igång och snart hade "Skogarnas Konung" fått sitt spö utrustat för bottenmete efter plattfisk och några miter senare hivade han upp sitt livs första sandskädda. Lyckan var obeskrivlig och därmed var pappa B tvungen att återkomma till brottsplatsen
-Glommens hamn- dagen därpå. Söndagen blev en giftfiskens dag. Inte mindre än 12 fjärsingar med sina taggar utåtvända plockades upp och kastades tillbaka. Åtta plattfiskar och lika många bergsgyltor hivades upp och timmarna bara rann iväg. Grannen nere på campingen, Leopold fick fisken då vi skulle förpassa oss vidare hem till Angered. Alla var glada och nöjda, ingen skadad av fjärsingarna och grannen stekte plattfisk i smör. Kolla in vilken liten vacker fisk! ...den lilla bergsgyltan ser ut att komma från ett akvarium, eller hur?
pappa B