tisdag 5 oktober 2010

Ett enda stort PRO-möte....

Då var vi på G. Bussresan mot Stockholm och den väntande kryssningen mot Åland var ett faktum. Nu gick det inte att backa ur. Med priser som är så billiga att man nästan skäms transporteras vi åldringar till huvudstaden och sedan bordar vi en åldersigen (aningen äldre än vi passagerare) dam på söder. Det är hon som skall ta oss till Åland, denna småkyliga söndags eftermiddag. Stämningen på bussen var som alltid när det gäller sådana här resor - på topp. Gubbar och kärringar klev ombord i Borås och Ulricehamn, sedan var det raka spåret mot matrast i Ödeshög. Snabbt blev vi ett litet gubbagäng med den glade serben Kalle, min kompis Hasse, Edvin och "Mona" Folke från Borås och mannen utan minne från Ulricehamn. Det haglade fiskt och det enda störningsmomentet var en expert från Ytterby som jag förmodar i grund och botten var en snäll liten gubbe, ensam i vår stora värld och därigenom tvingades till sitt uppförande. Detta togs dock med en mindre klackspark från oss andra och turligt nog fanns det paranta damer i sätet bredvid, som blev troga lyssnare och verkade stå ut med detta också... Kamraten Hasse led mest och satt med fingret i örat från Landvetter till Nyköpingsbro. "HD-Kalle" var en mycket trevlig bekantskap och han lär vi nog återse på en P-fika någon gång i framtiden liksom de två trevliga kamraterna Edvin och Folke, denna resa omdöpt till Mona, för att han reste på Edvins frus biljett. Mannen utan minne var en glad skit som lämnade både jacka med plånbok och sin keps på raststället i Ödeshög och därmed blev pank och fågelfri. Edvin löste dock detta snabbt och utrustningen fanns kvar, intakt när vi stannade på hemvägen, tack och lov. Huvudstaden var som vanligt väldigt vacker i höstvädret och en bild från akterdäck måste knäppas innat skepparen kastade loss och vi lämnade staden bakom oss. Det var dags för inspektion av fartyget och jag måste erkänna att jag gjorde inga längre utflykter för att göra detta. Siktade in mig på en ytterdörr och livbåten som hängde ovanför den. Jag hade lagt till för att få lite lyx ombord och min hytt var väldigt trevlig, Hasse däremot hade gjort samma sak men hamande i botten av skutan, vägg i vägg med dielsemotorerna, stackars sate. Han behövde inte använda rakvattnet för han luktade som en eldare av diselolja när han svävade fram på dansgolvet på småtimmarna...Sprit inhandlades av oss och de 33 araberna som fanns med ombord och satt ute på lejdarna under hela resan inhandlade säckvis med snus och tobak, som omhändertogs av lyckliga kusiner i kiosk- och livsmedelsbranschen vid ankomsten till Stockholm dagen efter.
Så blev det dags för middag och därefter "Trio med Bumba" fortfarande still going strong och man rev av både "Man skall leva", "Tandborsten" och "Gamle Svarten". Rolf Larssons pipa duger mer än väl liksom Bumbas frenesi vid och med ståfelan. Varför får inte fler se dessa duktiga musiker? Kan det inte vara värt en liten dokumentär i svensk TV? Hur som haver, resan gick bra, maten var bra, jag tog mig en svängom och åtekom via "Vitlöksexpressen" till fyran i Angered. Kamrat Hasse blev också återbördad till sin svansviftande Stina...
pappa B
Skicka en kommentar