Dagens pass var bättre än bra!

Ja det var inte för att jag träffade de här snyggingarna utan för att jag kämnde mig stark och pigg idag. Hade nog kunnat pressa lite till, men tänkte att det är bäst att gubbaskrället passar sig så han inte förtar sig och blir på tok för stark.
Tjejerna på bilderna är två av de som tränade med Jonas under TRX-introduktionen nere på Sportlife i Almedal. Riktiga tuffingar under den vackra fasaden.

Jag sitter här och funderar på om jag skulle ta mig en tur med Ånedinlinjen över till Mariehamn? Har ju blivit så till åren kommen att jag får makalöst fina erbjudande från rederiet om minikryssning till priser som inte ens en kanotpaddlare i Nya Guinea kan erbjuda.
Kolla bara. Buss från Göteborg tur och retur, kryssning med del i B2-hytt, stort smörgåsbord och skärgårdslunch för 95 kronor! Jo det stämmer som medlem i sneiorklubben åker jag iväg och hem för det priset. Har du åldern inne så gå med du också. det kostar ingenting och ger dig bara fördelar.
Jag och "lille-August" åkte en sväng i fjol och det var väldigt trevligt. Funderar skarpt på att jag skall ta en sväng till efter helgerna. Bokar nog in söndagen den 22 då det statliga understödet har anlänt. Man kan ju dessutom passa på att handla hem lite starka drycker nu när tomten har varit framme och tömt barhyllan.

Här är bilden från akterdäck strax innan vi drog iväg mot Mariehamn. Vackert väder och glada figurer ombord gjorde det hela till an munter tur.

Jag lade till några tior extra och fick en enkelhytt av mycket god klass. Maten var, som det brukar vara ombord, av yppersta klass och priserna på det man ville dricka till höll också "havsklass" med andra ord gick det lätt att komma i form innan Trio Me Bumba drog igång fram på småtimmarna. Det som var drygast var bussresan upp till Stockholm och tillbaka igen, men glada gubbar och käringar och några burkar gott öl och fyllda tunnbrödsrullar gjorde att humöret stegrades ju närmare huvudstaden vi kom.
Den här gången skall jag satsa på lite video så att ni kan se hur roligt jag har det och vilken fin mat jag får stoppa i mig för 95 riksdaler.
pappa B

Ett enda stort PRO-möte....

Då var vi på G. Bussresan mot Stockholm och den väntande kryssningen mot Åland var ett faktum. Nu gick det inte att backa ur. Med priser som är så billiga att man nästan skäms transporteras vi åldringar till huvudstaden och sedan bordar vi en åldersigen (aningen äldre än vi passagerare) dam på söder. Det är hon som skall ta oss till Åland, denna småkyliga söndags eftermiddag. Stämningen på bussen var som alltid när det gäller sådana här resor - på topp. Gubbar och kärringar klev ombord i Borås och Ulricehamn, sedan var det raka spåret mot matrast i Ödeshög. Snabbt blev vi ett litet gubbagäng med den glade serben Kalle, min kompis Hasse, Edvin och "Mona" Folke från Borås och mannen utan minne från Ulricehamn. Det haglade fiskt och det enda störningsmomentet var en expert från Ytterby som jag förmodar i grund och botten var en snäll liten gubbe, ensam i vår stora värld och därigenom tvingades till sitt uppförande. Detta togs dock med en mindre klackspark från oss andra och turligt nog fanns det paranta damer i sätet bredvid, som blev troga lyssnare och verkade stå ut med detta också... Kamraten Hasse led mest och satt med fingret i örat från Landvetter till Nyköpingsbro. "HD-Kalle" var en mycket trevlig bekantskap och han lär vi nog återse på en P-fika någon gång i framtiden liksom de två trevliga kamraterna Edvin och Folke, denna resa omdöpt till Mona, för att han reste på Edvins frus biljett. Mannen utan minne var en glad skit som lämnade både jacka med plånbok och sin keps på raststället i Ödeshög och därmed blev pank och fågelfri. Edvin löste dock detta snabbt och utrustningen fanns kvar, intakt när vi stannade på hemvägen, tack och lov. Huvudstaden var som vanligt väldigt vacker i höstvädret och en bild från akterdäck måste knäppas innat skepparen kastade loss och vi lämnade staden bakom oss. Det var dags för inspektion av fartyget och jag måste erkänna att jag gjorde inga längre utflykter för att göra detta. Siktade in mig på en ytterdörr och livbåten som hängde ovanför den. Jag hade lagt till för att få lite lyx ombord och min hytt var väldigt trevlig, Hasse däremot hade gjort samma sak men hamande i botten av skutan, vägg i vägg med dielsemotorerna, stackars sate. Han behövde inte använda rakvattnet för han luktade som en eldare av diselolja när han svävade fram på dansgolvet på småtimmarna...Sprit inhandlades av oss och de 33 araberna som fanns med ombord och satt ute på lejdarna under hela resan inhandlade säckvis med snus och tobak, som omhändertogs av lyckliga kusiner i kiosk- och livsmedelsbranschen vid ankomsten till Stockholm dagen efter.
Så blev det dags för middag och därefter "Trio med Bumba" fortfarande still going strong och man rev av både "Man skall leva", "Tandborsten" och "Gamle Svarten". Rolf Larssons pipa duger mer än väl liksom Bumbas frenesi vid och med ståfelan. Varför får inte fler se dessa duktiga musiker? Kan det inte vara värt en liten dokumentär i svensk TV? Hur som haver, resan gick bra, maten var bra, jag tog mig en svängom och åtekom via "Vitlöksexpressen" till fyran i Angered. Kamrat Hasse blev också återbördad till sin svansviftande Stina...
pappa B

Katastroflarm utfärdat runt Mariehamn!

Samtliga instanser som har med ordning och reda att skaffa har gått ut med högsta larmberedskap under första veckan i oktober. Ryktet säger att pappa B och Hasse Olausson skall anlända staden vid den tidpunkten. Kvinnoföreningarna i Mariehamn och närliggande byar jublar och kommer att annordna bussresor ner till hamnen där Ånedinlinjens Sverigefärja lägger till. Huruvida detta är sant det förtäljer inte historien. Det kan ju även vara någon form av katastrofträning för de finska gubbarna, vem vet.
Nåväl,jag har hunnit med att reta "Länsman" lite på förmiddagen, dels för att han har fått någonting under näsan, s.k. snorbromsar. Men men den tid som skägget tar på sig för att växa under hans näsa,så lär bromsarna inte vara fullodlade förrän juli/juli nästa år.
Gubbskrutten har flyt på travet och sticker då och då upp ett vinnarkvitto under näsan på mig, det retar givetvis mig till max. Men häromdagen var det min tur. Vad hände då tror ni? Jo, jag blev tvungen att bjuda på P-fika.