Västrastrand här fanns storbonden Eklund, Jonssons pojkar, Lasse Walkeapäs barndomshem, gubben Utsi, Blinda Olle och sist men inte minst Nordlunds. Med Gun-Britt och Mona, lillsyrran. Och så Nisse Rimpi, storskidåkaren med sin vackra dotter Maj-Doris. Längst ut till höger hade Nils-Petter Orpus sin lilla stuga där han levde med Margareta och sonen Per-Mårten. Det var hit vi grabbar cyklade över hängbroarna för att få vara tillsammans med Gun-Britt och Maj-Doris efter att skolan slutade. Oskyldigt men små grabbhjärtan fick det ju att vara och bli mycket större än vad det var. Mona var för liten för oss 14-åringar och flickornas storebror, Gunnar, bra fotbollsspelare i PIK (Porjus Idrotts Klubb) han jagade oss som bara den. Förmodligen var detta hans enda nöje på kvällarna. Ove Nilsson var den som hade bästa chansen på G-B. Vi andra Alf, Krobbe och jag vi var inte tillräckligt charmiga ( eller för blyga) så vi fick mest hålla utkik så inte Gunnar kom farande. Jag hade ett gott öga till Maj-Doris, som sedemera valdes till "Svarta Björn" en stor skönhetstävling för att få fram den tuffe och vackra rallarpigan i norr.
Idag är hon en etablerad och välkänd samisk konstnärinna med utställningar runt om i världen. Jag hälsar på varje gång jag är hemma i byn. Numera bor hon i sin stuga, i byn Parinjarka, en bit uppefter Stora Luleälv. Skall scanna några bilder på henne och hennes stora härkar framöver så ni får se.
Vägen västerut, ja så kallades vägen som gick från Luspebryggan och upp till stora Sjöfallet. Ett pionjärbygge i sig även om det hände under en mer human tidsepok. Vackert och de turister som rest dit upp under årens lopp, kan säkert hålla med mig. Älg, (stor modell) ripor, tjäder och annat småvilt av alla de slag kan dyka upp bakom nästa krök. Björn likaså för att inte tala om strörenarna som betar på fjällkanterna. Har ni aldrig varit här får ni skylla er själva. Skäms ni tillräckligt när ni kommer på er med att känna till hela Spanien, halva Portugal, en fjärdedel av Turkiet och nära nog lika mycket av Thailand, då är det banne mig dags att vända näbben mot vår egen vildmark uppe i Lappland. Börja planera och vill ni har tips och råd, hör av er. Jag har bättre guider än turistorganisationerna.
pappa B
4 kommentarer:
Bäste broder...
vad trevligt med lite vyer och personer man känner igen och har en del minnen av. Kopmmer så väl ihåg att jag var smått förälskad i lillsyrran Mona på den tiden.
Srotbonde säger du..? Tja.. hade man en ko och några får var man det sett med Porjusmått mätt.
Tänk om man kunde få vrida tiden tillbaka så där ca. 50-55 år, om än bara för en dag för att än en gång få uppleva det liv vi levde på den tiden. Då var det fart i byn.
Kom gärna med mer såna här nostalgitrippar är du snäll.
BULLIS
Bäste broder.
ser ju att jag stavar som en alkoholiserad präst. Men klockan är mitt i natten och ögonen går i kors. Hoppas jag är förlåten..?
BULLIS
Ja du Besse man blir nostalgisk när man läser om Porjus även om man är från nedre Lillselet. Fortsätt med dina reportage från hembygden det är säkert många av oss i förskingringen som uppskattar det, samt alla dom som inte sett hur vackert det är här hemma.
Och Orpus hade en liten bod bredvid sin stuga och den var full med verktyg, bilmaskiner,bensindunkar,spett,spadaro.dyl(har själv kikat in där på väg till Jeans stuga innan Ålloluoktavägen var byggd)samtlig materiel "lånat" av Vattenfall, när man gick förbi tiggde alltid Margareta en cig o då sa alltid gubben Orpus "ge han(obs)en cigorett så blir han(obs)snäll", det var tider att minnas ! Järnberg
Skicka en kommentar