tisdag 16 augusti 2011

Hit cyklade vi och friade!

Västrastrand här fanns storbonden Eklund, Jonssons pojkar, Lasse Walkeapäs barndomshem, gubben Utsi, Blinda Olle och sist men inte minst Nordlunds. Med Gun-Britt och Mona, lillsyrran. Och så Nisse Rimpi, storskidåkaren med sin vackra dotter Maj-Doris. Längst ut till höger hade Nils-Petter Orpus sin lilla stuga där han levde med Margareta och sonen Per-Mårten. Det var hit vi grabbar cyklade över hängbroarna för att få vara tillsammans med Gun-Britt och Maj-Doris efter att skolan slutade. Oskyldigt men små grabbhjärtan fick det ju att vara och bli mycket större än vad det var. Mona var för liten för oss 14-åringar och flickornas storebror, Gunnar, bra fotbollsspelare i PIK (Porjus Idrotts Klubb) han jagade oss som bara den. Förmodligen var detta hans enda nöje på kvällarna. Ove Nilsson var den som hade bästa chansen på G-B. Vi andra Alf, Krobbe och jag vi var inte tillräckligt charmiga ( eller för blyga) så vi fick mest hålla utkik så inte Gunnar kom farande. Jag hade ett gott öga till Maj-Doris, som sedemera valdes till "Svarta Björn" en stor skönhetstävling för att få fram den tuffe och vackra rallarpigan i norr.
Idag är hon en etablerad och välkänd samisk konstnärinna med utställningar runt om i världen. Jag hälsar på varje gång jag är hemma i byn. Numera bor hon i sin stuga, i byn Parinjarka, en bit uppefter Stora Luleälv. Skall scanna några bilder på henne och hennes stora härkar framöver så ni får se.
Vägen västerut, ja så kallades vägen som gick från Luspebryggan och upp till stora Sjöfallet. Ett pionjärbygge i sig även om det hände under en mer human tidsepok. Vackert och de turister som rest dit upp under årens lopp, kan säkert hålla med mig. Älg, (stor modell) ripor, tjäder och annat småvilt av alla de slag kan dyka upp bakom nästa krök. Björn likaså för att inte tala om strörenarna som betar på fjällkanterna. Har ni aldrig varit här får ni skylla er själva. Skäms ni tillräckligt när ni kommer på er med att känna till hela Spanien, halva Portugal, en fjärdedel av Turkiet och nära nog lika mycket av Thailand, då är det banne mig dags att vända näbben mot vår egen vildmark uppe i Lappland. Börja planera och vill ni har tips och råd, hör av er. Jag har bättre guider än turistorganisationerna.
pappa B
Skicka en kommentar