fredag 12 augusti 2011

Liten man med stor potential...

Egentligen skulle jag vara där, jag gillar den här snubben. Men jag ids helt enkelt inte. Det blir fredagsmys för "Skogarnas Konung" och pappa B framför TV:n i stället.
I kväll står han på Flamingoscenen, Prince en av de stora som lever kvar. Ingen plastgubbe, en vanlig man i övre medelåldern (53) som spelar skiten av de flesta. Han är bra och jag har gillat honom ända sedan starten och när han blev Prince igen, den 19 mars 2000 blev jag lite extra glad, det minns jag. Jag gillar Robyn också, det andra dragplåstret på Way Out West, men jag ids inte knö mig in även om det hade känts rätt när en av mina favoriter kommit till stan. Min musiksmak kanske inte överensstämmer med min ålder, men skit samma, Kraftverk, Howard Jones, Leonard Cohan, Prince och så kungen av dem alla Elvis lirar och framför sån musik jag verkligen gillar. Fast med handen på hjärtat, man blir egentligen less på att höra Elvis gamla låtar om och om igen. Kraftverk lessnar man aldrig på och när jag jobbade i min ateljé så dammade jag på med deras musik så lamporna gungade i taket. När både blixaggregat, lampor och steron på fullt ös kördes på samma gång så gick propparna.Jo jag hade min studio i ett industriområde, annars hade jag blivit vräkt. Nu fotar jag nästan alla tjejbilder utomhus.

Fast jag gillar dansmusik också, en del klassiskt, Cornelius givetvis och Jokkmokks-Jokke av personliga skäl. Ulf Lundell kan sitta i sitt öppna landskap, har är en av de sämsta snabbpratare jag vet. Likadant är det med superidolen Håkan Hellström, en fjant, med hatt. September är bra, sångerskan alltså och så den gamle hingsten Lasse Berghagen, en genuin,trevlig och duktig artist och pappa till 80-talets vackraste fotomodell, Malin. (letade efter en bild på henne men har den nog nere på kontoret) Mamma Barbro alias Lill-Babs är också en rak och ärlig dam som står med bägge fötterna väl nersatta på moder Sveas mylla. Sjunga kan hon inte men showa är hon en djävul på. Tom Jones låter som han alltid har gjort och har nu, i och med den sista plattan börjat rista in texten på sin gravsten. Urkass platta och den Irländska tjuren likar numera en kastrerad pruck från utkanten av ön.

Fast jag har ju en idol till, eller rättare sagt två. Claes Malmberg och Tomas Pettersson och bägge två kan faktiskt sjunga. Liv Ullman har jag varit förälskad i under hela mitt liv men aldrig lyckats fånga. Nu har jag ju min lilla kvinna så det går egentligen ingen nöd på mig, men Liv U är något extra speciell. Så jäkla förförisk, vacker och trollsk på något vis, även idag. Fast i grund och botte är jag nog allätare inom alla skrå. Utom inom fotografin, där jag egentligen borde ha någon av mina idoler. Jag tyckte mycket om Karry Lach och hade många roliga stunder med honom när jag gick hos Christer Strömholm. Christer S ja, en djävul på två ben, svart/vit ända in i själen men en rak och mycket ärlig person. Han bad mig sluta och gå ut i livet och tjäna pengar. -Du kan det här, iväg med dig, sa han och jag drog. Karry lärde mig att ta färgbilder och jag fick en utskällning som heter duga när Göteborg arrangerade sin första fotomässa och Karry ställde ut några av sina flickbilder. Den lille ungraren undrade var jag hade mina tjejbilder? Jag ställer inte ut svarade jag och klappade honom på axeln. Han sköt upp sina runda glasögon från nästippen och stirrade mig i ögonen.-Vad menar du,har du inga bilder här?
Sedan fick jag på skallen så det rungade om det. Enligt honom var jag bättre flickfotograf än honom själv, jag tog med tjejernas själ på mina bilder, det gjorde inte han bla bla bla...Att få höra det av en av tidernas bästa flickfotografer det värmde, det gör det faktiskt än.
Men jag har några som jag ser lite speciellt på. Robert Capa har alltid facinerat mig med sina bilder och även Lisa Thanner här i Göteborg tycker jag har "ögat". Jag kanske skulle sätta in en tjejbild här, det blir för tråkigt annars,eller? Jag stoppar in lilla Maria, ett riktigt busfrö, numera stadgad med trevlig man och mamma till två barn. Men fortfarande full av spratt. Vi träffas ibland men det blir längre och längre mellan gångerna. Hon har fullt upp med sin familj och charmen min har väl börjat vissna, kan jag tro.
Det blev mycket det här, jag skulle ju bara berätta att Prince är i Göteborg för första gången.
pappa B
Skicka en kommentar