fredag 12 augusti 2011

Här small det av bara tusan ibland...


Långselebron, en spännande plats när man var liten. Här i banvaktsstugan bodde gubben Fjellström, Sixten Eriksson, Connys pappa och mamma bland annat. Långselebron var den enda överfarten på älven när man åkte mellan Porjus och Jokkmokk. En kombinerad bil- och järnvägsbro. Rälsbussen eller ångloket som kom från Jokkmokk kom farandes ut på bron från en djup skärning, ett Vilda Western pass dit vi småkillar ibland cyklade och lade 25-öres smällare på rälsen innan tåget skulle komma. Sen satt vi uppe på klipporna och lyssnade på smällarna då ångloket körde över dem. Svarta i ansiktet av röken från loket, cyklade man hem och i fantasin hade man just rånat "Guldexpressen" från Tombostone och skrämt slag på både lokföraren och eldaren. Man var en westernhjälte, hela vägen hem till byn. Cykeln fungerade som en ädel springare och med en tvärsladd hemma på gården återgick man till verkligheten. Inte alls lika spännande!
pappa B

-Dumhet och stolthet växer på samma träd-

2 kommentarer:

Aimogreven sa...

Besse pelarna i Långselebron är utförda i huggen sten och på sina ställen nästan 40 meter höga. Tyvärr så gjorde jag ett helgerån när jag reparerade pelarna i vattenlinjen och gjöt betong i skvalpsonen detta för att bron skulle få stå kvar. Kanske även det blir ett kulturminne avv grabben från Lillselet såg till att bron fick stå kvar. Men det fanns alternativa sätt som hade behållit pelarna i sitt ursprungliga skick men tyvätt Mammon talade. Om du kollar på min blogg ser du bilder från formsättningen.

Pappa B sa...

Intressant, då har Calles grabb satt framtida spår även på Låmgselebron, bra jobbat.