tisdag 6 september 2011

Fuskfotografen? Vilket skitsnack...

Tror ni att den här bilden är äkta eller en "fuskbild"? Ja, kolla nu noga. Söta Alexandra är förvisson 100% äkta men sen då? Ja det här kan ni ju fundera på fram till Jul, då kanske jag avslöjar sanningen.

Hur har tidningarna och en del folk inom Jägarförbundet och andra organisationer inom Naturvårdsverket mage att gå ut och kalla Terje Hellesö för "fuskfotografen" Han hade två manipulerade bilder i sin senaste bok -Det sanna livet - (på väg ut till bokdiskarna)Det handlade om en mårdhund och ett lodjur som skulle varit fotograferat i Mullsjö. Förvisso så är den ena bilden en skär lögn för det har väl aldrig och jag hoppas att det aldrig kommer att finnas mårdhundar i Mullsjö eller någon annan stans för den delen heller. Den parasitbäraren kan vi vara utan.

Svensk press, de redliga svenska samvetet,de gaphalsar som nu tagit ett rejält struptag på Terje de har under årtionden publicerat och använt sig av manipulerade bilder. I sina annponser, artiklar, böcker broschyrmaterial mm mm. Då har man aldrig kräkts över tekniknen.
Jag vågar påstå att 99% av alla naturbilder har varit manipulerade på ett eller annat sätt och i ännu högre utsträckning sedan den digitala tekniken gjorde entré inom fotografin. Bakgrunder har tonats upp och ner, träd, grenar, telfontrådar ja just name it har tagits bort. Bilderna har skärpts upp eller tonats ner, himlar har ändrat färg och fan vet vad man läggas till eller tar bort. Kameran ljuger aldrig, sa man förr idag är det det så att råmaterialet tar kameran men sen då?

Tror dessa myndigheter att svensken är så urbota dum att han inte fattar detta?
Att Terje Hellesö fått sig ett ordentligt brännmärke i pannan det är en sak, men att hänga ut honom ensam som fuskfotograf det är att ta i. Jag har fuskat jag med, massor av gånger, titta bara på kantarellerna i förra inlägget. Hela den svenska fotografkåren som kallar sig naturfotografer borde ställa upp till Terjes försvar, men jag antar att, liksom så många andra så gör man som ett av sina motiv, strutsen, man stoppar huvudet i sanden. Jag sitter dock rak i ryggen och med huvudet fullt synligt, jag är också en fuskare även om det i mitt fall inte rör naturbilder. Jag fotar nästan aldrig sådan bilder. Och skulle jag göra det så visst fan skulle jag bättra på en del. Men åtskilliga är de skönhetsfläckar, rynkor och veck som jag har "fixat till" på mina modeller. Hur många oönskade telefonstolpar, störande människor och annat som jag plockat bort på en del reportagebilder går inte heller att räkna.




Vilken av de här två bilderna är den riktiga då? Ja kanske det är den till vänster eller kan det vara så att den dramatiska himlen och bungyjumphopparen är den rätta? Ja därom tvistar de lärde men jag vet för det är jag som är fotografen. Det är jag till övervägande delen av bilderna på min blog också. Är någon annan bakom kameran så berättar jag det.
pappa B





Sluta nu upp med fjantandet, Terje har fått sitt märke i pannan, bilderna har tagits bort ur boken, sägs det och varken mårdhundar eller annat springer numera omkring i Mullsjö....
pappa B

2 kommentarer:

Anonym sa...

I Mullsjö med omnejd finns ju "bibelbältet" nära till Sveriges "Jerusalem", de fanatiska skulle man ju vilja redigera ganska så ordentligt. Järnberg

Anonym sa...

Först frågorna; porträttbilden tror jag är äkta men retuscherad. Eriksberg är den undre originalet, den övre är himmeln ändrad och bungyjumphopparen bortretuscherad (rampens skugga finns dock kvar).
Allt detta tycker jag är OK utan att upplysa om förändringen, normala retuscher.
Jag är tillräckligt gammal för att veta varför ikonerna i Photoshop ser ut som de gör och analogt använt oskarp mask för att skärpa bilder. På den tiden lämnade jag aldrig en bild orörd, pjattar, händer, hålskivor, gnugga med fingrarna i soppan, bleka dior, filter o.s.v. Även idag gör jag aldrig en bild utan att förbättra den i Photoshop, sätta mitt signum på bilden. Att retuschera bort störande element, ändra ljus/mörker, skärpa/oskärpa, färg, kontrast m.m. är för mig bara naturlig retusch, idag digitalt och lättare än det gamla analoga.
Att lägga till delar eller kopiera ihop flera bilder är för mig en helt annan sak, även om jag själv gör det dagligen. Men då handlar det om reklambilder. Inte bilder som skall framstå som natur-, nyhets eller ögonblicksbilder.
Kommer ihåg en händelse för många år sedan som var mycket omskriven, en naturbild tagen uppifrån över en liten båt med en fågel i förgrunden. Det blev ett ramaskri när det kom fram att det var en sandwichbild (2 dior som lagts ihop och reproplåtats).
I dagens digitala värld litar jag inte på någon bild, kanske lite synd. Som fotograf slarvar jag numera enormt, finns i bakhuvudet att det fixar jag i Photoshop. Vissa bilder är inte ens från början plåtade med någon kamera.
Ämnet är intressant och kommer säkert väcka känslor även i framtiden.
/Peter Adbro