måndag 18 juni 2012

Vargar! Inga gosedjur om någon tror detta...

Åtta unga varghanar i samma hägn, dit skulle inte ens jag kliva in, även om vargarna blivit födda och uppväxta i djurparken. Rätt som det är så skall en av hanarna bli flockledare och då gäller det att ta för sig oavsett mot vem eller vilka i reviret. Detta borde parkens ledning har vetat om. Ändå har man släppt in besökare i varghägnet utan att ta hänsyn till vad som skulle kunna hända. Nu har det hänt! En kvinnlig djurskötare som gått in ensam har blivit ihjälbiten. Nu råder det ett väldigt hysch hysch runt händelsen och det tror farfar det. Stora rubriker ger kanske små besökssiffror i det här fallet.
Jag hade tre huskyhanar i samma hundgård för länge sedan. En av dem en rejäl bit, en unghund provocerade hela tiden och jag var ständigt beredd på att ta tag i honom om något skulle gå snett. En morgon när jag kom in med hundmaten så låg han uppe på kojtaket. Jag böjde mig ner för att ställa ner en av matskålarna, då kom han farande. Med läpparna uppdragna och alla tänder i ett fruktansvärt grin hoppade han från taket rakt ner på mig. Men han sket i det blå skåpet....Utanför hundgården hade vi en tunna för regnvattnet och i samma stund som unghanen kom farande vände jag och tog ett riktigt tag under halsen på honom snurrade runt och körde ner hela hunden i vattentunnan. Jag höll honom länge under vattnet, tills han slappnade av, då drog jag upp honom. Han hade panik i ögonen men drog på nytt upp och visade alla sina tänder. Då åkte han ner i vattentunnan en vända till. Hade han inte gett sig då så vet e fan om jag inte dränkt honom...

Efter den dagen var han en av de bättre hundarna i hundgården och han visade aldrig mer några som helst tecken på att försöka ta över rollen som flockledare från mig. I hundgården var det däremot han som bestämde. Detta var en tamhund och de var bara tre i hundgården. I Kolmårdens fall var det åtta stora ungvargar mot en ensam ung kvinna!

Det här är min pappa, den farfar som inte mina barn har fått träffa. Jo äldsta tösen han faktiskt göra det. Han gick bort på tok för tidigt, var bara 60 år då han somnade in. En snäll, glad och stor man. Min mentor i vått och torrt. Det var han som tyckte det var ok att cykla till Paris, det var han som tyckte att det var ok att jag målade och tecknade istället för att spela fotboll. Han var min bästa vän. Vi var ute i skogen väldigt mycket. Han lärde mig bäckmeta och använda mig av flera av de örter och växter som fanns i skogen. Det hade hans pappa, min farfar gjort. Nu strövar han och mamma runt en trappa upp för jag är 100% säker på att de for uppåt och inte ner till värmen en trappa ner.
pappa B

"Vargen byter päls men inte vanor"  

2 kommentarer:

Anonym sa...

OH! Vad lik du är din pappa Besse!!
Samma snälla vänliga ögon, med lite jäkelskap i.
Kram
Pia

pappa B sa...

Ja de säger de flesta och när jag kommer hem så är alla damer på tå och tycker att jag sååå lik Ragnar :)
Men det är jag stolt över för det var en jädrans fin man, min pappa.
kram tebax