torsdag 19 juli 2012

Elis superpaj, flugdödaren och min kamerakompis...

Nu skall ni få se vad jag sysslar med idag. Nä det här brukar jag ju hålla på med lite då och då. Först skall ni få receptet på min lille grabbs helt fantastiska äppelpaj. Ja man kan ta persikor eller rabarber (öka sockermängden lite) om man inte vill ha äpplen. Nu är det så att äpplen är pappa B:s favoriter så därför finns det nästan alltid ett par äpplen liggande i fruktskålen. Nu i sällskap med gudomligt goda aprikoser. Slinker ner som mellanmål ibland. Så här gör ni. Tag fyra stora äpplen och skala dem skiva eller skär dem i små delar och klä en pajform. Vill du så kan du smöra formen, tanterna brukar gör det, inte Elis och jag.
Vispa upp två äggulor ganska hårt, tillsätt 1 dl strösocker och två tsk vaniljsocker och rör om ordentligt. Blanda sedan 1 dl havregryn och 1 dl mjöl i äggsmeten och rör om. (ganska normat smulpajsrecept, frånsett äggröran). Fördela smeten över äpplena och ge fan i att pudra på kanel. In i ugnen (200 grader) och grädda det hela tills pajen fått en gyllegul vacker yta. Mums filibabba med lite vaniljsås eller vispad grädde.

Årets leksak för pojkar och män. Den batteridrivna flugdödaren. Årets roligaste tennisracket. När jag tar fram den här springer käringen och gömmer sig. Hon har panisk förskräckelse för allt med el och batterier. Med andra ord kan hon aldrig införskaffa en dildo, i alla fall ingen batteridriven. Jag och grabben vi smyger oss på flugorna och pssst så luktar det bränd fluga. Givetvis är denna gömd under den tid vi inte är i hemmet för annars skulle den för länge sedan legat bland soporna, Vi byter gömställe varenda dag för säkerhets skull. Köp den och sommarens flug- och getingplåga blir till ett sant nöje istället.
De finns i några olika modeller, den vi införskaffade är försedd med ett litet skyddsgaller utifall man skulle komma åt någon ädlare del på familjemedlemmarna.

Sliten efter alla år som sällskap åt pappa B. Men..fortfarande i
topptrim och beredd till skott då jag vill. Min absolut bästa
kamerakompis, en liten familjemedlem som alla värnar om
Många har ställt frågan vad har du för kamera pappa B. Det är så här mina vänner, att under de dryga 50 år som jag jobbat som fotograf så har det varit Nikon som gällt. Hela tiden. Givetvis har jag fuskat ibland och testat lite olika modeller nu när det digitala slog igenom. Flera av Olympus modeller har jag jobbat med och varit mycket nöjd. Införskaffade till och med deras värsting på sin tid , en E10 med två telekovertrar. En dyr historia men med många fina bilder som tack för prislappen. Fast det har i grund och botten alltid hängt en Nikonmodell över min axel eller runt min hals. Dagens modell heter D2x, då jag inhandlade den, en av värsingarna på marknaden. Nu får den hänga med in i kaklet då jag inte har ekonomiska förutsättningar att gradera upp varken den eller mig själv.  Men...nu är det så här att man har alltid en liten speciell kamerakompis, en polare som alltid hänger med i byxfickan eller kavajen. Min heter Lumix DMC TZ3 en kompaktare som jag hade nöjet att testa och sedan köpte loss. Den har 10 gånger zoom ett helt underbart Leicaobjektiv och den tar även mycket bra video, om jag vill detta. Den har åkt runt i världen med mig och ALLTID fungerat till 100% en riktig polare som alltid är beredd att köra järnen när gubben vill.
Nu har jag starka planer på att skaffa mig en av Panasonics nya Lumixmodeller, jag kanske kan få testa någon och sedan få lite rabatt så pensionen räcker för ett inköp. Vi får väl se. Då kanske jag avyttrar hela min Nikonutrustning som allt mer sällan hänger med på mina resor och uppdrag nu för tiden.
pappa B
Skicka en kommentar