onsdag 2 januari 2013

Morgonstund har guld i mun, men jag är mest trött jag...

Kvinnan, jäntan och hennes bästis är redan på väg till Jönköping. De drog tidigt iväg för att hälsa på mormor. Junior sover och jag hade bara tänkt fixa lite frukost till flickorna och sedan krypa ner under täcket igen. Men det skiter ju sig....inte kan jag ju gå och lägga mig igen nu då jag redan vaknat och vimsat runt i köket.
Om någon timme går jag ner på gymmet och kör ett pass, ringer kamrat Ivan också, skönt efter helgens alla godisattacker och annat syndig som skjutsats ner i kaggen. Ett kilo har jag gått upp och det tycker jag är strålande, det promenerar jag bort under resten av veckan....

När kvinnan och jäntan lämnat lägenheten satt jag och funderade på detta med nöjen och förlustelser. Hur var det förr och hur är de idag. Jo förr så klädde man på sig kavaj och slips gick på restaurang, åt, drack och dansade. Skötte man sig väl så tjatade man till sig lite nattfika fast det egentligen var något annat man var ute efter. Detta lyckades faktiskt ibland om man var trevlig och höll gott när man dansade. På den tiden fanns det fina och många dansställen att välja på och varje hotell med lite självaktning hade dans i sina restauranger. Det var då "kursbuggarna" dök upp på arenorna. Gängen som gick och lärde sig sexton mekaniska turer på någon danskurs. De invaderade restaurangerna, beställde var sin ramlösa och lade beslag på dansgolven. De dansade bara med varandra och kunde inte dansa ett enda steg vanlig dans. Inte en enda djävel kunde ett två, ta ihop utan det var mekaniska snurrar och benförflyttningar. De åt eller drack aldrig mer än möjligtvis en ramlösa. Vi ätande och drickande gäster fick inte plats på golven utan blev utdansade, krögarna blev utarmade och dansrestaurangerna lades ner. Kommer ni ihåg Baldakinen restaurangerna runt om i landet. Vilka fantastiska ställen. Frid över deras minne!

Jag var en afton för länge sedan på Generalen här i Göteborg, två trappor upp inne i femman där man har en stor modebutik för tonåringar idag. Jag och mina vänner var lite av "stammisar" där under ett par år. Då hade "kursbuggarna" invaderat stället och stod i stora klungor nedanför baren och väntade. Jag hade spanat in en liten brallis i det gänget och gick givetvis fram och frågade om hon ville dansa med mig.
Hon granskade mig noga från topp till tå och sade sedan med ganska tyken stämma -Nej tack jag dansar inte vanlig dans. Kvällen gick och jag dansade som vanligt flitigt med några av de damer, som liksom mig var "stammisar" på stället. Orkestern spelade upp och vad händer? Jo plötsligt stod den lilla "kursbuggaren" och knackade mig försiktigt på armen, -Får jag dansa med dig sa hon och log. Jag granskade henne från topp till tå och kollade väldigt noga på vissa detaljer. Sedan sa jag med vänlig röst och tittade henne rakt in i de ljusblå ögonen, nej tack jag dansar bara vanlig dans och så gick jag därifrån och bjöd upp en av de ordinarie damerna.

Ungefär vi samma tidpunkt var jag på jobb i Paris och en kväll tyckte jag det blev för eländigt att sitta på ett hotellrum och se på fransk cykelsport på TV:n så jag snofsade till mig och gick ut. Hamnade till slut efter några uppfriskande glas på ett par barer, inne på ett stort disko. Ett jättegolv med en jättespegel på ena kortsidan. Bra musik inte en enda en uppe på golvet. Å fan tänkte jag här kan man ju svänga sig ordentligt och siktade in mig på en liten ärta vid ett bord. Lufsade fram, bugade artigt och frågade om vi skulle dansa.
Trodde att ärtan skulle svimma. Med ett förfärat uttryck i sitt vackra ansikte och med uppspärrade ögon ropade hon No, no, no. Aningen slokörad lufsade jag tillbaka till mitt bord och skämdes. Plötsligt svansade damen och två av hennes kompisar förbi mitt bord, demonstrativt stegade de upp på det stora dansgolvet. Där dansade de med varandra och sig själva framför den stora spegeln. Den lilla brunögda hela tiden stirrande på mig.
Ä fan, jag är ju Porjusbo, jag kliver upp på golvet jag med. Sagt och gjort jag hoppade med och viftade runt bland de tre damerna och plötsligt satt den lilla brunögda och jag vid samma bord och drack vin. Så lätt var detta, bara man lärde sig trixet. Så nu vet ni detta om ni skulle hamna i Paris och vara sugen på att dansa, ragga direkt på golvet.

Nää, idag är det nätdating som gäller, facebook och andra digitala mötesplatser har tagit över efter Baldakinen och de andra kontaktställerna i vårt land, ja i hela världen förresten. Den personliga kontakten upplever man inte innan man chattat, messat och slutligen kopplat upp sig med videon. Då kan det smälla till och du slipper sitta ensam hemma i stugan och förtvivla. Så urbota trist, opersonligt och platt. Men vad gör man? Och tänk så många tusen ensamma och olyckliga människor det måste finnas eftersom det finns nästan lika många datingföretag.
Jag testade en gång och efter ett par minuter var det 8 ryskor av varierad storlek + en polska som villa träffa mig för framtida relationer. Jag tackade artigt nej och kopplade bort mig omedelbart. Jag har ju för tusan världens finaste smålänska här hemma. Vad skall jag med en rysk mamsell till?

Detta är skrubben, mitt nöjespalats nu för tiden. Här kan jag sitta och "spela Allan" utan att någon vet vem jag är, om jag vill. Här kan jag nå kvinnfolk över hela världen bara med ett klick på musen, den av plast naturligtvis. Här kan jag välja om jag vill prata med en liten och mullig dame från Portugal eller en solbränd liten ärta från Sydafrika. Eller varför inte välja en råbarkad finska med kraft i rösten och välpumpad barm?
Detta är vad vi fick när alla "kursbuggare" kom och alla dansrestauranger lade ner. I sanningens namn är jag aningen deppad

Möjligheterna är oändliga och det är bara jag och mitt bredband som styr. Idag säljer man guld i kuvert, när får vi sälja sperma i små plastburkar? Steget är inte så långt borta vi blir som en datastyrd seminstation i vår lilla skrubb. Inte är vi otrogna heller. Välj din nya partner på nätet? Det budskapet sprids just nu som en löpeld överallt i medier och olika TV kanaler. Under tiden längtar jag tillbaka till kvällarna på Generalen, Sandgrund och stadshotellet i Varberg.
pappa B

Skicka en kommentar