måndag 18 november 2013

Uppe med tuppen och ner på gymmet innan hornper släppt en fis!

Idag var det ingen större ansträngning att hoppa upp ur slafen. In i köket efter att ha morgonpinkat och blaskat av det skrynkliga ansiktet.
Frukost till kvinnan och mig själv. Grabben uppe lika glad som gubben, gav sig i väg till skolan. Klämde i sig tre äggvitor som frukost! Kvinnan försvann som pensionen, blixtsnabbt och jäntan har sovmorgon. Vad gör man?
Jo man plockar fram ryggan med gymkläderna i kollar så att allt finns med, blandar en proteindrink med vanlig mjölk, ruskar den ordentligt och ställer in den i kylen.

Traskar ner till Nordic Wellnes och den alltid lika goa Linda som kvittrar som en näkergal bakom sin disk. Tar mig en kopp kaffe som smakar skit då Zoombin som satt bakom disken i går kväll förmodligen laddat med dubbla skopor kaffe per kopp. Ni skall veta att jag gillar stark kaffe men att det smakar som grundvalla till ett par skidor, det blir lite för mycket.

Kör mitt pass, kort men tungt och känner plötsligt att jag lever. Stel som picken på en brudgum stapplar jag upp för rulltrappan, som för det mesta står stilla på det här stället. En del tar hissen men inte jag.

Tar en ny kopp av rävgiftet men späder ut rejält med mjölk och får i mig halva koppen, resten åker ut på toaletten.
Dagen kan börja, gubben är laddad. Adrenalinet har runnit till och nu ryker det ur öronen igen. Allt är med andra ord som det skall vara när den här figuren mår som allra bäst.


På vägen hem tittar jag en stund på grabbarna som håller på att byta fönster på husen där vi bor. Det är behövligt och ja må säga att Poseidon är inte mycket att hurra för då det gäller. Tyvärr bor vi längst bort i området så vi får nog inte nya fönster i år. Stormar runt balkongdörrarna, piper i fönsterkarmarna och grabbens fönster går inte att stänga helt (han blir härdad) och trots påtryckningar så lyser hjälpen med sin frånvaro...Fast nu är fönsterbytarna inte så långt borta.

Doris Lessing, författarinnan, som fick upp ögonen på att kvinnor är kvinnor även om de går i långbyxor. Hon fick Nobelpriset 2007, 87 år gammal. Hon borde ha fått detta flera år tidigare. Men...de som råkar komma i närheten av detta nobla pris de flesta hinner dö innan de utdelas. Det är ett djävla otyg tycker jag. Nu har tanten dragts sin sista suck och en stor personlighet har lämnat jordelivet.

Ännu fler lämnade jordelivet den 18 november 2007 då sextiosju gruvarbetare dödas i en olycka i en kolgruva i Ukraina. Detta hände efter en metangasexplosition i gruvan. Om man återfunnit de övriga 33 som saknades låter jag vara osagt.
Påven Urban VIII tilldelade St Peterskyrkan stden Rom den 18 november 1626, så var det med det. Och året då jag såg dagens ljus så bombande ett brittiskt plan stora delar av Lunds järnvägsområde. Kom inte och säg att skåningarna inte varit med om något krig för då skiter ni i det blå skåpet...Bombardemanget skedde den 18 november 1943.
Nu skall jag slappa en stund, sedan vet man aldrig vad som sker..
pappa B

Inga kommentarer: