fredag 3 mars 2017

Det är nästan så att jag skäms ihjäl!

Vackra berg i La Murada ger lite hemlandskänsla när
man tänker på Dundret i Gällivare

Inte sedan juli förra året har jag varit här inne och skrivit och ändå hänger mina trogna följare med. Det är fantastiskt och nu har jag lovat mig själv att jag skall skärpa till mig.
Har ju fullt upp med att hinna med att spela boule, bråka med hundarna, skriva på min andra blogg den som mest handlar om mitt liv här nere i solens land www.vivatorre.blogspot,com. Utöver detta skall man sedan hinna med att äta, dricka, träna och göra rackartyg! Det är banne mig ett helt varv för lite på klockan, den saken är klar.

Omdisskuterade höghus nere vid havet
i Punta Prima. Här bor några av mina vänner
Claes och Hillevi, med grabben Ivan.
Idag den 3 mars 2017 skall vi spela vår näst sista seriematch i boulens Salina serie. Vi ligger på femte plats och vill gärna behålla den om vi kan klara av serieledarna så bra som möjligt idag och vinna vår sista match mot ett engelskt gäng, Freeboters i vår sista match.

Är lite justerad då jag åkt på en s.k "Hälsporre" ont som bara fan och jag linkar fram genom livet som den åldersman jag är. Påminner om en gammal bil som börjar krångla, man byter ut en del och så går en annan sönder. När hälontet dök upp så gjorde en förkylning det i samma ögonblick. Men honung, citron och en wirre då och då har fått det eländet att försvinna så nu är det bara foten som krånglar men det räcker och blir över. Kan inte ta mina 15.000 - 20.000 steg om dagen just nu och det ger oönskat resultat ovanför livremmen. Men skam den som ger sig jag skall snart ut och traska igen var så säker. Ont krut förgås ju inte så lätt som de vise säger.

Ankdammen Sverige går ner sig för varje dag som går det ser vi även här nere i solen och nu hoppar även översteprästen Trumph borta i USA på oss vilket i och för sig inte är så konstigt. Hela världen skrattar åt både vår regering och framför allt åt vårt rättssystem som skyddar brottslingarna och straffar offren. Om jag kommer hem snart? Nja, börjar allt mer räkna detta som mitt hem och jag väntar nu bara på att min älskling kommer ner till mig och att våra barn blir så stora att de reder sig själva ..

Inga kommentarer: