Visar inlägg med etikett Fallens Dag. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Fallens Dag. Visa alla inlägg

onsdag 9 juli 2014

En resa på rätt sida av landet...

Ni får säga vad ni vill. Gnäll, skäll och gorma, men Inlandsbanan och Inlandsvägen är de vägar man skall välja om man vill norrut. Då får man se massor av små fina ställen och inte bara bensinmackar och stenhotell. Inte behöver man stoppa i sig plastförpackade dubbelmackor och pulvermos heller. Här kan man äta sig mätt på riktig mat. Har man brådis, stanna då hemma eller ta flyget!

Rökt röding från fjällsjöarna, riktig röding med rött kött och inte fiskdammsfiskar som är lika bleka som mig.
Renkött, Jokkmokks-Falu just name i´t. Mandelpotatis så god att till och med jag som lagt av med potatis gärna klämmer i mig ett par med riktigt smör.

Trodde att detta skulle bli den sista resan hem på lång tid, men detta fökastades direkt. En av de kamrater som följde med mig hem, Lasse, förälskade sig i byn blixtsnabbt och det tog inte mer än en dag, vid vägen där de som gick årets Rallarmarsch passerade innan han hade bestämt sig för att han och jag skulle gå den kortare varianten på 2,3 mil (den tyngsta, men skit samma) nästa år.
-Du kommer ju hem från Spanien över sommaren så då åker vi upp igen, sa han och flinade. Så får det bli, jag ökar träningsdosen nere i den spanska solen och kommer hem nästa sommar igen..

Han och jag avslutade årets hemvändartripp uppe hos Taimi och Björn med gofika. Ett trevligt avslut där vi även hade nöjet att få sen byns tuffaste gräsklipperska med kepsen på sne, Birgit slet som ett litet djur för att finputsa både uppförsbackar och blomrabatter ute på tomten. Hon han i alla fall med att fika med oss och skälla lite på mig...
Tack för den här gången mina medföljare och alla vänner hemma i byn. Nu vet ni att om gubben är frisk och kry så kommer han hem nästa år igen och Lasse han hänger med :)
pappa B

"Att gifta sig är som att fånga en loppa med tårna"

lördag 5 juli 2014

Här kommer hon min idol, lilla Magdalena ut genom skogen...

...men jag vet inte vad det var knickedick som spang före henne. -Jag har int i både knän och höfter skrek hon till mig när hon passerade 45:an. Måste ha blivit en ny rekprdtid för henne. Syrran Carola och en av döttrarna + en liten glad hundvalp som mötte matte på vägen kom en stund efteråt.
Mycket dålig skyltning och det var några som sprang fel innan lille Steffe och jag satte ut några av vägförvaltningens spärrar nere innan järnvägen. Att man inte heller hade någon vakt nere vid 45:an där bilarna kör som bara fan det är konstigt i mina ögon. Men man tar nog inte detta med Rallarmarschen på så stort allvar verkar det som...

Ni som tror att Porjus är en liten bonnhåla med lappkåtor och isbjörnar på gatorna skit ner er. Detta är en fin liten by med eget Turisthotell, Fiskflyg, fint Vandrarhem. affär och egen golfbana, slanlombacke och en av övre norrlands finaste el-ljusspår så de så.

Flygfält (avstängt) och en natur som bjuder på äventyr vart ni än vänder er. Sveriges enda korvkiosk med fullständiga rättigheter finns i byn och under sommaren går aldrig solen ner.

Här ser ni Fiskflygs anläggning och Porjus Marina som ligger nere vid Porjusselet där allt vatten samlas ihop från fjällen. I morgon skall man brassa på rejält och förhoppningsvis kommer det många glada turister som tittar på skådespelet då det gamla vackra Pojusfallet återuppstår för några timmar...
Jag skall nu hoppa in i dsuchen, raka mig och göra mig lite mer respektabel inför den stundande festen nere på festplatsen. Vi höres.
pappa B

Idag startar Rallarmarschen....

Just nu har minst 50 tappra promenerare startat vandringen från Gällevare till Porjus och om en timme sticker lika många iväg från Stubba hem till byn. Det längsta sträckan mäter 4,4 mil och den kortare fast det tyngsta mäter 2,3 mil. Har dålig koll på hur många Porjusbor som traskat iväg, men det lär vara minst ett halvt dussin vackra systrar och systerbarn som i snabb takt ger sig iväg ut på den långa rundan. Systrarna Mickelsson är outstanding och jag skall se om jag kan få dem på bild senare i dag. I kväll rockar hela byn loss nere på festplatsen.

Här ser ni det hus där jag växte upp från ruta ett fram till 1960 då jag fladdrade ut i världen. Då var det gult och med sämre fönster, idag står det tomt uppe på sin backe. Riskerar att bli ett spökhus om man inte fått de sålt. Vi, min mamma, pappa och jag bodde på övervåningen och min mormor och morfar bodde där nere. Det fanns en gammal moster som också hade ett rum på nedre våningen. En elak typ.

Då detta lär vara min sista resa upp till byn så passade jag på att föreviga det. Kommer ju i fortsättningen att åka åt det andra håller, ner till solen och värmen. Har liksom ingenting mer att göra här hemma, känner att det får räcka med Porjus för mig. En sista sida får bli skriven och så vänder jag blad.
Givetvis kommer den lilla byn här uppe i norr alltid att finnas kvar i mitt hjärta, det går aldrig att rucka på. Min kvinna och mina barn har varit här, nu har mina kamrater också sett "platsen" där allt startade så nu räcker det. Får väl skriva ett bättre farväl till byn när vi kliver på Inlandsbanan påväg söderut klockan 08.20 på tisdags morgonen...
pappa B

söndag 21 oktober 2012

Porjus den lilla byn i mitt hjärta...

Följ med mig och upplev Fallens Dag 2012 på den här lilla videosnutten. Här festas det när man öppnar på dammluckorna och låter 100.000-tals kubikmeter vatten kasta sig ut för den torrlagda älvfåran. Här får man återigen uppleva det vackra Porjusfallet i sin fullaste prakt. det som alltid fanns där när jag var liten. Den lilla Pionjärbyn är inkörsporten till Laponia vårt senaste kulturarv.
Sätt dig ner och upplev ett litet smakprov av en pärla i mitt liv...
pappa B

måndag 9 juli 2012

Det sket sig på upploppet...


Eller rättare sagt redan efter dryga 15 km. Då skulle den här envetna gubbskrutten visa sig på styva linan och i tron om att man en gång i världen levt som antilop skulle förmörka resten av dagen. Ett dike, inte alls så djupt och brett tyckte jag inte var något hinder då min rygg kändes verkligt bra efter lilla Magdalenas knådning och super linnement gjort underverk dagen före. Tog ett skutt, det small och sedan insåg jag omedelbart att nu är årets Rallarmarsch avslutad för min del. Sade till lilla Lotta att hon kunde ge sig iväg på egen hand och med ett litet prasslande i  buskarna så försvann hon som en avlöning ut efter spångarna över det blötaste området. Dan, författaren och journalisten Larsson hade vi tappat för ett bra tag sedan och just då var han förmodligen vilse och på väg över ett helt nytt berg som inte ingår i den här marschen. Han kämpade dock tappert och klev över mållinjen kl 23.00, ensam men i mål. Strongt jobbat och jag ger mig tusan på att han står vid starten även nästa år.
pappa B