Fisk till tusen men ingen ville nappa....

...Lasse jobbar som vanligt oavsett om det är måndag eller söndag, till och med på allas mysdag fredag går han ut och gör något. Sitta still och vila det finns inte hos den här gubben. Nu skulle plötsligt två stubbar bort. De har stått på vägen upp till deras stuga i Anten och retat honom i tre dagar, nu jävlar. Fram med motorsågen och så fräste han i gång så spån yrde.
Han var så inne i detta att han inte såg när jag smög ner och tog bilder på honom med min telefon.

Sedan var det fiske på programmet. Båten lastades i och vi med, ut på ett vackert och spegelblank Anten, bar överkropp för solen var varm och skön och det fanns inte en mygga på flera mils avstånd. Eklodet lät som en mobiltelefon, pep i ett och visade att det fanns massor av fisk som gick på ett djup mellan 2-4 meter.

Vattnet i Anten var 23 grader så det tror fan att abborrarna stod och sov där under ytan. Två små stackare fick vi med oss hem till "Nisse" en frutansvärt ful katt som irrat sig fram till deras hus. -Vi får mata den så länge och sedan fånga in den och lämna den till Blå Stjärnan säger Sinikka, som hatar alla djur men är världens största djurvän, Just det, ur fan kan det gå hop, ja säg det. Men så är det. "Nisse" är förmodligen van med härlig kattmat på burk för han satte sig ner och gapsktrattade när Lasse serverade rå abborre. Han pekade med tassen på sin fula kattskalle och rullade med ögonen. Fisken fick ligga kvar.
Bortstämt kattskrälle!
Nu är det minst en mil som gäller även om himlen inte ser så där våldsamt snäll ut, det kanske börjar regna, men skit samma, jag kör ändå. Bakvägen upp till Rannebergen runt Mölnesjön och upp vid Stentjärn sedan vidare ner och förbi Surtesjön. Kommer fram vid Vättlestugan och förbi Volvos gamla kontor och hem det blir en fin tipp. Kanske Ivan den förträfflige följer med vi får se.
pappa B

Starke Ivan och blåbärsplockare...

...idag spände Ivan den förträfflige sina muskler rejält. Först traskade han iväg genom skogen med mig och lilla Mira och sedan gav han sig på stockarna när vi kom fram till parkeringen vid Vättlestugan. Men ni ser att han tar i så luften nästan går rakt igenom...

Vi fick en fin promenad och lilla hundaskrället fick några minuter hopp och lek utan koppel också och racade som bara tusan. Upp och ner för en skogsbacke tills marken plötligt försvann och hon dök på huvudet rakt ner i ett håll med vass. Upp från gropen och så full sula igen. Man blir avis på hundarnas kondis, den saken är klar. Sedan gick hon fint i kopplet ända hem. Väl inne så suckade hon tungt och lade sig att sova nedaför mina fötter i massagefåtöljen.

Massor av bärplockare inte minst inne band hallonbuskarna smyger det käringar och gubbar och plockar i det de har för handen, mössor, tröjor ihopknutna och jag tror till och med att en muslimsk dam hade knytit ihop hucklet och plockade hallon i det, oavsett var koranen säger.
Rätt som vi gick där och planerade för världsfreden så prasslade det till bland buskarna och upp dök en sprudlande glad finska. Terve, skrek hon! Sedan kom det en lång harang på finska.. Vi fattade inte vad hon sa men jag drog alla mina sexuella ramsor om stora bröst och vackra ben. Tanten sken upp som en sol. Sköt kepsen i pannan och sa på bruten svenska -Du pratar verkligen riktigt bra finska, ha en trevlig sommar och så försvann hon lika fort som hon kom. Det var nog mina ramsor som satte fart på käringen tror jag.
Hela 11,7 kilometer fick vi ihop så nu har jag gjort mitt schema för idag. Perfekt promenadvänder med sol och svala vindar som svepte in lite då och då. Trevlig promenadkamrat och en pigg liten jycke, vad mer kan man väl begära i min ålder?
pappa B