Idag var det dags att påbörja en liten tyngre del av återhämtningen efter sjukdomstiden. 15,13 kilometer i ganska högt tempo var en bra genomkörare och gubben är fortfarande i skapligt skick. Men det är otroligt jobbigt eller rättare sagt tråkigt att promenera på helt ensam. Men...inga av mina promenad kamrater var tillgängliga och då knatade gubben iväg själv.
Började trippen upp ot Rannebergen men kom plötsligt på att jag vänder och knallar bort till mitt fina gym i Storås, till Life salongen.
Vände på klacken och traskade iväg jäms med spårvagnsspåret för att till slut checka in mig med mitt guldkort. Fick en trevlig pratstund med en vältrimmad finne och tog mig en kaffe innan jag vandrade vidare. Drn här gången valde jag att gå motvalls hem över Angereds Gård med bygdens längsta raksträcka.
I ett dike såg jag årets första vitsippor och blötte ner knäna för att komma så nära med mobiltelefonen. Fyra söta små vita blomster har kravlat sig upp ur leran när solen gassade på. Hjärtat fýlls plötsligt av lite varmare känslor och man får en förnimmelse av varma sköna dagar även om vi bara flyttat fram klockan en enda liten timme idag. Varför håller vi på med detta larv, vem fan bryr sig? Onödigt pillande på den digitala och de batteriförsedda urverkan bara för att nu skall trädgårdsmöblerna ut och sen skall de in igen. Skit samma.
Har ni sett där står det, trädet som redan börjat få små gröna knoppar. Vad det är för sort det vet jag inte och inte bryr jag mig heller. Däreot är det väldigt viktigt att veta att hos min andra fru och hennes man där växer det öl i hallonbusken. Danskt öl som heter PRIDE håller 8% och smakar gudomligt. Glider lätt nerför strupen utan att efterlämna beska spår eller en unken doft av alkohol som de flesta superstarka pilser brukar göra. MOT DANMARK MED FÅTÖLJEN där får Steffe och jag plats med sex flak öl om vi inte tar med oss någonting annat än oss själva.
Igår inhandlade jag ett Fitbit (det heter faktiskt så) armband. Detta skall nu hålla koll på den här gubben så länge han lever. Antal steg, kilometer, sovtid, förbränning och hela millivippen förflyttas från min magra handled över till datorn eller mobilen via bluetoot. Från och med idag är mitt rörliga och sovande liv registrerat så nu kan SÄPO slappa av, gubben är fångad av tekniken, självmant så alla pågående utedningar kan ställas in och då sparar ni lite pengar som ni kan lägga på alla sexförbrytare som gökar småflickor och numera förvaras på förtäckta SPA och restauranger runt om i riket. Bland annat borta på Dårgården på vägen mot Gråbo! Hej vad det går mellan pattor och lår!
Dagens prestationer 19.215 steg gör 15,13 km på två timmar och 13 minuter, inklustive tjat med mötande damer och fotografering.. Har bränt 2.989 kalorier. Har sovit 4 timmar och 7 minuter natten till idag. (en av dessa minuter fick jag då Steffe klappade mig på amen och startade sovklockan ofrivilligt). Måste skärpa till mig med sovandet.
Kvinnan och dottera är på väg hem från Jerusalem och min svärmor. Kommer nog snart och då blir det en kopp te innan jag pickar lätt på sovklockan och faller i djup dvala. Väcks imorgon av ett litet surrande på handleden och två små blinkande lampor.
Lider med familjen som miste sin man/pappa idag. Detta får INTE hända och nu djävlar är det dags för resten av idrotts Sverige att sätta ner foten ordentligt. Att samma träskallar som sitter i regringen även har sina släktingar inom fotbollen det är beklämmande. Ni har ju till och med åkt på s.k studieresor till England för att se hur de fått bukt med sina huliganer lika förbannat agerar ni som tomma postlådor hela gänget. Var det ölen på pubarna som grumlade till omdömmet, eller? För djävligt svagt måste jag säga.
Hade den stora äran att träffa på en liten men ack så effektiv liten manick uppe hos mina vänner. Bitten testade den på ett av mina stora öron och givetvis måste jag inhandla en sådan liten manick så att andra örat blir lika fint. Man kan även trycka in den lilla manicken i näsan och återfå luktsinnet om man kan slå allt hö som växer där inne. pappa B
Har varit och handlat lite mat så jag kan brassa på lite egen mat i morgon. Hälsade på hos "Pilas på hans restaurang Que Fal som ligger på plaza Hernandez mitt emot den stora musikteatern. Ett måste om man är skandinav och nu har "Pilas" nya plan på G som säkert kommer att ge enorm respons när man trycker på startknappen...vänta bara.
Visst har vi fina promenadvägar här i nordost. Här är backen upp mot Angereds Gård och fram till den gamla banvallen, numera asfalterad och en perfekt väg för cykel och rullskidor, inlines och andra farkoster. Jag trampade ihop 21.157 steg igår vilken innebär 14,9 km så nu är jag på G igen. Kommer förmodligen att öka detta med minst 5 km då jag landar i den spanska sanden. Ivan den förträffliga promenerade med och trampade ihop 9 km vilket inte heller är illa pinkat för en seg ålderstigen yngling som han. Tänker skaffa mig en cykel när jag kommer till Torre, då det finna massor att upptäcka utanför själva staden där nere. Kan ju cykla upp till kompisen i San Paula och kläma ett par pilsner.
Det var illa ordnat vid vägövergången av Riksväg 45. Här kör alla bilar som bara fan och både Stefan och jag insåg risken att någon kunde fara illa om de kom utspringande (finns faktiskt ganska många som springer hela sträckan) så vi stannade kvar en timme och agerade vägvakter. En del träskallar ilsknade dock till men dem gav vi fingret så allt löste sig. Här kommer en av Mickelssons fantastiska flickor som även fick tid att fånga upp en av sina hundvalpar som smitit. Flera sprang även lite fel här och några kom farande nerför Kronsågsbacken då man missat vägvalet uppe vid skjutbanan. Bättre ordning på väganvisningarna till nästa år hoppas vi.
Här ser ni två pigga 40-talister i god vigör. Glada över att solen börjat skina och värma. Spottar ut viktiga D-vitaminer på de här två gubbarna. Ivan den förskräcklige är brun efter en vecka på Pippholmarna. Men...att döma av omfånget så har han inte rört sig så mycket där nere i värmen, det verkar bara som om det är höger biceps som fått träning, samt arbågen på samma sida.
Då är det bättre att tänka på kalvfärsbiffar. Smaskens med en god kålsallad och babyspenat till. Rena lyxmaten och helt LCHF inriktad.
Planerar i smyg för en ny gaddning. Den här gången en svart korpfjäder på höger smalben. (blir en smal fjäder) Nu gäller det bara att moda sig och våga ta steget...inte alls det lättaste skall ni veta. Vem som skall få hålla i nålen, kolla bara, ni ser henne på bilden här bredvid. Carin heter hon och är en äkta Viking. Dessutom ser hon väldigt snäll ut och jag får väl be om -mun mot mun- räddning om jag skulle tuppa av. Hoppas kan man ju alltid. Är ju känd för att vara väldigt lättskrämd och ömhudad.
Och nu börjar även den här gubben få ordning på sina skånkar. Känns bättre och bättre sedan jag skippade detta förödande blodtryckspiller. Startar om på gymmet den 1 augusti efter att ha fryst kortet i två månader över sommaren. Nu blir det kombination av kondition och lite styrka så att jag är superladdad den 15 september då jag skall knata iväg på Risveden Terrängen.
Frågade några skoföretag om jag kunde få ett par skor av dem, testa hur de fungerar och ärligt berätta om hur de känns. Både negativt och positivt, men ingen av dem vågar satsa på den här gubben. Fegisar är de hela bunten. Förmodligen är de rädda för att skorna inte skall hålla och då får de ju dålig resumé. Det kan ju inte vara 1500 riksdaler i utgifter (skorna tillverkas i Taipei och kostar max 75 kronor in) , som avskräcker de stora drakarna..de är nog rädd för eventuell kritik. Skippar gympasset kör 3 x 30 sek med plankan här hemma och en vända med hantlarna, det får räcka för idag.
Dagens lunch blev lite sen på grund av min promenad men jag fixade ihop en sallad på rykande färsk vitkål, vitlök, lite olja och varma soya bönor, syltlök och en nypa salt. Till den hade jag en rejäl bit med Ungersk Paprikakorv, lika fet som den som skulle äta den. Kranvatten är nästan obligatoriskt för den här gubben.
Inne i skogen så är det fint att promenera fina stigar, fina gångvägar åt alla håll och hör kan man välja både längre och kortare sträckor. Här kan man även hoppa in på den omtalade Vättlefjällsrundan och andra fina promenadstråk.
Det är konstigt att man som pappa har tappat allt värde hos sina barn. Vad det beror på vet jag inte då jag försökt göra mitt bästa. Tydligen har inte det varit tillräckligt.Grabben som alltid sa -Pappa, det är du och jag pappa, precis som i Emil i Lönneberga han bryr sig inte om att jag finns över huvud taget och den lilla loppan hon bara skäller.
Valde den minst tröttsamma sträckan (12 km mest backar) och tog en liten enklare variant på min milpromenad. En timme och 18 minuter höll jag på från dörren hör hemma till jag var hemma igen. Det känns som en skaplig tid och jag kunde fortfarande andas normalt när jag återvände. Ovanligt tung i bägge benen och jag undrar om det inte är en liten förkylning som ligger och lurar, vi får väl se om den bryter ut. Har lite ont i knoppen också och det är ju konstigt då det inte finns så mycket där som kan göra ont.
...kan en seg dag få en bättre start. Dottern är en hejare på att baka och hennes vaniljbullar är det ingen som slår. Noga som bara den, mäter med linjal för att de skall bli riktigt fina och de smakar underbart.
