Jag har alltid haft ynnesten att fotografera det vackra folket, mest det täckta könet. Att min yrkesbana svängde in på den vägen har jag inte riktigt koll på men jag tror att det beror på min fina uppväxt i den lilla byn Porjus, en bra bit upp i norr. Där var allt vackert, fast jag märkte det inte förrän jag flyttat därifrån och kom hem på semester. De där förbannade fjälltopparna som jag såg varje morgon från fönstret i köket. En naken karl på en stenpelare i den lilla parken nere vid Jakobsson, vem fan hade ställt den där. Posthuset där man smet in och värmde sig när man åkt bob nerför Kopprabacken och röven var blåfrusen och snoren rann. Det var där man tog flicorna på brösten första gångerna och på sommaren fortsatte man med det nere i kuren vid anhalten nedaför Jaobsson. Lastkajen nere vid stationen där Bullis och jag gjorde konster på våra cyklar, den tidens trial, ända tills kedjan hoppade av och man daskade pungkulorna i stången på cykeln. Med vidöppen mun och ögonen rullande som bingobollar i sina hålor satte man sig sakta ner tills anfallet gick över. Västrastrand, där försökte man fria utan framgång och till Lillselet åkte man bara under kraftigt hot eller när det var ishockeymatch mot Jokkmokk. Där briljerade Kusken och Gunnar Letho och spelade brallorna av bondtjyvarna från "Platsen" eller fotboll mot Hakkas med Melker Larsson i storform. Vår tids Zlatan. Vargrännarloppet en av landets tuffaste skidtävlingar där man höll på Porjus egen storfräsare Lasse Larsson. Lasse Walkeapää, en frisk fläkt i byn, hade ledningen i Vajkijaure och ibland ända fram till Västra då han plötsligt blev kaffesugen och åkte hem till mamma och fikade innan han klev på igen och åkte i mål. Ett tufft lopp, så till den milda grad att världens främste skidåkare Gunde Svan till och med sket i brallan när han åkte det. Om det var av ansträngning eller förgiftad korvgryta är ovisst. Kanske en kombination av bägge delarna
Alla flickor som fanns i byn, ärliga, snälla, fulla i fan, tuffa och vackra. Fast de hade väldigt små bröst! Det mesta av detta missade man totalt när man levde i byn. Det räckte med att trampa ut i världen för att inse att det vackraste som fanns det hade man trampat ifrån.
Tror att det var detta som gjorde att jag satsade på mode, flickor och hålligång världen runt. Med tanke på allt jag varit med om och hunnit gjort så påstår mina närmaste vänner att jag är 100 år och inte alls en liten plutt på 70 bast. Kanske det är så, vem vet. Hur som helst mår jag förbannat bra av allt det vackra som passerat mig och min kamera och jag fortsätter njuta och må bra av det vackra runt omkring mig. Fortsätter om än i mindre skala än tidigare, att fotografera tjejer. Nakenbilder? Javisst varför inte, det är inget märkvärdigt med det. Att du, kvinna eller man, som är full av fördommar och bara kan se dem som ett objekt inne på dass, eller under täcket, det får stå för dig. Nakna karlar är förbannat fula, kvinnorna är helt fantastiska oavsett ålder eller storlek.
Frånsett en lat period i livet som gav mig förstorad omkrets runt midjan så mår jag superbt. Tränar för att må bra, äter för att överleva och jagar genom livet för att se hur länge batterierna räcker. Förhoppnngsvis kanske det håller ett tag till så jag hinner ner till Torrevieja och bo där i ett par år. Att det håller så pass att jag hinner hem till Fallens Dag den första helgen i juli 2014. För mitt hjärta det har jag och kommer alltid att ha i Porjus.
pappa B
"Skönhet utan dygd är som en ros utan doft"
