Detta blir ingen mysig fredag...

Om gårdagen var en herrans dag så blir dagen en herrens dag. Vi skall nämligen följa svärfar/morfar till hans sista vila. Att säga farväl till någon som lämnar en är alltid svårt. Är det en som lämnar en för alltid är det ännu svårare. Fast, vi vet ju att detta kommer att drabba oss alla oavsett, men lika förbaskat så är det lika svårt att ta in det varje gång.
Naturligtvis kommer livet att gå vidare även utan Alrik, med det kommer ju aldrig att bli detsamma. Vi laddar för trollens första tuffa utmaning i deras liv, vi åker och begraver morfar.

pappa B
Svärfar/morfar, vila i frid

En god vän har gått ur tiden...

En dag som började i dur fick avslutas i moll. Alf Wallbing, en av mina goda vänner hemma i Porjus har somnat in efter en tids sjukdom. Mycket av det som hände i vår lilla by kretsade om och kring honom. Han blev lite av president för den lilla byn där uppe i norr. Eldsjäl och för oss återvändare fanns han alltid på plats, beredd att hjälpa till. Ett av hans verk, Porjus golfbana som han och hans bröder byggde låg honom varmt om hjärtat och jag själv hade turen att få gå en runda med massor av skratt och bortslagna bollar. En fin man har valt att spela sin golf på andra banor, en fin man har försvunnit från Porjus men han lever vidare i våra tankar och minnen. Därifrån försvinner han aldrig. Mitt och min familjs varmaste deltagande till hans familj och till hans närmaste vänner där hemma.
pappa B

"Du kan inte hindra sorgens fåglar
att flyga över ditt huvud, men du
kan hindra dem att bygga bo i ditt hår."

En sorgens afton...

"Prinsessans" hjärta var nära att brista. "Skogarnas Konung" allvarligare än någonsin. Klockan 01.00 i natt så somnade våran (mest "prinsessans) lilla vädur Torstelina in. Om det var det lilla kaninhjärtat som slutade slå eller någonting annat får framtiden utvisa. Med tårarna trillande utefter sina kinder satte sig "Prinsessan ner vid sin bärbara dator och gjorde ett bildspel över sin lilla vän.

Bilder tagna med mobiltelefonen, bilder på Torstelina och bästa vännen Sara. Ett fint sätt att bearbeta den sorg som nu tynger hennes lilla hjärta. Självrannsakan, funderingar men mest av allt en massa sorg över förlusten. Vi har bestämt att efter semestern så blir det en ny liten kaninunge, en dvärgvädur och hon skall heta klöver, för det tyckte Torstelina om. Det var "Skogarnas Konung" som föreslog namnet.
pappaB