måndag 16 mars 2009


Gumman satt där på bron mellan Brunsparken och Nordstan. Hon blåste entonigt i en benvit blockflöjt av plast. Inlindad i en filt, med vantar på händerna och en liten ask vid sidan om sig där det låg några enkronor och 50-öringar. Det kom ingen melodi ur blockflöjten, inga sådana där drillar som de flesta försöker sig på när man får prova. Nej....bara en enda lång ton, rakt ut. Inte många ragerade, även vi svenskar börjar bli vana vid den här bilden. Vem är hon?
Jag brukar aldrig slänga pengar i någon annans hatt, men av någon anledning tyckte jag verkligen synd om gumman och tömde vänsterfickan på "grus". Det blev 14.50 som jag böjde mig ner och lade i hennes lilla ask. Hon reagerade inte. Inte ens den entoniga tonen ändrade läge....Jag tänkte att hon kunde ju i alla fall få sig en ostburgare inne hos grannen.
pappa B

2 kommentarer:

Anonym sa...

tyvärr tror jag att hon tillhör dom där gängen med professionella tiggare som drar från plats till plats i vårt avlånga land. dom vistas ofta illegalt i landet. varför skulle dom annars behöva tigga. med vårt sociala system behöver ingen som bor i det här landet svälta. tak över huvudet ordnas alltid på något vis. hon har ingen anledning att tigga om hon inte en gång varit inne i "kreditsvängen", lånat för mycket, fått en skuldsanering och lever under existensminimum... hon ser inte ut att tillhöra det klientelet.

Anonym sa...

Håller med dig woopsan, med hjärtat handlade före hjärnan den här gången. Eller så var det öronen. det lär fördjävligt med det där entoninga pipandet. Hoppades att hon skulle kila iväg och få sig en hamburgare.
pappa B