söndag 5 april 2009

Min lille son har blivit stor...

Han sover ännu. Ligger inne i vårt sovrum i "upp och ner" sängen som trollen kallar vår höj och sänkbara säng (det andra upp och ner är det inte så mycket av nu för tiden). Vi satt uppe och pratade till 03.45 i natt. Han hade kunnat sova och jag kunde ha bloggat med andra sidan av klotet. Där det var ny dag medan vi avslutade den gamla. Vi satt i skinnsoffan och käkade godis och löste världsproblem. Med TV:n avslagen.

Han är min bäste vän, han börjar bli stor grabb, han är på väg att växa bort från mig, känns det som. Trots att vi är väldigt nära varandra varje dag så vet jag, långt där borta i bakhuvudet att tiden kommer då han väljer bort pappa för andra saker i hans liv. Det måste han göra för att utvecklas och gå framåt. Hemma i köket jobbar han hårt med sina läxor för att vara duktig i skolan. Är förmodligen snart mer allmänbildad än mig. Mycket lik sin mamma, snäll och djup. Ibland kanske för djup för att bara vara 12 år.
Ingen fotboll, friidrott eller hockey. Men han kan faktiskt sitta med mig i soffan en kort stund och kolla skidåkning och skidskytte. Det gör han bara för att vara snäll, han vet att det är mina favoritsporter, han skiter i själva sporten. Han är bara snäll med mig. Så är det.
"Skogarnas Konung" är mer intresserad av sina Warhammer 40K, en fin hobby har både mamma och jag förstått. I början gnällde vi då hela hans sparkapital gick åt för att köpa dessa små plastgubbar (dagens svar på mina gamla tennsoldater)vi var "tvingade" att lägga till ibland. Idag förstår till och med mamma bättre. Hans engelska växer och nu är det jag, som frågar om en del ords betydelse istället för tvärt om. Han limmar, målar, bygger landskap och intresset bara växer. Ofta skjuter han in en fråga om livet, när vi sitter och pratar. Han saknar sin farfar och farmor även om han aldrig har träffat dem, men han pratar ofta om dem och undrar vad de hade tyckt om honom och lillasyster. Läser det mesta. När han gick i trean så ropade en av hans lärarinnor fast mig och undrade vad han läser hemma. -Ja, lite av varje svarade jag. -Du förstår han berättade ett kapitel ur boken Box 21 för oss på trevliga timmen, sa hon och såg ut som en fågelholk i nian. -Jaha, svarade jag, och? -Det är en hemsk bok, sa hon och gick med en mycket fundersam blick vidare. Box 21 var en hemsk bok. Den hade han hittat i hyllan inne i sovrummet, jag hade nyss läst ut den och då tog han över.

Kamraterna kallar honom för Einstain. Han är en klurig liten pojke. Han och jag löser ofta dagens problem och kommande vedermödor på toaletten. En morgon, han var sex år frågade han rakt av hur han kom in i mammas mage, -Du förstår lilla gubben att alla karlar,och pojkar, både du och jag och alla killar vi känner har miljoner små, små frön i våran pung. Fröna åker ut genom pappas snopp och in i mammas snippa och där har hon ett ägg. De små fröna, som ser ut som minimini grodyngel kallas för spermier. Den som är snabbast, starkast och simmar smartast han eller hon kommer fram till ägget och kan bli en bäbis. Han satt tyst en stund sedan sa han med blicken fäst på mig och övertygelse i rösten -Pappa, då är det därför jag är så bra att simma i simskolan! Gick med bestämda steg in till lilla syster som satt i vardagsrummet och med händerna i sidan gav han hennes lektion i hur ett barn kommer till. Arg som ett bi rusar hon in i köket till mamma. Spänner ögonen i henne och förklarar halft skrikande att hon, hon hade inte varit någon serpier och bott i pappas pung, aldrig i livet! Det är svårt att hålla sig för skratt vid ett sånt tillfälle. Idag har hon ändrat uppfattning.
Vi går ofta hand i hand, även om hans skolkamrater ser på. Jag vet att jag är hans bäste vän, och det skall jag vara så länge vi lever. Nu har jag fixat frukost, O´boy och rostat bröd med ost, te till pappa och marmelad som mormor gjort. Dags att stiga upp till en ny dag för min lilla riddare.
pappa B

"Den är rik den som har vänner"
Skicka en kommentar