Nu är familjen högt uppe i det blå, eller svarta är det ju, den här tiden på dagen...

Incheckningen på Säve gick hur smätfritt som helst. Ganska mycket folk som skulle lämna solen i Sverige för att ta sig ner till Spanien.
Suz i spetsen och sedan Elis, Ebba och Nattalie, ett glatt gäng fulla av förväntan över Torrevieja. Viktigate är ju att Suz trivs i den lilla staden vid havet för jag kommer att spendera stora delar av mitt återstående liv där nere och då vill jag ju gärna att hon gör det också. Trollen de växer så det knakar och klarar sig snart på egen hand, i alla fall grabben. Unga fröken måste nog ha något år till på sig innan vingarna är färdigutvecklade...
Han släpper inte sin GAIS-hatt, egen designad och tryckt i Polen. -Får se om du träffar på någon GAIS:are nere i Torre, sa jag, i bilen på väg ut till Säve. -Det vet man aldrig men det kan vara troligt.
Han kommer att ta hand om mamma och även se till att flickorna har det bra. Stor, lugn och stark så behöver inte farsgubben hemma i Angered vara orolig.
pappa B

Godmorgon Sverige!

Tuppen gal och mobiltelefonenrna ringde. Familjen i Angered har trasslat sig ur duntäcken, filtar, lakan och sängar. Upprätta, som små tennsoldater står de två arvtagarna med öppna munnar och blir istoppade rostat bröd, mjölk och vitaminpiller. Kvinnan har med hast förpassat sig bort från kaoset och totalt utmattad bränner jag vid havregrynsgröten och tackar Gud för att det finns stålull så jag kan få ren min lilla grötpanna.
Ytterdörren slår igen och friden och stillheten lägger sig så sakta över våra fyra rum och kök....

Här kommer tre damer glidande ut från den lilla båthamn där vi hämtade upp farkosten som skulle ta oss fram på de franska kanalerna under några dagar för en herrans massa år sedan. I tjejbåten fanns Nina Eldh (numera arbetandes på hovet) Eva Karlsson från franska turistbyrån och min journalistvän Monica Frime. De hade dagen till ära en egen skeppare, en ung fransman med hästsvans så lyckan var fullständig. I vår båt fanns Jan Sterner ekonomi journalist av rang och pappa B. Janne fick bli motorman, skeppare och kapten. Jag åkte med, drack vin och lagade maten. Tog även hand om själva slussandet när detta var dags.

Detta var under perioden i livet då man matchade runt 85 kilo och hade färg på håret och solbränna. Nu är vikten fastlåst på 90, vithårig och rödmosig i fejan. Fast fortfarande på ett jäkla gott humör. Skam den som ger sig.

Idag blir det dubbelpass vilket känns mycket bra. Kanske jag tar mig en snabb promenad mellan de två passen om orken medger detta, vi får se. Orsa kompani lovar ingenting bestämt som man säger.
pappa B

Stäng av speldatorn under julhelgen!

Kommer ni ihåg tiden då vi samlades runt köksbordet och kämpade som en besatt för att köpa in Centrum och Norrmalmstorg. De fyra stationerna var också en given inkomstkälla och så hamnade man ibland på rutan där det stod -Gå direkt i fängelset utan att passera Gå? Satan också, då missade man 2000 riksdaler, eller var det 4000, jag kommer inte ihåg. Monopol, spelet på allas läppar kom ut redan 1930! Jo det är sant, sedan kom Risk, spelet som satte alla ekonomiskt sinnade personer i första rummet, det kom 1957. Men sen då? Ja det har kommit nya spel i stort sett varje år men tendenserna att vi spelar dem hemma minskar. Mycket på grund av den stress vi lägger på oss själva, tiden framför alla apparater, platta TV, hembio, datorer med mera. Trots detta så finns det idag mer än 950 olika speltillverkare och det omsätts 50 biljoner kronor bara på spelmarknaden, De ni, attans vad mycket oxfilé man kunde få för den summan? Jag hälsade på ute på nätet och fick reda på all den här faktan. Där finns det mycket att titta på och försök nu att skärpa till er och skippa speldatorn i jul. Plocka fram brädspelet igen eller varför inte den gamla hederliga kortleken (förutsatt att ni inte var falskspelare).

pappa B

de e måndag morgon och mitt huvud funkar bra?

..ja det är inte så den gode Povel Ramel sjunger i sin visa "Gräsänklingsblues" men nästan. Jag säger som en del äldre herrar brukar säga -Huvudet är klart men kroppen seg. Så även i detta fallet. Känner av promenaden över isen med skryllan på ryggen och isborren på axeln. Fast jag är ju i alla fall gåendes och vaken. Rynkorna i fejjan blir djupare för vart år som går och snart får man väl skruva på sig toppluvan. Än växer några strån högst upp på knoppen och skägget verkar fortfarande ha en fantastisk gromån.
Troligtvis kommer bästis Lasse hit idag och vill ut på isen. Vid sådana tillfällen är det bra att vara friherre och inte ha någon tid att passa. Vi får väl se vad som händer. Det brukar bli massor att prata om som så många gånger tidigare. Senast då vi skulle ner till stan och svänga våra lurviga ben så svammlade vi här hemma så länge att alla ställen där det fanns en chans att steppa, de hade stängt.
"Skogarnas Konung" är helt igentäppt i näsan och det blev att stanna hemma iag. "Prinsessan" har dragit iväg till skolan trots sovmorgon. Upp, in på toa, på med kläder, en stund framför spegeln och sedan iväg i 100 km/tim. Med skolväskan flaxande efter sig pussar hon mig, skriker på väg nerför trappan att hon älskar mig och att hon skall vara försiktig. Pang! Där small ytterdörren igen! Phu, nu skall jag ta mig en kopp te och kolla lite vad "gubbkalsongen" skriver. Sedan kanske jag kommer tillbaka hit för lite mer svammel, vi får väl se. Ha en riktigt fin måndag hela gänget därute och var rädda om er.
pappa B

Här sitter man, sista dagen på året....

Klockan visar 03.54 och snart är det dags att börja förbereda för kvällens firande. Jag brukar alltid bli lite tankfull på nyårsafton, ja lite vanligt full också, ibland. Men varje år så känner jag lite vemod över att behöva säga adjö till ett i mina ögon, oftast ett rätt så skapligt år. Visst, det har varit både upp och ner, som det förmodligen är för all oss här på planeten Jorden. Men med handen på hjärtat, vad firar i egentligen? Är det att det gamla året går ifrån oss eller är det att det nya kommer? Jag har inte blivit riktigt klok över detta. Att om några timmar ha tappat bort hela 2009, som vi har haft rätt så trevligt med och skåla in det nya som vi inte vet ett piss om. Det kanske blir det värsta året i våra liv! Det är ju ingenting att fira, eller hur? Sen blir vi verkligen skuldmedvetna, vi skall plötsligt börja tänka på alla som svälter i vår erbarmeliga värld det storsinta svenska samvetet svällar över och vi fyller Frälsningsarmens kokande grytor, alla hjälporganisationers plastburkar och önskeprogrammens konton med nya färska pengar. Fan, de fattiga och utslagna världen över mår lika dåligt även den 10 februari, den 18 mars, 12 april och förmodligen resten av hela 2010. Men just idag, i kväll då blir vi tunnhudade och mjuknackade. Jag lägger in en rätt så ålderstigen bild som jag tog nere i Kapstaden vid ett besök på en mycket berömd vingård. De här buteljerna går förmodligen inte att dricka, troligtvis är det 12% ättika av vinet. Men jag tycker ändå att den är vacker. Den visar en del av ett liv som stått stilla under en herrans massa år. Tiden den har rört på sig men flaskorna har stått där vinodlarens farfars far ställde dem en gång för väldigt länge sen.
Jag har inhandlat varsin hummer, Dessa kommer inte att gratineras, det få ni andra syssla med. Jag hettar upp dem en stund i spisens grill och äter dem varma med en kall lagomt syrlig sås på gräddfil, spetsad med lite lätt majonäs och ett par droppar tabacco. Däruti lite finhackd persilja, silverlök och en nypa dragon. En päronspäckad kalkon svensk (jag skiter i övrigt var någonstans kalkonerna steppat omkring, huvudsaken är att den är död och riktigt tillagad) Päronspäckad säger ni som fyller era kalkoner med katrinplommon och äppleklyftor. Just det. När ni plockar ut en knaprig, ihopskrumpen och torr fågel från spisen så lyfter jag fram en mjuk och saftig kalkon ur min spis. Äpplen och plommon suger upp all köttsaft från fågeln och köttet torkar ut. En kalkon fylld med päron blir saftig och fin med lite lagom sötma i köttet. Päronen lämnar saft istället för att stjäla kalkonens. Nykokt mandelpotatis, lite svartvinbärsgelé (från svärmor, i sötaste laget, gelén menar jag) och en riktigt mjuk gräddsås därtill. Snurrar ihop min prima vaniljglass i glassmaskinen och gör en varm chokladsås på riktigt mörk fin choklad, för oss vuxna spetsad med en skvätt Captain Morgan. I övrigt dricker vi enbart Herrljunga Cider, alkoholfri. När klockan slåt 00.00 pussar vi varandra alla fyra och gnager i oss ett rött (förhoppningsvis sött) äpple. Denna tradition (både pussar och äpplen) har hängt med mig sedan jag var en halv meter hög och skall så förbli. Även i min småländska kvinnas familj åt man ett äpple på nyårsafton. Vi åker ner och ser när GP under 15 minuter bränner upp 250.000 riksdaler i sitt nyårsfyrverkeri, sedan väl hemkommen i den mysiga kommunala värmen så blandar pappa B en god äggtoddy som vi intager med varsin unge sovandes på våra fötter i skinnsoffan.
Om jag mot förmodan inte hinner in hit på bloggen mer i år så vill jag sända en bamsekram till alla mina bloggläsare världen över. Akta er för smällare och raketer, kronofogdar och skattemasar. Säg ett ärofyllt farväl till 2009 och börja det nya med ett stort och brett leende. Det kommer jag att göra.

GOTT NYTT ÅR!
pappa B och min fantastiska familj

Skippar SPA och går på Monster Truck istället!

Så kan det faktiskt bli. Har man lovat sin lille son att gå på Monster Jam och se 4-tonsmonstren krossa husvagnar då skall man hålla detta. Nu råkar det vara så att den 11 juni skulle jag sticka ner till Mecklenburg för att skriva om två fantastiska SPA-hotell. Bli inpackad i lera, få underbar massage och leva livets glada dagar.
Tjosan, det sket sig på mållinjen. Monster Jam brakar loss på Ullevi den 13 juni och jag skulle vara hemma från Tyskland den 14:e.
Beställde två superbiljetter till "Skogarnas Konung" och mig idag och bad snällt att bli avbokad till "mannen det svänger om" Anders Engzell nere på den skånska steppen. Han jobbar i förorten till Köpenhamn, den lilla staden Malmö. Ni vet förorten där de skruvar höghusen för att det skall se märkvärdigt ut? Sen döper man huset till något amerikanskt, -Fint skall det va, sa bondgubben då han fick mahognyflis i röven.
Kom nu inte och gnäll att jag inte bryr mig om "Prinsessan"? Hon har varit på Lek & Buslandet med sina kompisar på pappa B:s bekostnad så de så! Rätt skall vara rätt, eller hur?
pappa B

Han kämpar så tappert, men jag ser besvikelsen i ögonvrån,,

Vi startade dagens fisketur till Kåsjön. Lätt att kommma fram, fina fiskeplatser och skapligt djup på vattnet. Ganska lärrfiskat för en liten nybörjare. Han kämpade tappert med några bottenkänningar men löste problem på egen hand. Ilsknade till ibland med tjorv på linan i rullen som resultat. Även detta löste han på egen hand...-Pappa jag tycker vi har det mysigt, men visst skulle det väl vara roligt om vi fick någon fisk snart? Jo, det tycker jag, svarade jag och swå besvikelsen i hans ljusblå ögon. Han ville inte säga att vi skulle skita i det här och åka hem så han fick köra med sin nya sparkcykel istället. Efter drygt två timmar frågade jag om vi skulle åka hem eller om vi skulle åka ner till Partihallarna och försöka fiska där i stället. -Vi ger inte upp riktigt ännu, sa han vi åker till Partihallarna. Vi ondgjorde oss över allt skräp som ligger ute i markerna och han är helt på det klara att det man tar med sig ut i skogen det tar man med sig hem och slänger i soptunnorna. De som lämnar sånt här ute i skogen ärtonåringar från stan som bara dragit ut på äventyr för att knäcka några öl och leka vildmarksliv i ett par timmar. Antalet tomburkar hande nog nära på blivit en biobiljett till "Skogarnas Konung" om de inte varit ihopknycklade eller kastade ut i vattnet. Man blir både förbannad och deppad av att se detta, Stryk skulle de ha! Vi åt varsin rullmacka med ost och kalkon pålägg, han drack varm choklad och jag en thermoshatt med kaffe. En kexchoklad strök också med och så drog vi.
nere vi Partihallarna finns en bra fiskeplats och där stannade vi en timme utan att känna det minsta ryckande i våra fiskegrejpor. På vägen hen stannade jag till vid ÖB och bad lillgubben stanna kvar i bilen. Gick in och köpte en stor karta med abborrdrag från Fladenfiske och några nya lekand (tafsar på svenska). Han sken upp och plockade genast ur dragen och lade dem i sin draglåda. -Tack pappa, skall vi ta en tur i morgon efter skolan? Vi åker till en av de sjöar där specialisterna säger att fiskbeståndet är dåligt. Jag tror att vi får fisk där för de vattnen vill de ha för sig själva. Nu har vi testat i de tre sjöar som skulle ha mest med fisk, sa han
-Vi siktar in oss på detta sa jag och gav honom en kram....
Kvinnan hade Hickorymarinerad fläskytterfilé klar, färsk potatis och rivna grönsaker klart när vi kom hem.
-Ingen fisk till middag idag heller mamma, sa "Skogarnas Konung och hängde av sig jackan i hallen. -Men vi har haft en fin dag ute i det fria, det måste vi i alla fall säga, eller hur pappa?
Dörren slets upp och en superglad yrhätta hoppade in, -Gu, va trött jag är, finns det någon mat. "Prinsessan" fladdrade in i 100 km/tim, kastade sig ner vid matbordet och ropade; -Hit med lite köttbitar pappa!
pappa B

"Solen lyser även på liten stuga"

Första ronden till pappa B!!!!

Tjoff! Där satt den.Pappa B tog hem första ronden genom att mycket tekniskt förkunna att om kvinnan tog med sig bägge trollen på skosafari, så kunde jag plocka ur skogarderoben och sätta på kaffe. Det skulle bli smidigare och så hade vi bara att sätta igång sorteringen när hon kom hem. (Vi skall nämligen ha stor skorensning hos pappa B denna förfärliga torsdag, eller vad det nu är för dag.)Hon gick på den finten. Hennes 612 par skor ligger nu i en jättehög mitt på vardagsrumsgolvet och mina två par golfskor, ett par vackra, nästan oanvända svarta lackskor och ett par tygskor (svart/vit rutiga) och två sandaler ligger demonstrativt framme på hallgolvet. Kaffet är påsatt och jag har redan druckit en kopp (säg ingenting) Väntar dem vilken minut som helst...
pappa B

"Var och en vet bäst var skon klämmer"

Stillheten lägger sig över lägenheten....

Här trampar trion iväg mot bussen till Malmö. Mamma tar täten, "Prinsessan" i mitten och "Skogarnas Konung" med färdkosten i ryggan håller ordning på kön. Det är dags att åka ner på barndop då den minsta kusinen Ture skall bevattnas och namnges på riktigt.
"Skogarnas Konung" med gelé i håret, örhänget påsatt och tuff till tusen. Min snälla grabb har blivit en hårding, fast en snäll sån givetvis. "Prinsessan" rosa och ceriz med "äkta" bandana och läppglans vägrade pussa pappa för då skulle läppglansen fastna på mig i stället. Hård dag väntar, bussresa ner, barndop och kafferep med släkten och tågresa hem i kväll och så skola och jobb i morgon. Fy för den lede. Pappa B han smyger ut runt 11-tiden för att fotografera lite byråbilder och annat smått och gott. Kanske det kommer lite nytt här på bloggen också, vem vet. Lite kalasbilder från igår skall jag lägga in under dagen.
pappa B

"Glatt sällskap gör vägen kort"

Kolla jag kunde lägga in mina 4 prenumeranter!

Man blir bara mer och mer teknisk med åren. När jag var 2 kunde jag inte stå och pinka. När jag var 7 kunde jag inte köra moppe och som 15 åring körde jag i diket med en Epatraktor. Nu fyllda 65 klarar jag av att rent tekniskt lägga in de fyra fantastiska personer som har valt att bli mina prenumeranter. Visserligen var det bara att trycka på en knapp, men ändå.
Vad roligt att jag fått prenumeranter, det trodde jag aldrig. Via Bloglovin eller vad sajten nu heter. Skall ner och kolla en ny skoaffär, kan ju passa på att köpa mig ett par nya joggingdojor nu när det inte spenderas några pengar i öknen *s*
pappa B

Fick inte tillbaka min gamla flaggräknare, attans också.

Tänkte redovisa mina länder. Det blev 34 totalt men jag kommer ju inte ihåg alla, tyvärr. Missade min flaggvisare vid kraschen och har försökt få den tillbaka men icke sa nicke! Man kan surna till för mindre. Nåväl, partyt i skinnsoffan pågår och trollen börja nicka med sina små huvuden som trötta fågelungar. det blir väl till att förpassa dem under sina täcken om en stund. Kanske vi hörs lite senare, jag får väl se om jag fixar detta.
pappa B

17.768 steg i dag....

Började dagen med att kliva upp. Kvinnan och jag gick 4,0:an ganska snabbt. Frukost (havregrynsgröt med en skivad banan och en kopp te. Sedan bar det iväg ner till Blixtorp igen. Mr Barrington var fit for fight även denna dag. Efter tre hål, som gick verkligt bra, kom gårdagens 18 hål i fatt oss. Okoncentrerat spelade man tvärs över alla hål utom på det näst sista där vi bägge två klarade av att gå i koppen på par. Där gav vi upp....
Kvinnan och jag handlade lite mexikanskt plus kamben till "Skogarnas Konung" och "Prinsessan" som var på kalas hos en kompis. Vi gick 4,0:an ett varv till och nu blir det slappa dels i massagefåtöljen och i skinnsoffan. Framför dumburken med ett glas rött och något fruktigt att smaska på. Vad säger ni om de då? När vildarna kommer hem blir det fredagsmys i vanlig god stil.
pappa B

Datakrasch = Långpromenad

Givetvis hade vi förberett oss på att lira lite nattfight, "Skogarnas Konung" och jag. Men med hängande huvuden insåg vi att det var lika bra att lägga dessa tankegångar i en plastburk och plocka fram en annan dag. Detta när våra tekniska burkar hade vaknat till liv mot yttervärden igen. -Vi tar en riktigt lång promenad, det är fint väder, vi köper varsin kexchoklad och går den långa rundan efter den nedlagda järnvägen och runt förbi Storås, sa jag. -Uhmmm, "Skogarnas Konung" tittade ner på sina fötter men accepterade utmaningen. Kexchoklader inhandlades på ICA och vi promenerade iväg ner mot Lärjeån. -Titta pappa, sa "Skogarnas Konung" och fiskade upp sin mobiltelefon, titta där sitter det en liten "kurredutt". Och visst gjorde det. Att gå utefter Lärjeån, oavsett vilken årstid det än gäller är en visa för själen. Speciellt för en som vuxit upp i de stora skogarna och inte alls har någon dragning åt det fria havet och myllrande stadsliv. (Havet åker jag på med stora fartyg och myllret får jag gratis i jobbet) Vitsipporna och små illgröna musöronen på träden ramar in den vackra promenadvägen med alla broar och den mystiska Lärjeån, med sina stora rötter idagen, nedfallna mossebeklädda trädstammar, det lerfärgade vattnet som forsar fram ibland men ofta ligger blankt i små sel, det känns som om man vore i en annan värld. Småfåglar av alla de slag, och på våren kan man få se strömstarar som hoppar upp och ner på stenarna i forsarna som bildas av smältvattnet och för med sig masasor av mat. Det måste upplevas. Då och då möter man några vandrare, nickar och fortsätter. Här satte vi oss vid en av de nya bänkar som satts ut. De gamla har gjort sitt, kanske inte så mycket skadade av väder och vind som av sabotörer som skurit och brutit sönder dem i ren illvilja. Nu har man till och med satt fast dem i stora cementklumpar med armeringsjärn över. Skandal, men nödvändigt. Ibland undrar jag hur dessa människor är funtade. Deras föräldrar måste ha tappat dem i golvet med huvudet före när de var pyttesmå. Bevisat är ju att någonting där upp i knoppen har hoppar ur de normala facken och skvalpar omkring som yra getingar runt ett saftglas.
Vi promenerade upp för den långa (mycket tunga) backen upp till den nedlagda smalspårsjärnvägen, som gick till Gräfsnäs. Följde den ner mot Angereds Gård där vi hittade en luggsliten gammal häst som stod och bligade på oss när vi kom. Han såg så förbannat deppad ut att jag måste bara ta en bild. Har på tok för många hästbilder, men den här han väntade nog på slakteribilen. Betydligt vackrare var det på andra sidan hagen. Ett böljande vitsippehav med kullar och urskog som gick mellan små bäckar och vattensamlingar. Detta kan man inte beskriva eller visa rättvist på bild.
-Tag en bild du pappa, lite vackert kan man ju få fram i alla fram. "Skogarnas Konung" är en av mina största supportrar och det käns bra när tvivlet ibland kommer smygande, skall jag börja med massage och sluta helt med fotograferandet? Varje gång vi tagit den här promenaden (vi brukar ta dricka och rullmacka med oss ibland) så ser man något nytt. Ingenting är likadant från gång till gång. Nu hade entusiasterna som vill rädda småfåglarna varit framme och hängt upp någon form av automatiskt matbord, eller är det en fälla för att fånga sparvar till middag. Roligt såg det ut och gäster hade det haft för det syntes spår av skit på matarröret. Lämningar av det som var förr finns det också gott om, både sådant som fortfarande kan berätta och så lämningar som bara visar små, små spår. En vacker kvarleva är stenbron över Lärjeån på den avstängda vägen mellan Äspered och Angereds Centrum. Här var det livlig trafik innan Angereds Centrum blommat ut på riktigt. Nu är vägen avstängd, för biltrafik men fungerar fint för de som väljer att cykla till exempel. Det sjunger och kvittrar hela tiden. Småfåglarna trivs här. Den gamla skogen får ligga orörd. Tillgången på mat är enorm och det kläcks säkert fler kullar här än på många andra ställen runt Göteborg. Trygga fåglar som gärna poserar framför pappa B:s kamera. Men alla sagor har ett slut. De flesta slutar lyckligt. Det hade vår promenad också kunnat om det inte varit år 2009, en förort till Göteborg och obevakade platser som alltid verkar vara utsatta för vandaler och idioter med tomma huvuden. Väl framme vid stora vägen och ner genom första gångtunneln så dyker det upp. Omkullvälta soptunnor och nedslitna papperskorgar.
-Pappa, varför gör folk så här? Om man skulle riva omkull soptunnan, kan man väl stanna och resa upp den igen. "Skogarnas Konung" är en liten miljökämpe, han blir uppriktigt förtvivlad när han ser all skit som ligger på gångvägen. Vem tror du gör sånt här pappa? -Tyvärr gubben, jag vet inte men både du och jag måste inse att de som gjort detta inte har alla verktyg i verktygslåda, eller hur. Han nickar och vi går tysta en liten stund. Han håller mig hårt i handen.
En fin söndag i friska luften börjar lida mot sitt slut. Vi stannar till när vi kommer fram till Lidl och köper oss varsin burk dricka. Han syndar med CocaCola och jag köper någon energydryck av okänt märke. Vi har avverkat 13 km, inte jäktat utan bara promenerat,lyssnat och tittat. När vi kommer hem och har spolat av oss så fixar vi lite käk. Friterade (vi steker dem i stekpannan i stället) krabbklor och nudlar. Sen slår vi oss ned framför TV:n och väntar på kvinnan och "Prinsessan" som är på väg hem från Jerusalem.....Båda två känner vi att vi lever.
pappa B

Tjohooo!

Vi sticker ner på stan och så har vi blivit hembjudna till Nuki, Jennie och Anthony på grillparty.
-Ni är ju ungkarlar så ni kan väl komma hit och grilla lite, sa Jennie när hon ringde nyss. Måste skynda oss iväg, skall fiska upp en god flaska vin och så drar vi. Återkommer under kvällningen. Kram på er alla glada i solskenet. Så här blir det; Först ner till stan, Belmondo i garaget, promenad upp till Nuki..smart va? Nimtrodde givetvis att pappa B skulle ta bilen, dricka vin och sen köra hem? Aldrig i livet!
pappa B

"Goda vänner skall man spara länge"

Full fart i byggbranschen

Dagen har börjat med solsken förutom problemen för flatorna och ensamstående mammor. Här hos oss är nybyggandet av en stadsruin till Warhammer 40K det senaste projektet. Vi tjuvlånar mammas fina köksbord nu när hon är borta, så säg inget till henne när hon kommer hem. "Skogarnas Konung" är projekledare och pappa B byggjobbare, det vill säga servar med lim, spackel, penslar, vatten, städar bort, städar fram osv. Allt i gemskapens goda anda. Nu skall vi ner till Wisard GAmes och köpa mer superlim, sprayfärg för att kunna grunda alla gubbar från den senaste affären i Trollhälltan samt stadsruinen. Jag lovar att jag skall visa upp den helt färdiga modellen när allt är klart. Tigerräkorna är tagna ur frysen och lagda på tinong (på en tidning). Dem skall vi stekla i olja, sweetchili och lite aromat och smaska i oss senare i dag. Till kvällen blir det Portello till junior och wirre till pappa B. Vi skall försöka hinna med att titta på matchen Sverige-Brasilien, damfotboll och invigning av den nya nationalarenan för damfotboll -Nya Gamla Ullevi- Rikets fjantigaste namn.
pappa B

"Tom mage ger dåliga råd"

Spionera är alltid roligt!

"Prinsessan" och jag älskar att spionera på mamma och "Skogarnas Konung" när de går ner för att handla fredagsmys..idag var det jobbigt värre men vi smet ut en stund efter dem men vi höll inte på att hinna ikapp dem. Jag anade ugglor i mossen och sa att vi nog måste ändra planerna. Vi gjorde en kringgående rörelse och smet iväg en bakväg så vi kom fram för dem till ICA. Där gömde vi oss i serveringen och tog första bilden när de kom för att logga in på självscanningen. Pang! Sedan blev väntan lång och vi blev bjudna på en McDonalds mjukglass av en fd. granne som hade fått sig ett par innanför västen. Under tiden vi åt så flyttade vi oss och det var millimeter ifrån att vi blivit avsöjade då bägge två redan stod i kassan när vi smet förbi. Vi klarade oss i sista sekunden. Med kärran fullpackad försvann de ut från ICA och vi sköt en bild till. Pang! Nu var goda råd dyra. Skulle vi våga följa efter dem en bit inne i centrum eller skulle vi släppa dem och genskjuta dem ute. Folket inne i centrum tittade mycket misstänksamt på oss och "Prinsessans" ögon tindrade som små stjärnor varje gång vi såg våra "offer". Vi tog en snabb bild till och stack ut bakvägen. Pang!
Nu gällde det för oss att genskjuta dem när de svängde runt hörnet och hem mot vår tvärgata. Med andan i halsen jagade vi över baksidan förbi Blå Stället och fick precis ta en bild innan de svängde av. Pang! Sen blev det ny galopp för att genskjuta dem innan de kom in på vår gård. I bästa 400 meters tempo jagade vi över hela gården och kom precis fram innan de försvan bakom knuten. Pang! Full speed över baksidan av centrum ner i dalen, och baksida för att hinna hem. När vi sedan gick bakvägen så möttes vi framför vår ingång. Hej! Var har ni varit sa kvinnan? -Vi gick en sväng och pappa fotade lite vitsippor, sa "Prinsessan". -Får jag titta sa kvinnan. -När vi kommer upp sa jag. Nu har hon tittat, "Skogarnas Konung" med, här på bloggen. Vad tror ni de sa? DETTA SKALL NI FÅ IGEN, VÄNTA BARA!

Spionkameran var Panazonic TZ3 med 10 ggr zoom. Inställd på 400 asa fotograferad med full zoom 1/16 sek och bl. 4,5. Oskarpa och skakiga bilder, men fullt dugliga som bevis på att kvinnan och "Skogarnas Konung" var och handla fredagsmys på ICA i Angered.

Nya däck på riskokaren och Belmondo!

Här är läkarmotagningen för våra transportmedel, ortopeden vill säga. Gunillas Däck i Äspered är räddningen för våra två halvrisiga fordon, "Riskokaren" och "Belmondo" en japanes och en fransman. Gunilla, en fräsch tjej sköter våra däck, året runt och detta gör hon med besked och bravur. Den illröda japanen, "Riskokaren" är tjejernas bil och den diskret gröna fransmannen "Belmondo är min och "Skogarnas Konungs" raggaråk. I den glider vi fram mellan husen i Göteborg iförda solglasögon, gelé i kalufsen och rutan neddragen. För två månader sedan gled vi fram över Avenyn då vi plötsligt kom på att det kanske var lite för tidigt för en raggarsväng. Plötsligt fick man istappar i hårsvallet och kom då på att klockan var sen eftermiddag och det var två månader kvar till våren och raggarsäsongen började. Vi försökte få igen rutorna som frusit fast och stod 20 minuter var i varsin het dusch när vi stapplande kom hem. Några brudar hade vi inte sett men en kärring i prickig kappa med broddar på fötterna vinkade eller hytte näven åt oss, då vi höll på att göra en höjdare av henne på ett övergångsställe. Raggare bromsar int för några kärringar heller! Fattar inte varför gångtrafikanterna är så hatiska mot bilar?
Nu är det fina lättrullande sommardäck på bägge åken och kvinnan och "Prinsessan" drar till Taberg och mormor och morfar om en timme, drygt. Vi väntar med spänning på att de skall ge sig iväg så vi kan börja fredagsmyset med kamben, Portello, wirre och TV-gloende....
pappa B

"Under himlen tillhör vi samma familj"

Omvända roller -människa/hund

Svenska befolkningen ökar i vikt och omfång vilket resulterar i tidigare död och sämre kvallité på det svenska folket. I samma ögonblick fastslår Agria att hundarna blir äldre?

På mindre än ett decennium har antalet hundar som blir tio år eller äldre ökat från 64 procent till 68 procent. Det visar Agrias skadestatistik som har den mest heltäckande informationen i landet om svenska hundars liv och hälsa.
- Att hundarna tas till veterinären oftare och veterinärvårdens dramatiska utveckling de senaste åren kan vara en förklaring till att ökningen är så tydlig trots det korta tidsintervallet, säger Brenda Bonnett, Agrias specialist inom hundstatistik och adjungerad professor från University of Guelph i Kanada.

Men det skiljer mycket mellan olika raser. De stora hundraserna som irländsk varghund, grand danois och berner sennen har lägst medellivslängd. Av dem blev mellan 12 och 31 procent tio år eller äldre. För många raser, bland annat golden retriever, bichon frisé, norrbottenspets, dvärgschnauzer och rhodesian ridgeback, är chanserna att de överlever sin tioårsdag över 80 procent.

Den vanligaste kända dödorsaken för hundar är trafikolyckor, knappt 1 500 hundar dör i trafiken varje år. Andra vanliga dödsorsaker är cancer, epilepsi och diabetes.

Jämförelsen är gjord på 200 000 hundar mellan åren 1995-1998 samt 1999-2002. Under våren hoppas Agria kunna presentera en uppföljning på statistiken för att se hur den fortsatta utvecklingen ser ut.
- Att förstå skillnaderna mellan raserna är viktigt till exempel om hunden behöver avancerad veterinärvård som är påfrestande för hunden. Möjligheterna till ett långt lyckligt liv efter behandlingen är betydligt lägre för en irländsk varghund på åtta år jämfört med en jämnårig norrbottenspets, menar Brenda Bonnett.

Sammanställningen och analysen av hundhälsan hos de vanligaste hundraserna är framtagen av Agria Djurförsäkring i samarbete med Svenska Kennelklubben, Sveriges Lantbruksuniversitet och University of Guelph i Kanada. Informationen ger svenska rasklubbar en fullständig bild av rasens hälsa och därmed en möjlighet att ta fasta på det i rasens avelsstrategier.
Rasklubbarna för de 70 vanligaste hundraserna får informationen gratis. Privatpersoner har möjlighet att köpa informationen.
Detta är "Abbe" min lilla strävhårskille. Han som skulle bli jägarnas favorit och pappa B:s stolthet. Första släppet, fullt drev i 8 minuter sen kom han och satte sig bredvid mig och tittade på ryggsäcken. Jag undvek att titta på honom. Plockade upp säcken och bössan och gick därfrån med Abbe svansandes efter.. Skickade ut honom igen och det gick exakt 4 minuter då satt han vid ryggsäcken igen. Jag satte mig också. Drack en thermoshatt kaffe och vi delade på en korvmacka Abbe och jag. Lyssnade en stund på fåglarna och så gick vi hem. Han blev en otroligt duktig eftersökshund av högsta elitklass och användes flera gånger både vid vilolyckor och skadeskjutningar. Han hade en egen slips, en ljusblå som jag klippte sönder. Den hade han på sig när han åkte ut med pappa B i vår rosa R4 som hette "Peggy". Där satt han bredvid mig i framsätet, på passagerarplatsen, på ändan med tassarna rakt fram och tittade ut. Föll aldrig ner från sätet hur djävligt jag än körde. Jag blev och är fortfarande mycket stolt över min lilla strävhårskille, Abbe. Idag åker han bil i hundarnas himmel och jag saknar honom väldigt mycket, det skall ni alla veta.

Det här ett nytt sätt för SKK att få in mer pengar. Det är klart att de flesta tanter, vill väl se hur stora chanser deras älskling har att överleva. Detta borde vara en medlemservice som enkelt kunde mailas ut till de som vill ta del av uppgifterna. Gratis givetvis!
pappa B

"Bättre en hund i handen än tio i baken"
pappa B alltid hundarnas outtröttlige vän

Ungarna är roliga, den saken är klar...

Vi har en villavagn nere i Olofsbo, utanför Falkenberg. Där försöker vi spendera så många dagar vi kan under sommarmånaderna. För fyra år sedan så satt vi inne och hade det mysigt. Regnet stod som spö i backen och vi satt ihopkurade på sofforna inne i vagnen. Plötsligt frågade "Prinsessan" då 6 år. -Hörru pappilappi jag undrar ibland vilken färg du hade på byxorna när du var liten? -Ja min favoritfärg var grön, så jag hade nog väldigt många gröna byxor tror jag. -Men hur kunde du veta att dom var gröna, allt var ju svart/vitt på den tiden?
Så kan det bli när man har en pappa som är fotograf och tar fram gamla svart/vita bilder och scannar svart/vita negativ..
Vi skrattade gott hela gänget och fick försöka förklara och trösta lill snurran som tyckte att vi var dumma som inte fattade vad hon menade...
pappa B

Ny mobil en Nokia 6500 slide, kan de va nåt?

En bild på apelsinen blev det i alla fall. Massor av brus, men mer kan man nog inte begära av en telefon, eller? meningen är ju faktiskt att jag skall använda den till att ringa med, och skicka SMS hem när jag är utomlands och kanske även MMS:a något skott från fjärran land. Under alla förutsättningar så är det en riktig lins i maskinen, från Carl Zeiss och det skall ju lova gott i alla fall. Dessvärre tyckte jag att minnet var väldigt snålt tilltaget, bara 20 MB i telefonen och max 2 GB på CD-kortet. Nåväl det löser sig också sa kärringen som sket i Valhallabadet.
pappa B