Heja Turkiet!

Det har glädjande nog visat sig att jag har några flitiga läsare nere i Turkiet. Några bor i Alanya och älskar saltlakritz och några bo och lever i Istanbul, miljonstaden där pulsen slår dygnet runt. Kom att tänka på det när jag höll på med några bilder i kväll och då tänkte jag passa på och önska alla mina utländska vänner en skön sommar. Vi som lever kvar här i ankdammen vi får väl hålla till godo med det som bjuds, blandade och spridda skurar och någon liten solglimt om det vill sig väl.
Här kommer det en bild på min kvinna då väldigt många undrar hur hon ser ut. Jag förstår detta. Hur kan en klok kvinna leva med en halvgalen gubbe som är 20 år äldre, och har gjort detta i 27 år? Ja, säg det. Personligen tror jag att det beror på att jag har så sexiga öron och så luktar jag väldigt gott *s* Längtar tillbaka till Club Paradiso i Alanya det gör vi hela gänget och om vi lever och har hälsan så är chanserna väldigt stora att vi åker dit nästa år igen.
Jag berättade en historia om mitt första sammanträffande med solskyddscreme för en av mina följeslagare i Brazilien. Det var så att jag jobbade som fotograf och bodde i Beirut. Franska Warda var min arbetsgivare och det flögs ner 8 tjejer i stort sett varje vecka. Givetvis blev vi väldigt goda vänner tjejerna och jag, Ung mager blek svensk grabb med rejäl kamerautrustning och glimten i ögat, fattas bara.
Mellan plåtningrana fanns det gott om tid som oftast tillbringades i en solstol nere på Longbeach Club. Jag, mager och blek blev röd och sedan vit igen. Så höll det på och trots klåda och svåra sömnproblem på nätterna så gav jag mig fan på att bli lika brun som libaneserna. Några av tjejerna förmanade mig och menade att som jag solade så var det stor hälsorisk och jag borde omgående skaffa mig en solskyddscreme med hög skyddsfaktor. Visste inte ens att det fanns något sådant på den tiden.
Sagt och gjort, jag promenerade ner till en affär som tillhandahöll liknande produkter, köpte en tub och gick ner till min solstol. Smorde in mig så gott jag kunde, med andra ord lite här och där. Ryggen fick väl inte så där mycket creme men några gnidningar blev det över huvudet och runt midjan. Solningen skulle nu upp i en högre nivå.
Efter tre timmar var det dags att gå upp til lägenheter för att äta och plocka iordning lite inför fotograferingen.
Att jag inte drabbades av en direkt stroke av grov modell när jag såg den tidigare illröda grabben i hallspegeln. Där framför mig stod en zebra på två ben. Ömsom röd, ljusbrun och fläckvis morotsfärgad. Påminde mycket om en Hamiltonstövare. En av tjejerna, en fransyska som hette Aliene kom in och försvann som en oljad blixt. Fem minuter senare stod det 7 tjejer inne i min lägenhet med min solcremestub i handen och gapskarattade.
Mina damer och herrar. I min okunskap hade jag köpt en creme, typ "brun utan sol" och jag fick vara en flammande pinne från norden ända fram till september då det mesta hade nöts upp av ett evigt tvättande och skrubbande. Sen den dagen har det inte förekommit några cremer på pappa B:s numera omfångsrika kroppshydda...
Sov så gott
pappa B