lördag 8 augusti 2009

Bullis hade lösningen....

Jag har under en lång tid gått och undrat när, var och hur länge den fd. Sony-Ericson chefen, K-H Svanberg tillbringade i Porjus. Vem var han, var bodde han och vilka var hans föräldrar? Han har ju gått ut och sagt att han är uppvuxen i den lilla pionjärbyn Porjus i media. Nu har jag fått förklaringen. Min barndomsvän Bullis, alias Lennart eller kanske det är tvärt om. Nåja han visste mer än mig om gåtan Svanberg.
K-H borde vara med i rekordböckerna eftersom han har den kortaste och snabbaste uppväxt i historien. Som liten pojke bodde han något år hos en fisförnäm gammal skolfröken, fröken Svanberg. I samma hus bode Erik Käll och hans familj samt fru Manns och hennes man/sambo, Kalle Manns. Dessa två var lite omaka, skitförnäma och det var konstigt att de inte drunknade då det regnade för de gick ofta med näsan väldigt högt i vädret. Frun Manns var nog en snäll tant och hennes svingpjatt Kalle likaså, men de var sannerligen ett omaka par där hemma i byn. De bodde nästan granne med mig och han var en av de som jagade mig med en sopborste då jag sköt en herrmelin från hallfönstret. Herrmeilin satt på vår vedtrave, fullpälsad och för mig värd 18 kronor på marknaden i Jokkmokk. Thorlid Lindblom och pappa satt i köket och spelade tre-korts-mas då herrmelinen plötsligt reste sig på bakbenen. -Jag tror inte att du träffar den med ett skott sa Thorlid och grinade försmädligt åt mig. Det var som att sticka mig med en nål i röven. Fram med salongsgeväret, i med en liten 22:a kort (enkelskottare Sauer & Son, 100% olaglig) ner i trappfönstret och pang! Jag snabbt ut och ner till vedtraven, då kom Kalle Manns! Med en piasavkvast i högsta hugg anföll han mig när jag försökte få fram herrmelinen ur vedtraven. Med herrmelinen i svansen sprang jag för kung och fosterland med gubben jagade efter, ner till skolan upp mellan Berglunds kåk, upp genom Prästbacken där jag han undan bakom Björnvillan. När jag en stund senare kom hem med herrmelinen så skrattade pappa och Thorild så tårarna rann. -Det var tur att du var så snabb, annars hade Manns tagit herrmelinen för dig, sa Thorild. Pappa fick ett brev några dagar senare där samtliga boende i huset mycket förargade krävde att jag inte skulle ha skjutvapen och ej heller skjuta små oskyldiga djur för nöjes skull. Pappa läste, skrattade och slängde brevet. Till mig sa han bara, Thorlid tyckte att det var ett fint skott. Det värmde för de här gubbarna visste vad de talade om.
Det var i huset till vänster på bilden, det man ser en liten bit av och där en Volvo står parkerad som fröken Svanberg tillbringade sin tid då hon inte röjde i skolan. Det var byns lärarbostäder i det här huset. Så..K-H Svanberg var inneboende, vem vet det kanske var hans mamma denna fröken Svenberg, vad vet jag. Men uppvuxen i byn det var han banne mig inte. Jag kommer inte ens ihåg honom och han tycks inte komma ihåg en enda Porjusbo han heller, så de så.
Goder natt igen
pappa B
Skicka en kommentar