onsdag 2 december 2009

Vilken fantastisk dag....

Telefonen ringde tidigt. -Hej det är Hebbe, skall vi ge regnbågarna i Kullsjön en match? Vädret såg ganska skapligt ut, älsklingarna hade lämnat boet och visst en sådan inbjudan från en ny kompis i fiskeklubben tackar man inte nej till. Ingen av oss hade heller fiskat i Kullsjön, en liten, mycket vacker sjö som drivs av Lerums Sportfiske- och Fiskevårdsförening. Snabbkok av en thermos kaffe och två dubbelmackor. Fram med stövlar en liten axelväska och en dragask. Tog med mig fel rulle och en kamera utan batterier. Mobiltelefonen låg kvar på köksbordet. Med andra ord långt ifrån perfekt. Glömde till och med mössan!
Hebbe hämtade upp mig i sin nedisade bil och vi rullade ivag. Nåväl den utrustning jag hade med mig fungerade, men inte bra så jag fick låna en av Hebbes rullar och en av hans kepsar. En golfkeps! Köpte fiskekort på en mack i Lerum och begav oss in i skogen. 120 riksdaler kostar det för ett dygn och man får ta upp max 3 laxartade fiskar. Glad som en spelorre knallade vi ner till sjön som låg helt spegelblank och stilla. Som alla vet så stiger solen upp på en sida och sänder sina varma strålar på andra sidan. På den sidan var inte Hebbe och jag. Vi hamnade i skuggan och snart påminde pekfingret mest om en brudgumsveke i full vigör. Blåfrusen om händerna var man tvungen att skrapa bort is från både den spunnan linan, rullen och öglorna på spöt. Hebbe hade ett hugg men inget mer. Vi började gå runt sjön och träffade på en kille från Irak. Han stod nästan fastfrusen en bit ut i vattnet, i midjehöjd och vevade frenestiskt med sitt flugspö. Några hugg hade han haft, ingen fisk...
Vi intog varsin dubbelmacka och en skvätt kaffe i det lilla vindskydd som fanns på andra sidan sjön. Där hade grabbarna från stan varit och hälsat på. Spåren, tre helrör rödvinsglögg och en 75:a Absolut stod i stram giakt inne i vindskyddet, urdruckna. Djävla dynghögar som inte kan ta med sig skräpet hem. Mr Grönroos i egen hög person balanserade likt en stenget från Peru runt sjön, och förklarade sin kärlek till vadarstövlarna som han köpt av Bjarne, en annan fiskekompis i klubben. Dessa var fastsatta med "bläckfiskremmar, sådana man spänner fast packningen på biltaket med, i livremmen, så fjädrade likt en Indisk Bollywood stjärna på hoppade Hebbe mellan stenarna. Fisk fick han inte, inte jag heller. Hade en rackare på men han blev så förskrämd när han kände att jag började vevea in så han spottade ut draget fortare än bara den, och åergick till att simma lungt.
En fantastisk fin dag vid en vacker sjö, med en glad och trevlig kompis,mackor, kaffe, te och tunnbröd med korv och mos gjorde inte dagen sämre. Att vi tvingades stanna på vägen hem och jag tvingades visa snoppen för katten, (det måste man göra om man är norrlänning och inte får någon fisk) det skiter man i en sådan här kall och fin 1 december, år 2009.
pappa B
Skicka en kommentar