torsdag 11 februari 2010

En fantastisk vacker vinterdag......

..Minus 16 grader på morgonen. När vi klev ut på isen var temperaturen minus 9 och runt klockan 10 började solen visa sig ovanför trädtopparna. Silverstänk i den grova snön på isen vittnade om kung Bores kristaller och visst fick vi fisk. Bara en var, fina matabborrar och katterna i grannskapet ser lika förvånade ut varje gång jag kommer hem från en fisketur. Två långa gubbar på väg in i viken där de feta firrarna simmar. En helt fantastisk dag tillsammans med en fin fiskekompis är en visa för själen. I morgon bär det förmodligen iväg igen och då kommer även herr MacMyra att finnas med. Han hade sysslor i hemmet att utföra idag så det blev att piska Persiska mattor, polera polsk kristall och putsa det tyska matsilvret.(till oss skyllde han på att han saknade meggot). Fast i morgon, då smäller det.... ..så här skall det se ut. Då kan alla SPA-hotell packa ihop, moder natur är den bästa botgötaren i alla fall. Kaffet ur thermosen smakade utsökt och jag böjer huvudet i vördnad för att jag fått uppleva den här dagen. Tyvärr är det få förunnat vilket är mycket synd.
pappa B

4 kommentarer:

Synnøve. sa...

Jag är fullt beredd att hålla med dig. Det är en skön känsla att sitta där ute på isen, med kaffetermos, limpmacka och en god kompis.
Om man får fisk eller inte är inte så nöye....

Man vet inte hur bra man har det förren man fått uppleva den här sidan av vår natur.
Tänk de som inte ens får njuta en kopp kaffe ute en tidig vår....
Näe vi har det så bra, och ändå klagar vi...
Vi borde skämmas.
Kramen Synnöve och njut nu även i helgen.

Anonym sa...

Hej
Ja sverige är vackert både i norr och i söder det gäller bara att öppna sinnet och ögonen

Olle

Erika sa...

Naturen snö is fiska, kan det bli bättre än så. Jag håller med i varje bokstav. Få förunnat att få uppleva det naturen med Moder Jord i spetsen ger till oss människor som har förstånd nog att tar tillvara på allt det.

Ibland undra jag hur en del människor kan avsky naturen och hela tiden befinna sig i storstadsbruset pulserande dygnet runt, med människor springande i ett stressrelaterat tillstånd, med prioritet 1=mobilen i högsta beredskap.

Jag skulle mista förståndet inom en kvart, och bli så sönderskruvad så ingen operation i världen skulle kunna återställa hjärninnehållet mer.

Kanske kommer det en dag på ålderns höst då tankarna på hur livet kanske skulle levts på ett annat sätt, men tveksamt kanske, om den tankegången infinner sig ens då.

Jag är glad att jag har alla siffror rätt upptill och vet vad som är viktigast i livet, och där är jag till stor del, för en dag tar allt slut och då är det så dags att ångra sig.

Väldigt fina bilder, som alstrar det där helt fantastiskt rogivande och värdefulla.

Vinkelevink

Anonym sa...

Ser nästan ut som i Jälka, och vilken sik det finns där !!. Järnberg