Heja Ryssland!

Enligt svensk press så skulle gårdagens semifinal i schlagersång vara rena skiten. Döm om min förvåning då jag satte mig i skinnsoffan med ett glas saft och en bunt salta pinnar för att avnjuta spektaklet. Ryssland, hur djävla bra som helst. Islands korpulenta mamsell gick inte heller av för hackor, ja det fanns några bidrag som inte alls lät så illa i pappa B:s numera stora öron. Däremot tror jag att vår egen lilla Anna hon har ingen given plats i finalen, och skulle hon kravla sig vidare i morgon så kommer hon absolut inte bland de 10 bästa, det är jag ganska säker på.
Det är bara att konstatera att schlagereuropa har både kört förbi och ifrån oss rejält. Och att i ren panik sända iväg fjolårets bidrag, det var en rejäl pungspark åt hela den svenska schlager trojkan. Det är konstigt att fikusarna fortfarande går upprättya efter den sparken.

Idag har jag varit nere på stan och retat gallfeber på en sur gubbe med käpp. En otrevlig man i min ålder som absolut skulle sitta där ett ungt par hade satt sig. Otrevlig som bara den gick han på och när de unga två började resa på sig för att slippa mer utskällning, hoppade pappa B i i leken. Med låg ljudnivå och på stillsam norrländska förklarade jag för gubbtjyven att han skulle vara evigt tacksam för att han levt så länge som han hade gjort. Detta med tanke på bristen av vett under den melerade hatten, och hans otroligt otrevliga uppträdande. Jag förklarade även att ett av de största misstagen som gjorts under tidigt 40-tal det var när hans far tvingade ner hans mor i kökssoffan och producerade en sån skit till avkomma. Men blicken fast förankrad i gubbens blaskiga ögon stod jag och betraktade honom en lång stund. Med ett svagt grymtande hasade han sig iväg längst bak i spårvagnen och jag fick en tacksam blick av den unga tjejen. Grabben skrattade högt och klappade mig på axeln. Nu mår jag faktiskt mycket, mycket bättre....Kommer tillbaka senare under den här dagen.
pappa B