söndag 12 september 2010

Pakko-Magnus, kungen av Pakkoselet...

-Spela en tango Besse, det var det första han sa då han plockade fram sitt knappdragspel. Tangon påminde honom om de glada dagar han levde i Rio De Janeiro. Det var där den stora kärlken fanns, det var där han blev skjuten med en colt och höll på att missa tjuvjakterna runt Pakkoberget tillsammans med min far och några gubbar till i byn. Vi är inte många som fått se hålet där kulan gick in och passerade snett genom den korta överkroppen för att gå ut genom vänster axel.
Jag spelade nästan jämt -Du svarte zigenare- jag kan inte så många fler heller för den delen. Han strök ur våra två snapsglas med tummen (det var diskat och klart) fyllde på med wiskey, kommer inte ihåg sorten, men det skulle alltid vara wiskey de få gånger jag hälsade på i hans lilla stuga nere i Pakkoselet. Det gjorde jag de gånger jag åkte hem till Porjus så det gick inte åt så mycket av den dyrbara flaskan. Efter tre supar lät det förmodligen bättre från handklaverat som kompade sig självt genom ett stort hål i bälgen där det pös i bastakt. Tungdraget tack vara hålet, men Magnus trivdes. Han reste sig, bugade till min dåvarande fru, bjöd upp och kopplade ett kraftfullt grepp runt hennes midja. Tog två snabba steg, fram till järnspisen. Där vände han elegant och så två smygande steg tillbaka till stolen. Han bugade, tackade för dansen och satte sig.
-Hon dansar bra kvinnan din, sa han och tittade på mig, Jag nickade och hon log.
Magnus var en av min pappas bästa vänner. De spelade tre korts mas, ljög så fåglarna flög på rygg över huset. Spelade på tipset, hade aldrig 12 rätt men skrapade ihop några tior ibland och då var det fest. Han hade en ålderstigen 250cc DKV, en snygg maskin som stod och rostade sönder bakom hans lilla stuga. När min pappa gick bort grät Magnus, länge. Han kom inte på begravningen, hade bara blåbyxor och även om jag ville hämta honom och förklarade att pappa skulle skratta om han såg honom i kostym, så vägrade han. Dagarna efter begravningen stod han vid graven och grät, ensam. Tyvärr han inte jag upp och vara med när Magnus lämnade detta jordelivet, men jag hälsar på när jag åker norrut. Nu alla bloggläsare skall jag visa er bilden på Pakko-Magnus skottskada. Man ser den mörka fläcken en bit under armhålet där kulan gick in, utgångshålet lämnade ett betydligt fulare märke på hans högra axel. Skottet kom då han satt med en vacker flicka i knä, inne på en salon i Rio De Janeiro. Ett svartsjukedrama sade man och han som sköt tog polisen hand om och Magnus svävade mellan liv och död på sjukhus, innan han fick åtrvända hem.
En krutgubbe av den sort som aldrig går att återskapa, en snäll och försynt liten man som inte riktigt passade in hos vissa kretsar i den fisförnäma delen av den lilla byn. Det struntade dock Magnus i, han hade skogen och sina goda vänner, resten, snacket bakom ryggen när han klev av rälsbussen och gick backen upp från Porjusselets anhalt, förbi "Pangens" kiosk och Jakobssons lastbrygga det lyssande han inte på. Det var bara vi andra som hörde det.
pappa B
Skicka en kommentar