tisdag 7 december 2010

Nu blir det Snälleröds på bordet framöver...

Det började med att jag gick med i spotandtell.se en superidé med landets vackraste VD. ( Hör egentligen inte hit, men jag återkommer till detta) Där handlar det om event och massor av roligheter. Är du sugen på upplevelser av olika de slag så får du skämmas om du inte går med här. Detta gäller alla mina läsare var de än befinner sig på kartan.
Företaget bjöd in till provsmakning av Snälleröds snapsar på Palace i Göteborg. En smakupplevelse i tradition, nytänkande och smakupplevelse. Vi var ganska många som samlades på Palace ikväll. Mest unga vackra damer, superbloggare och gourmeer, alla med målet inställt på svenska snapsar av olika smak. Det hela mjukstartade med en verkligt god vit glögg, Snälleröds givetvis med russin och hackade mandlar som lagen föreskriver. Under mer eller mindre andakt intogs den varma drycken och små nickande hit och dit förkunnade att kvällen hade fått en godkänd start. Information av Snälleröds ägare och VD, Eric Berntsson, Palace marknadschef, Anki drog en kort historik om huset och dess bakgrund och sedan var det den nya VD:n Mikael Skager, direktimporterad från Fiskekrogen för 2 månader sedan, som berättade lite om framtiden för Göteborgs Nöjespalats (det enda stället där vi som gillar att dansa får vara med).

Snälleröds Ångbränneri AB kickade liv i de gamla traditionerna 1991 då familjen Berntsson (Eric VD och hans fru, Sveriges bäste kavringsbagerska) beslutade sig för att ta vara på de gamla traditionerna med den svenska snapsen och vidareutveckla dem till dagens moderna snapsande utan att för den skull tumma på ursprunget, ekologiska kryddor och sädesslag.

Eric Berntsson själv fanns på plats, en gemytlig man med glimten i ögat och lätt till skratt. Han kan sin sprithistoria och berättade om tradition och den inriktning som hans företag har idag, sedan satte vi igång att provsmaka. Fem små flaskor, prydligt förpackade i kartong sprättades upp.


Framför oss hade Palace dukat upp en jultallrik (extra påfyllning fanns på bord en bit därifrån) som var anpassad till de fem små "raketerna" på bordet. I tur och ordning provades det, smackades, pratades, ummandes det och varje liten flaska nagelfars av kritiska gommar och tankar. Ung publik med massor av frågor och oanade kunskaper om det goda livet var för mig mycket positiv. Pappa B var nog den enda som borde ha suttit kvar på Naturhistoriska denna aftom, men icke sa nicke. När det hela var över utbröt det ett mer förnöjsamt slagsmål om den kavring som fanns kvar på julbordet. Paparazzi som man är sedan 46 år tillbaka så fick jag ett par bilder av tumultet. Segrande ur striden gick denna unga vackra madame som förmodligen segrade på bättre hets och kraftfull konversation gentemot sina giriga bordsgrannar.
Så här ser den lille vinnaren ut. Med säkert grepp tog hon hand om fru Berntssons nybakade kavring utan socker och andra krusiduller. Men nu var det snaps vi skulle prata om. Först ut var den lilla blå, Bokhållarens Akvavit. Trots att namnet bokhållare påminner om den halte skitgubben som jobbade på Vattenfall i min ungdom och som bara gav ingenjörernas barn sommarjobb så föll den pappa B i smaken direkt. En lagom stuns av fänkål och kummin blandades med en frisk smak av apelsin. Helt klart en plusvariant på bordet. Skål på dig Bokhållaren den här satt som en rejäl fläskläpp och faller alla sanna norrlänningar i smaken.
Sen var det den lilla röda. Brännmästarens akvavit som enlig brännmästaren själv är ljuvlig. Den gubben har aldrig upplevt det ljuva livet. Jag bet av efter halva och ställde undan flaskan. Mäskdrängen hade förmodligen vaktat karen bättre för den svarta hade fått lite mera studs där både anis och fänkål kröp igenom basen av fänkål. Den fick stå kvar i raden.
Jungfruns Brännvin var en upplevelse. I och för sig har jag alltid varit svag för jungfrur, så blev det även den här gånget. En ny frisk, vacker, spirande snaps som kommer att bli nästa storsäljare omjag och landets damer får bestämma. Den har karraktär, spännande eftersmak och kan faktiskt passa till allt på tallriken (utom sillen, den äter jag inte, fy fan, rå salt fisk) Här smyger sig korianden och citrusen in mellan de klassiska akvavit kryddorna och ställer alla gamla begrepp på huvudet. Underbart god snaps. Jag har redan lagt en beställning på 2 liter. (bara utifall jag skulle tappa en). Till sist var det dags för Herr Berntssons beska droppar. Jag har alltid varit svag för besk. För mig passar den till allt och jag säger som ketchupreklamen, den går även bra till risgrynsgröten och plättarna. Skarp utan att förvrida hela ansiktet. God eftersmak som faktiskt stannar en stund (de flesta beska försvinner omedelbart, sedan den satt skräck i de som ogillar den beska smaken). Att malörten är ekologiskt odlad på Norrviddinge kanske gör sitt till, men här har vi bronsvinnaren i mitt test.
Så...till slut radade jag upp mina flaskor med ettan längst till vänster och den röda längst ut till höger. Segrade gjorde Bokhållaren, tvåa blev Jungfrun, trea Herr Berntssons beska, fyra Mäskdrängens och sist Brännmästarens akvavit. Som kuriosa vill jag tillägga att ni som inte var med får skylla er själva. God mat, trevliga värdar, goda snapsar och fru Berntssons helt underbara kavring. Vad tusan kan man mer begära? Om ni kollar noga så ser ni att i en del flaskor finns hälften kvar. Jag ville att min älskade kvinna skulle få chansen att smaka också. Jag är en snäll gammal man jag. Tack till alla nya bloggvänner som dök upp denna afton. Kika in hos den lilla damen på adressen http://www.matochco.se/ det är säkert en liten vassing, med egen fotograf och hela millivippen.
pappa B

"Ju senare på kvällen dessto skönare gäster"

Skicka en kommentar