fredag 18 februari 2011

Jag håller vad jag lovar...

Vad gör man inte för snälla och vackra små kvinnor. Jo man riskerar till och med livet genom att gå först ut på isen. Icke simkunnig, men modig gör jag det jag lovat "Länsmans" vackra dotter, jag går först. Även om gubbskrutten väger dubbelt så mycket som mig och är en hejare på att simma så vill ladyn i Kvänum att jag skall spåra. Nåväl, här är beviset och nu hoppas jag att det dyker upp lite rosor på facebook i kväll, annars jäklar!
Här står gubbaskrället som jag måste vara ledsagare åt. Han fick dessutom största abborren idag. Vi satt i solen ute på Mjörn. Vinden ven och var kall som satan med solen hängde på hela tiden så nu spricker hela fejjan när man skrattar. De små rynkorna som svagt kunde skönjas är numera djupa som plogfåror och det är bara att bege sig ner till sminkagffären och inhandla lite spackel så att man slipper skruva på sig toppluvan i framtiden. Funkar inte medikamenterna så tar jag Plastic Padding, det brukar bli bra..
Hur som haver så hade vi i alla fall en fin dag ute på isen och det blev så pass att vi får oss en liten middag var, ja vi kan givetvis inte bjuda in släkt och vänner på abborrmiddag, men familjen blir mätta i alla fall. Nu ser det ut som om vi hittat bra grund både på Mjörn och Surtesjön. Kvar är nu Hornasjön, den skall vi snart invadera, var så säker.
Här sitter min lilla kvinna och svärmor och myser i skinnsofforna. Inlindade i mysfilten och med lite ost och kex på bordet. Det skall jag göra i helgen med. Inget fiske bara mys pys. Och någhra rejäla wirrar skall allt slinka ner. Vad svärmor tycker? Ja, det skiter jag i wirren är betald.
pappa B
Skicka en kommentar