torsdag 3 februari 2011

Mustig mat och spetig magdansös...

Min vackra kvinna skålar med en plastmugg fylld med rom och cola(minst finkelsmak).Solen börjar ge henne färg och vi trivdes som fiskarna i vattnet.
Denna afton var det meningen att vi skulle kolla underhållningen som skulle bjuda på arabisk dans och givetvis hade jag ju siktet inställt på magdansösen. Det har jag alltid, som greven brukar säga! Jag stannade i baren en stund och intog lite mer starka drycker innan jag släntrade iväg till den upplysta amfibiescenen. Den arabiska musiken baserar sig på en enda melodi som bara förändras genom att tempot ökar eller minskar. Det handlar om kärlek, brustna illusioner och ensamhet ute i öknen ridandes på sin kamel eller en arabisk springare. Då dök han upp! Svartklädd iförd lång kjol över sina byxor. Han satte igång att snurra och jag är ganska övertygad om att om han hade haft lite spetsigare stövlar hade han borrat ner sig i scengolvet. Hela publiken höll andan och var helt övertygade om att han skulle rasa ihop vilket ögonblick som helst. Plötsligt hade han två kjolar! En runt midjan och en över huvudet.Kjolarna blev plötsligt elektriska och började lysa. Grabben fortsatte snurra som om ingenting hänt. Plötsligt hoppade han ner från scenen och snurrade ut bland publiken... Kastade iväg den undre kjolen och fick upp den andra på pekfingret. Sen bar det iväg igen...
När han snurrat färdigt till publikens ovationer satte han sig stilla med nedböjt huvud i en minut. Sen var han fit for fight igen. Här skulle det nog till en hel back med finkelrom om han skulle vingla till.
Handklappningen ökade liksom takten på musiken och in på scen virvlade kvällens magdansös. En vacker liten varelse med på tok för lite att darra runt med. Det enda som var stort var hennes bh. Synd bara att det inte fanns någon som kunde dallra innanför. Röven gick som jellon på middagsbordet och klappandet gjorde att hon nästan höll på att skaka av sig både paljettkjolen och bh:n. Jag har under mina turer i både Beirut, Turkiet, Tunisien och Cairo sett massor av magdansöser. Alla med fylliga former som inte slutar skaka förrän dansösen kommit in bakom scen och satt sig framför spegeln. Den här lilla snärtan var så tunn att hon inte ens fastnade på bild...
Chansen är nu fruktansvärt stor att jag ger mig för idag, kanske vi får la se.
pappa B
Skicka en kommentar