onsdag 9 februari 2011

Nu ljusnar det på morgonen...

Klockan var strax över nio då MacMyra ringer och undrar om vi försovit oss. Vi bestämde i går att det var idag som de stora borrarna skulle plockas upp ur Surtesjön. Vi var inte så långt ifrån P-platsen då han ringde och han var taggad till max, det hördes i telefonen.
Nu ljusnar det allt snabbare på morognen och kvällarna blir sakta men säkert längre innan man måste tända pannlampan. Blankis efter helgens allt regnande gjorde isen helt perfekt att gå på, förutsatt att du hade broddarna påspända.
"Länsman" och jag stannde strax utanför vår specialvik och började borra. MacMyra gick tvärs över viken till en bergskant där han sett några gubbas hiva upp abborre för några dagar sedan. Jag hade bara släppt ner min lilla rödvita delfin (mormyska) så small det. Upp kom en grann matabborre och "Länsman" hade inte fått sin mormyska under isen ens.
MAcMyra förevigade fångsten bara som bevis till de andra gubbaskrällerna som inte var med denna vackra februarimorgon.
Efter detta var det heldött och "Länsman" han traskade iväg snett över sjön medans MacMyra och jag skojade om fiskens olika vägar och bestämde oss för att borra nästan mitt ute på sjön. Vi satt och småpratade, då small det igen men jag var så oförberedd att jag missade mothugget och den firren klarade stekpannan.

Vi promenerade bort till andra sidan av sjön där vi tog oss lite blåbärssoppa och Bullens varmkorv innan vi gick på det igen. "Länsman" han återvände till ruta ett medan MacMyra och jag sneddade över sjön och gick ner till Sinikka-viken.

Borrade ett hål nästan mitt i gattet mellan de två öarna och det small direkt när mormyskan lyftes upp från botten. En lite större borre den här gången och nu förstod jag att de här två luringarna som fanns med på isen började skruva på sig. I sitt innre såg de katten sitta och flina utanför ytterdörren. Stackars MacMyra hade inte ett enda napp och man måste ge honom hög kredit för sin istadighet på isen. Han viker inte en tum från sina borrhål oavsett väder och vind.

När jag gick tillbaka till "Länsman" så sken han som en sol när han kom släntrande över isen mot mig. -Kolla ropade han och slängde med en tusenbroder, jag klarade kattskrället i alla fall sa han. Denna fisk tillhör ju de större abborrana han fått den här vintern så jag förstår hans glädje, Han mulnade något när han såg min andra fisk, men det gick snabbt över. Telefonkontakt med MacMyra förkunnade att han gjorde en tomrunda. En mycket vacker fiskedag är till ända. Junior får stekt abborre efter plugget i morgon och jag skall nu sätta mig i masagefåtöljen och slappa av. Kör väl lite hantlar senare i kväll så man håller igång högerarmen, den blir ju lite sliten av att dra upp all fisk :o)
pappa B
Skicka en kommentar