torsdag 31 mars 2011

Reidars färd mot Norge rullar vidare....


Efter stoppet och tumultet med den finske tulltjänstemannen fortsatte vi färden upp mot Kilpisjärvi. Där hade vi beslutat oss för att bädda ner gumman i en sovsäck och själva ta båten över sjön och promenera upp till det beryktade treriksröset. märket där Finland, Norge och Sverige går samman. Vägen upp till Kilpis gick längst med älven och bjöd inte på några häftigare scener än halvmeter högt ripris och någon korsande bäck. Fjällen började synas allt mer ju närmare Kilpisjärvi vi kom. Då passade Reidar på att koka!
Detta innebar en naturlig paus för sällskapet som fick sträcka på benen. Damerna var ungefär lika långa och eftersom ålder går först så satt mamma i framsätet och kvinnan där bak med hunden. Vilken ras? Ja kvinnan var ju dalkulla och hunden en vorsthetik.

Efter 55 minuter och 11 sekunder så hade Reidar svalnat så pass att jag kunde fylla på vatten från älven, stänga igen locket och dra vidare. Klockan var närmare ny dag när vi anlände det stora hotellet i Kilpis. Jag backade elegant in Reidar under några fjällbjörkar och gick in på hotellet för att kolla läget.
Otroligt skön böna i receptionen tittade mig djupt i ögonen och sa att jag inte behövde betala för att slå upp tältet på parkeringsplatsen men ville jag använda bastun och duschen så kostade det 10 mark för oss alla tre. Bugade, log och beställde en starkpilsner av skönheten. Hon hämtades ögonblicket senare av en stor och kraftig finländare i en betydligt elegantare bil, så jag ansåg ganska snabbt att loppet var kört för vidare kurtiserande.

Återgick till min lilla dalkulla och min gamla mamma. Tanten rullade in sig i sovsäcken och vi tog båten över sjön och promenerade 3 km, fram till den gula cementklumpen som visade vart länderna samanstrålade. Promenerade samma väg tillbaka, myggbiten och fast övertygad om att detta var första och sista gången jag begrundade denna cementklump (så blev det ju inte ändå)I och för sig en helt onödig promenad för vem fan har någonsin användning av att ha stått där och glott?
Båthamnen i Kilpisjärvi imponerade inte men den fungerade i alla fall för av- och påstigning framme vid hotellet igen.
Nästa dag gick färden vidare och vi gjorde ett fantastiskt stopp hos silversmederna Juhl i Kautokeino. Vi är nu inne på den norska sidan.Handlade lite silverkrams till kvinnorna, fick varma blickar tillbaka och färden fortsatte. Det var nu som Reidar verkade ha fått nog och dessutom började det regna....

pappa B
Skicka en kommentar