torsdag 5 april 2012

Inget pass, men superpromenad med jäntan...

Jäklar i min låda hon tänkte köra skiten ur farsgubben det lilla trollet i går kväll. -Ska vi gå runt sjön pappa?  Jag såg på blicken att hon var laddad och hade något lurt på G. Jäpp, sa jag och tog på mig joggingskor och joggingoverall.

Startade upp Nike+ i iPhonen och så drog vi iväg. Sträckan vi skulle gå är 5,8 km mesta delen svagt uppför utom den sista halva kilometern då det är nedförsbacke i stort sett hela vägen hem. -Vi går två varv runt sjön plus sista svängen runt Ranneberget, sa hon och benen pinnade på som bara den. Ett utgångstempo som jag direkt insåg skulle bli hennes fall.
Jag hade fullt sjå att hinna med i det höga tempot och jag vet att den lilla rackaren har en jäkla bra frenesi i sin gång. Men nu var det på gränsen att jag fått kasta in handduken och bromsat upp. Jag bet ihop och när första branta backen på stigen som går runt Mölnesjön kom så såg jag att det var dags att sätta in det avgörande rycket för att få stopp på henne. Ökade takten så mycket jag kunde och då släppte hon två meter direkt. -Pappa vänta lite, jag måste ändra musiken bara sa hon och passade på att pusta lite. Vi fortsatte i nästan samma höga tempo tills nästa backe då var det lite fel på skorna. Ny start i samma tempo och till slut när den lätta delen av vår bana kom, så kom då det obligatoriska "hållet" -Upp med armarna och andas sakta sa jag. -Är du dum, det ser ju idiotiskt ut svarade hon. -Ha håll då men stanna inte, svarade jag.
Sista delen hade hon samlat ihop så mycket kraft att hon log åt mig och sa nu joggar vi sista biten hem pappa.
Det gjorde vi och jag såg i hennes ögon att pappa fortfarande ligger på plus då det gäller att promenera.
-Bra jobbat gumman, ge mig five sa jag när vi klev in i hallen. -Ny rekordtid mamma ropade hon in till köket, sedan skrattade hon och försvann in på sitt rum.

Jag vet att jag måste öka dosen av konditionsträning, annars klarar jag inte att hänga med henne efter sommaren. Hon är inte dålig skall ni veta och jag vill än så länge hålla jämna steg med henne ute i spåret. Fast jag inser ju efter den här rundan att jag måste kämpa mer för att inte bli allt för långt efter. Sånt får man som pappa äta upp lite då och då senare i livet. Det nöjet skall hon få vänta lite till på.
pappa B

Skicka en kommentar