Men visst är detta konstigt? Om en varg river lika många renar uppe i fjällen så blir det ett sjuhelvetets liv om man skulle skjuta den? Vad är det för skillnad? Ni ser ju själv hur ruttet detta är, skall den ena vargen leva så skall den andra punkt och slut.
Så händer det igen.! Clownerna på Migrationsverket har återigen skitit i det blå skåpet. Kawa Ibrahim, nyss utexaminerad undersköterska skall utvisas. Heja Sverige, först utbildar vi en människa, ger henne eller honom hopp om en skaplig framtid, lägger ner både mänskliga och ekonomiska resurser för att i nästa andetag skicka hem honom?
-En stor tillgång för svensk vård, Kawa har en enorm kapacitet. Han kan flera språk och är en väldigt positiv och social person säger Siv Björk som var Kawas lärare på vårdlinjen. När en människa satsar hela sin framtid på att arbeta här, dessutom i en sektor där han verkligen behövs, då är det inte värdigt att behandla någon på det här viset, säger Tina Lundell rektor för vuxenutbildningen i Borås där Kawa Ibrahim utbildat sig.
I samma andemening så plockar man in nya kusiner och fastrar och farbröder med 7-8 barn i landet. Så kallade anhörigflyktingar, alla utan arbete och de flesta helt utan utbildning dessutom. Vart fan skall vi placera ut dem? Jo de kommer att förstärka de trupper som redan springer ut och in på våra socialkontor. Och vad kostar inte detta? Nu har vi fått en ny undersköterska i Borås som både kan generera skattepengar och vara behjälplig inom sjukvården, jättebra! Men honom vill Migrationsverket skicka hem. Samtliga, även vaktmästaren i detta verk borde avsättas med omedelbar verkan och placeras långt ner i kön hos Arbetsförmedlingen. Här kan man snacka om att ha satt bocken som trädgårdsmästare.
Trelig lördag på er, nu börjar Friidrotts-EM på TV:n så jag avviker ett par timmar..
pappa B
2 kommentarer:
Hopplös
Jag kan inte annat än att hålla med dig om Kawa. Känner honom personligen då vi tillbringade varje dag i skolan tillsammans. Han besitter en otrolig empati, värme och omtänksamhet, precis vad som behövs inom vården. Han arbetade natte tid och delade ut tidningar, dagtid gick han i skolan och kvällstid extraknäck. Han bodde i Sverige i 4 år och försörjde sig helt själv efter ett år. Det värsta av allt är att det migrationsverket fällde honom på var att han tog tjänsteledigt den sista månaden innan vi tog examen för att hinna med slutklämmen i skolan... vilket betydde att han tjänade midre den månaden än vad migrationsverket kräver.
Nåväl.. det är nu att flertal månader sedan jag träffade Kawa sist. Vi sprang på varandra under stress på busstorget och hann inte mer än en varm kram och en kommentar om att vi från klassen måste träffas snart.
Det var sista gången jag såg Kawa! Han finns nu tillbaka i Kurdistan och jag vet inte om vi kommer att ses igen.
Han är mycket saknad av samtliga som känner Kawa.
Jag skäms över att vara Svensk!
Skicka en kommentar