fredag 15 juni 2012

Skrota SOK - fungerar som en nötmix!

Sveriges Olympiska Kommitté är en samling idisslande käringar och gubbar som passerat bäst före datumet för länge, länge sen. Här kämpar vår unga grabbar och tjejer, tillhör Europaeliten i sina respektive sporter, men i grenar som inte framkallar ståpäls eller annat stånd i de svenska medierna. Vad ger detta för signaler till kommande generationer inom idrotten. Skall vi verkligen ligga i och kämpa när vi inte får deltaga i det största av det största inom idrottens värld? Men rent idrottsligt håller det hög klass. Dessa kämpar och klarar kvalgränser men de får ingen OS-biljett enligt de kriterier som dessa såskoppar i SOK bestämt?

Nu senast är det den svenska tennistjejen Sofia Arvidsson som fått kalla handen och blivit utan OS-biljett. Däremot skulle det förvåna mig väldigt mycket om inte avhoppande, trestegshoppande Olsson, numera höjdhoppande får ett Wild Card för att skutta runt i London, och gnälla över sina skador. Likadant är den med tanterna Kallur och Klüft, två blivande käringar som säkerligen kommer att nästla in sig bland den idrottsliga trojkan, var så säker.
Jag blir bara förbannad, går ut på balkongen och tar mig lite gräslök...

Ser ni min gigantiska kryddodling! Här växer det mesta fast en av mina favvo kryddor, basilikan har tuppat av. Har nog blivit dränkt av allt regnande.
Nåväl det är bara att stoppa ner en ny planta i lådan och simma vidare...
Det är kul med lite kryddor som man kan gå ut och hämta hem när andan faller på. Jag snaggar alla plantor när säsongen för kryddig mat är på topp här hemma.

Grillen ja! Varför är alla människor grillomaner? Jag tänder inte på detta, jodå grillen tänder jag genom att stoppa in kontakten i väggen, vi har nämligen en elektrisk variant ser du. Hos grannarna grillas det hit och dit, röken ligger som en ogenomtränglig matta runt balkongen och dofterna från svin, get, kamel och lamm blandas med falukorv, och flankstek samt en och annan majskolv som bränt fast på gallret och luktar ankskit.
Själv sitter jag stilla i röken och tittar på min lilla elgrill som varken spyr ut rök eller vidbränd doft utan förvandlar min enkla lilla fläskfilé till en smaksensation, påpenslad med pappa B:s egen komponerade grilldresseing. Sedan super vi arslet av oss och somnar med en avsvalnande elektrisk grill framför våra fötter. Ingen risk för eldsvåda här inte. Tjo hej, sa Janne Wängman och sket i snusdosan!
pappa B

Skicka en kommentar