söndag 12 augusti 2012

Ibland ville jag vara en fågel...

...jag tänker på det ibland. Att vara en fågel. Då kunde man flyga iväg hur man ville, haka på när de andra flyttar söderut och slippa den här kalla snöiga vintern. Komma hitflygandes när solen börjar skina. Man skuttar omkring och retar alla katter, upp och ner i soptunnorna och så kunde man sväva fram och skita på alla man tycker mer eller mindre illa om. Störtbomba dem med en rejäl klick kalk mitt i planeten. Hade nog blivit en fiskmås, för då hade jag kunnat guppa omkring ute på havet med. Inte för att jag gillar havet så där infernaliskt, men ibland hade det varit roligt att guppa omkring bland alla turister och småbåtsägare. Reta gallfeber på söndagsseglarna och störtdyka ner på deras fina uppdukande bord i aktern och resa en kalkstolpe rakt ner på den gravade laxen eller varför inte i värdinnans champagneglas, det hade varit en höjdare...

Fast risken är ju stor att man blir skjuten av någon viltvårdare, anställd av stad och kommun, som inte gillar skitande måsar mitt bland de boende. Det hade nog varit ganska osocialt dessutom, även om man hade haft "Open house" och kunnat trampa på lite hur som helst bland måsfröknarna. Det kanske är bäst att man blir vid sin läst som skomakarn sa till grabben sin...
Äntligen har Calle Bild vågat öppna näbben, det var fan i mig på tiden. En oseriös reklambyrå har skrämt skiten ur den vitryske ledaren med sina nedsläppta små nallebjörnar. Hej, vad tusan skall vi med Vitryssland till?
pappa B

Inga kommentarer: