fredag 2 november 2012

Jag var jultomte en gång, aldrig mer...

Detta hände för länge sen, tack och lov. För verkligt länge sen. På den tiden var jag smal och smärt, vig som en vidja och saknade midja. Tomtedräkten fylldes ut med jackor och tröjor som lånades av familjen där jag skulle "tomta". Bomull klistrades fast i ansiktet, näsan var röd/lila genom naturligt intag av diverse mindre svaga drycker och buskiga ögonbryn fick jag av fetvadd, som lades på mina obefintliga av originalhår. En stor pälsmössa av lättantändligt syntesmaterial drogs ner över min smala skalle och på fötterna hade jag finska näbbskor, sådana där med trattskaft. Spelet kunde börja.

Förvandligen från mig till tomtefar skedde i ett dåligt upplyst garage en bit från själva huset. Det var som det sig bör i december riktig vinter och utanför garaget fanns det gott om snö. En tomtesäck av juteväv hade fyllts till brädden av dyrbara klappar då familjen som inhyrt mig för en ringa penning som tomte hade det mycket gott ställt och var av hög rang i den lilla staden. Således började min tomtekarriär med en ganska vinglig promenad från garaget och fram till huset. Finnstövlarna som inte hade tillstymmelse av mönster i botten förde mig, som en skridskoprinsessa runt på tomten innan jag krampaktigt lyckades få tag i ett trappräcke. Pustade ut och bankade på ytterdörren.

Öppnade gjorde frun i huset , högröd i ansiktet då vi vid flera tillfällen hade idkat salivutbyte på annan ort, och nu hälsade hon mig välkommen som tomtefar från den djupa skogen. Jag tog ett snabbt kliv förbi den vackra kvinnan och satte ner finnstövlarna på det nybonade parkettgolvet vilket omedelbart renderade att jag med jutesäcken högt uppe i vädret gled in i det stora rummet där ett 30-tal viktiga släktingar och en ilsket skrikande svärmor satt samlade. I farten in till rummet fastnade den ena finnstöveln i en sladd som låg på golvet och den slets loss från kontakten som satt i väggen. Ilsket sprakande som ett tomtebloss får den med ett väsande runt och lindade sig runt julgransfoten, en gammal modell av plåt. Detta i sin tur gjorde att hela julgranen tändes med grenar och allt och en frän doft av brunnet barr spred sig över rummet innan smällen, som kom då alla de elektriska ljusen i granen exploderade. Ungarna jublade i högan sky och den ilskna svärmodern skrek ännu högre. Uppståndelsen gjorde att jag halkade vidare och rev ner bordet med julgodis och fick hela den vänstra finnstöven full av nötter och brända mandlar. Jag reste mig hastigt upp och det breda bältet runt min smala midja sakta gled ner över mina ben och i och med detta gled även min mage efter. Klev försiktigt ur bältet och högen med ytterplagg samtidigt som ungarna skrek; -Kolla tomten försvinner, och skrattade så att tårarna sprutade. Jag ställde sakta ner jutesäcken i ett hörn
 Tog blixtsnabbt den wirre som husets fader, med viss tvekan hällt upp till "tomtefar", som skulle ut i kylan igen. Backade sakta mot ytterdörren och kysste den vackra hustrun på munnen i smyg, innan jag med snabba steg avlägsnade mig från platsen. Demonterade vaddansiktet utanför garaget och slämngde allt i brevlådan.

Skadorna för rengöringen av sot i hela det stora rummet samt omläggning av parketten efter det brännskadade hålet efter julgransfoten uppgick till 5.425 kronor vilket renderade att mannen aldrig mer pratade med mig, vilket var förträffligt, för då var riskerna minimala att vi skulle stöta ihop i några mer prikära situationer, under den tid jag levde kvar i staden. Den elaka svärmodern lär ha fått vårdas på sjukhus under ett par veckor. Barnen tjatade länge på sin mamma, att man skulle ha samma tomte flera år efter det inträffade.
pappa B 

Inga kommentarer: