måndag 15 juli 2013

Ny dag nya äventyr..

Klev på motorvagnen klockan 07.11 mot vidare transport upp mot Gällivare. Lite mer folk på tåget och stämningen var på topp redan från starten. Goa gubbar med respektive visade klart och tydligt att ordet "Surjämtar" kom på skam. Här vilade inga ledsamheter.
Motorvagnen rullade på tågvärdinnan berättade, den h'är gången var det lilla Turid som efter sommaren flyttar ner till Schweitz med man och barn. Om hon skall bli körledare för någon joddlar orkester det vill hon inte berätta, men lurt var det.


Kaffepaus i Sikås på det gamla Järnvägshotellet. Inhandlade en falsk potatisbakelse som var utsökt till kaffet. En äldre dam hade köpte hela hotellet och var i full färd med att renovera det. Bröllopssviten var redan klar, liksom baren och den angränsande Salongen. Med massor av upplysningar rullade vi förbi Hoting där man sålde heta små godingar på vägen ner, men det tar vi senare. Dorotea och Messelefors åkte vi förbi lätt som en plätt. Framme i Sorsele där hittade vi en gubbe med lappmössa som satt och spelade synt och sjön. Sålde sina CD och drog en trudelutt på sitt enradiga handklaver.
Han hade en tenorsax vid sidan av synten men tack och lov plockade han inte upp den under vår kaffepaus. Lät gjorde det i alla fall och han sålde faktiskt en skiva till en tysk turist, som skrattade ända fram till vi passerade Buresjön.  Stannade till och släppte av några i Slagnäs som skulle hälsa på i samelägret Båtsuoj. Där hade jag bestämt mig för att stanna på vägen ner. Skulle bli spännade.

Arvidsjaur och stopp i Moskosel.
Där i järnvägsmuseet satt en tågklarerare och kikade på oss. Han verkade inte speciellt handlingskraftig och i ganska dåligt skick. Järnvägsmusset var inrymt i samma lokal som serveringen och här skulle jag inmundiga riktig Pitepalt på vägen ner. Nu blev det kaffe och en kaka och sedan bar det iväg vidare mot Polcirkeln.

Denna magiska linje, markerad med vita stenar får alla att bli som tossiga. Ut och fram med kamerorna, det filmas fotograferas och detta är det motiv som fotograferas mest alla år genom hela Inlandsbanans historia. Knepigt men sant. Här passerar man den magiska polcirkeln och det är nu solen aldrig slocknar under sommaren...

Kameror växlades och folket sprang upp och ner  för trapporna för att förevigas med skylten som förkunnade att nu var de ovan polcirkeln. Tågvärdarna delade ut certifikat som bevis på att man varit på platsen. Tycker bara att de kunde tagit en guldtia för diplomet så hade certifikatet fått lite mer värde och de mycket duktiga tågvärdarna fått
lite kaffepengar.

Jokkmokk nästa och då satte jag mig på golvet. (skojar bara). Detta var platsen. Hit åkte vi och dansade på Folkets Hus, köpte parisare av "Korv-Inga" och spelade dansmusik på Hotell Gästis. Det var här alla kommunalgubbar höll till, de som luggade oss Porjusbor och inte villa släppa till medel för att vi skulle få växa lite. Det här var vår närmaste granne 47 km söder om byn. De andra fanns i Gällivare, 47 kilometer norrut. Vi har som alltid legat lite i kläm.

Anders "Jälkagreven" Jonsson min barndomsvän i byn.
Så var det då äntligen dags för pappa B att kliva av. Framme i pionjärernas by, Porjus. Jag såg honom på långt håll. Min barndomskamrat Anders "Jälkagreven" Jonsson. När jag kllev ner på perrongen slog han sina yviga ramar om mig och höll på att bryta alla mina revben i en bamsekram, -Välkommen hem Besse, sa han och dunkade mig i ryggen, nu går vi hem och tar oss en pilsner. Han tog min rullväska under ena armen som en liten handväska och lunkade iväg...Jag var hemma igen och nästa dag skulle jag dyka upp i öltältet som gubben i lådan.
pappa B





Skicka en kommentar