Visar inlägg med etikett tåg. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett tåg. Visa alla inlägg

torsdag 10 juli 2014

Tack Inlandsbanan för att du finns.!


Sista kvällen i Porjus. Lasse står inne i vår lilla lägenhet på vandrarhemmet Artic och begrundar midnattsolen som håller på att klättra upp över Storlule som ligger spegelblank utanför vårt fönster. Steffe han sover
sin skönhetssömn och endast tomtarna är vakna. Bakom ryggen på Lasse hänger ett fotografi på ett flammande norrsken som Patricia, hon som driver vandrarhemmet har tagit. Lite kontraster på samma gång, midnattsol och norrsken.

Klockan är strax före 8 och semaforen på perongen utanför Porjus stationshus är vriden till stopp. Inlandsbanans motorvagn har lämnat Gällivare på väg ner mot Östersund. Vi är redo att ta farväl av min lilla hemby och dra hemåt

Nästan en hel vecka med massor av "skaka hand" och snack är avklarad. Stefan längtar hem medans Lasse gärna hade stannat ett par dagar till. Anders kommer traskande genom skogen för att säga adjö och det uppstår en lite tung stämning nere på perongen. Motorvagnen saktar in, vi hoppar på vinkar hej till Anders och börjar nedresan mot Östersund.

Klockan är 21,38 när vi rullar in på Östersunds C. Motorvagnen får åka in i lokstallet, lokföraren får äntligen, efter en på tok för lång och ansvarsfull dag vila några timmar innan nästa pass. Tågvärdinnan samlar i hop sina papper och avslutar också sitt pass.
Den här resan gick det ganska bra ändå, En renkalv fick sätta livet till och några älgar både ko med kalv och en stor tjur passerade kupéfönstret den här gången.

En vacker syn mötte oss då vi tog en sväng ut i Östersund efter att ha installerat oss i rummet på Vandrarhemmet Rallaren. Två spänstiga damer visade oss vägen upp till centrum, eller rättare sagt vi följde bara efter...
Mat skulle intagas då vi var ganska hungriga och trötta...


Det blev en av de godaste hamburgare jag ätit, Lasse åt oxfile och pasta mean Stefan avvek och gick för att få sig en enkel korv med bröd. Lasse och jag fortsatte upp till centrum och tog oss en sista kvällspromenad innan vi gick tillbaka till vandrarhemmet. Åskan låg i luften och det var en tryckande värme som gjorde att tröjan klibbade fast på kroppen..

Men...det skulle bli varmare!

Klockan 07.00 rullade vi och vår packning iväg ner till Östersunds C och blandade oss med en salig samlig resenärer som skulle vidare åt olika håll. Vår motorvagn rullade in och Gunnar, vår lokförare från uppresan var tillbaka bland spakarna. Hej då Östersund nu har vi siktet inställt mot Mora....
En del smarta damer hade en egen stol att sitta på inne i väntsalen i Östersund. Något för gamla gubbar att tänka på till nästa gång.


Allt gick som smort och den passagerare, "experten" som for farm och tillbaka som en skållad råtta, inne i motorvagnen mellan sin sittplats och lokföraren kom på än den ena anledningen till att dieselmotorerna inte verkade fungera som de skulle fick till slut rätt. Tågvärden tog upp beställningar på dem som villa ha macka eller Sverigs godaste kanelbulle när vi skulle komma till Fågelsjö. Då var vi strax utanför Sveg. Dit kom vi men inte därifrån. Buss tillkallades och vi flyttades snabbt och lätt över för att fortsätta resan mot Moa på Inlandsvägen i stället. Fågelsjöbagaren mötte upp efter vägen och vi blev alla bjudna på kanelbullar och de som beställt mackor fick dessa. "Experten" och hans söta fru hoppade av i Orsa, stackars Calle Moreus. Kaffe skulle vi dricka utanför bussen i Mora, det skippade vi.. Istället stoppade vi i oss en massa onyttig mat och kaffe inne på den lilla grillen vid Mora station.

Här var det tågbyte ner till Kristinehamn där Tågab tog över. Vi lastade in oss i en egen kupé och en glad tågvärd Magnus förklarade att där kunde vi sitta ända fram till Göteborg. När tåget rullade igång och Magnus öppnade den lilla kiosken ombord så var Stefan snabbt framme och handlade lite godis. Det blev aningen tyst i kupén meddan godispåsarna tömdes....Allt flöt på och klockan 21.45 klevvi av nere på Göteborgs Central, trötta och med skarvarnas dunkande fortfarande ringande i öronen så delade vi på oss Lasse tog spårvagnen hem till Hisingen och lilla Bitten hämtade upp sin överlyckliga lille man och sin andre man för vidarebefodran till Angered och Rannebergen...
Tack mina vänner för att ni hängde med "hem",  nu behöver ni inte längre grubbla över hur jag är, nu vet ni varför.
pappa B




söndag 6 juli 2014

Sista natten med gänget...

I morgon klockan 08.20 ser vi till att motorvagnen från Inlandsbanan stannr till vid Porjus C. Dags att återvända till verkligheten. Vi rullar i sakta mak vidare ner mot Östersund och slutsträckan ner mot Göteborg. Årets tågfest är över. Nu kommer det att bli fotografering både högt och lågt på resan ner och självfallet kommer ni att få vara med, ända fram till mål. Inlandsbanan från sin absolut bästa sida. Frukost hos Bergmans på uppvägen blir middag i morgon.

En promenad framför tåget över Piteåälven hör till motionen man får under tågresan. Älven är en av de få älvar som undgått reglering. Lätt hoppas passagerarna v för att promenera över bron och ta bilder.
Alla de stopp som Inlandsbanan gör bjuder in en, både till
information och förplägnad. Ibland kan man till och med bli bjuden på en liten trudelutt av tågvärdarna..

Här vinkar stinsen, Lokföraren Gunnar tutar och så kör vi. Olika stopp på olika platser gör hela resan till en speciell upplevelse. En resa som man egentligen aldrig glömmer under resten av sitt liv. Därför tycker jag att varje 9:onde klassare borde få den möjligheten att se sitt land från insida , kanske som en lång historielektion. Skall skicka in ett föslag till skolverket och Hr minister Björklund när jag kommer hem...

Många bilder blir tagna under resans gång och de flesta sitter med sina kameror beredda på vad som skall dyka upp utanför tågets fönster. Både äldre och yngre passagerare samsas om utrymmet för att föreviga drömbilden. Kanske av en ren eller en älg eller varför inte en björn. Glöm inte bort kameran nästa gång du reser med Inlandsbanan.
Klockan 08.20 kliver vi på...
pappa B

fredag 4 juli 2014

När man åker tåg skall man må bra!

..det gör man när man väljer Inlandsbanan. Det är en sjuhelsikes lång tågresa, inte minst den sista biten från Östersund upp till Gällivare (vi hoppade av i Porjus) den går långsamt tyker man med så många mil i baken på ett tågsäte. Att stationena man passerar har olika tider på deras klockor gör inte saken mer positiv fat viss blir man tvungen att dra på smilanden då klockan visar 20.33 och stationsklockan i Jokkmokk visar 16.12!? :)
Vi hade en vacker och duktig lokförare upp från Gbg till Mora. Sedan blev det andra bullar, tuffingen från min resa i fjol tog över och trippen från Färdenes spår upp till sjöodjurets badplats gick på nolltid.
Förutom den informativa och oftas roligt framföra berättelsen av de tågvärdar som hänger med under hela resan så hade jag denna resa med mig en egen speleman. Min gode vän (jag hoppas han kommer att vara det även när vi kommer hem) och Lasse som nästan alltid sedan 40 år tillbaka, får fungera som min lillebror sjunger och spelar så det står härliga till. Kolla bilden där Steffe drar igång med "Suga på tummen". Det var ett riktigt slagskott för alla de som hade bokat platser i första klass, försvann som en avlöning.
Vi trivdes, åt palt med mycket smör i Mosksel och tog frisk luft i Vajkijaure. Framme vid den stora centralstationen Porjus som numera är ett utsökt galleri för ägarinnan Patricias enormt fina fotografier, togs vi emot av Anders m fru. Ryggdunkn ga och kramar innanvi pckaeterade oss i vårt boende. Vi har hyrt ett fint rum av henne på Vanrarhemmet Artic där vi trivs, som foellerna i Porjusbäcken. Ny rapport kommer vad det lider. Misa inte den!
pappa B

fredag 27 juni 2014

Nu drar det ihop sig..igen!

Här står ett av loken som drar Inlandsbanans glada resenärer norrut.
Klockan 07.45 äntrar tre glada filurer tåget ner i Göteborg för transport upp till Mora där det stora äventyret börjar.
Inlandsbanan här kommer vi med sång och musik och laddad kamera och mikrofon. Nu skall jag återigen åka med denna fantastiska järnväg ända upp till Gällivare. Två av mina nära mediakamrater har jag med mig. De vet inte vad som väntar dem :)
Jag hoppas verkligen att du hänger med och följer med oss på äventyret. Förhoppningsvis så bloggas det minst en gång om dagen under förutsättning att wifi-kontakten finns. Lite skrap på min webbradio som finns på sidan skall det också bli om det vill sig väl. Och vet ni vad? Den MC-burne reporten Ronald E Erson kommer att hålla koll på oss under resans gång. Ni kan lyssna på honom på Partille Radio88 mellan 7-10 varje dag. Missa inte detta, go musik lirar han också...
pappa B

tisdag 17 juni 2014

Kommer ni ihåg förra årets tur med Inlandsbanan?

Det kommer en ny tripp även i år. Med ständiga rapporter här på bloggen, på fejjan och givetvis lite surr i "Radio Garderob" från gubben i skrubben...Jag hoppas att ni följer med och det hela drar igång den 2 juli någon gång under dagen...
pappa B

måndag 15 juli 2013

Ny dag nya äventyr..

Klev på motorvagnen klockan 07.11 mot vidare transport upp mot Gällivare. Lite mer folk på tåget och stämningen var på topp redan från starten. Goa gubbar med respektive visade klart och tydligt att ordet "Surjämtar" kom på skam. Här vilade inga ledsamheter.
Motorvagnen rullade på tågvärdinnan berättade, den h'är gången var det lilla Turid som efter sommaren flyttar ner till Schweitz med man och barn. Om hon skall bli körledare för någon joddlar orkester det vill hon inte berätta, men lurt var det.


Kaffepaus i Sikås på det gamla Järnvägshotellet. Inhandlade en falsk potatisbakelse som var utsökt till kaffet. En äldre dam hade köpte hela hotellet och var i full färd med att renovera det. Bröllopssviten var redan klar, liksom baren och den angränsande Salongen. Med massor av upplysningar rullade vi förbi Hoting där man sålde heta små godingar på vägen ner, men det tar vi senare. Dorotea och Messelefors åkte vi förbi lätt som en plätt. Framme i Sorsele där hittade vi en gubbe med lappmössa som satt och spelade synt och sjön. Sålde sina CD och drog en trudelutt på sitt enradiga handklaver.
Han hade en tenorsax vid sidan av synten men tack och lov plockade han inte upp den under vår kaffepaus. Lät gjorde det i alla fall och han sålde faktiskt en skiva till en tysk turist, som skrattade ända fram till vi passerade Buresjön.  Stannade till och släppte av några i Slagnäs som skulle hälsa på i samelägret Båtsuoj. Där hade jag bestämt mig för att stanna på vägen ner. Skulle bli spännade.

Arvidsjaur och stopp i Moskosel.
Där i järnvägsmuseet satt en tågklarerare och kikade på oss. Han verkade inte speciellt handlingskraftig och i ganska dåligt skick. Järnvägsmusset var inrymt i samma lokal som serveringen och här skulle jag inmundiga riktig Pitepalt på vägen ner. Nu blev det kaffe och en kaka och sedan bar det iväg vidare mot Polcirkeln.

Denna magiska linje, markerad med vita stenar får alla att bli som tossiga. Ut och fram med kamerorna, det filmas fotograferas och detta är det motiv som fotograferas mest alla år genom hela Inlandsbanans historia. Knepigt men sant. Här passerar man den magiska polcirkeln och det är nu solen aldrig slocknar under sommaren...

Kameror växlades och folket sprang upp och ner  för trapporna för att förevigas med skylten som förkunnade att nu var de ovan polcirkeln. Tågvärdarna delade ut certifikat som bevis på att man varit på platsen. Tycker bara att de kunde tagit en guldtia för diplomet så hade certifikatet fått lite mer värde och de mycket duktiga tågvärdarna fått
lite kaffepengar.

Jokkmokk nästa och då satte jag mig på golvet. (skojar bara). Detta var platsen. Hit åkte vi och dansade på Folkets Hus, köpte parisare av "Korv-Inga" och spelade dansmusik på Hotell Gästis. Det var här alla kommunalgubbar höll till, de som luggade oss Porjusbor och inte villa släppa till medel för att vi skulle få växa lite. Det här var vår närmaste granne 47 km söder om byn. De andra fanns i Gällivare, 47 kilometer norrut. Vi har som alltid legat lite i kläm.

Anders "Jälkagreven" Jonsson min barndomsvän i byn.
Så var det då äntligen dags för pappa B att kliva av. Framme i pionjärernas by, Porjus. Jag såg honom på långt håll. Min barndomskamrat Anders "Jälkagreven" Jonsson. När jag kllev ner på perrongen slog han sina yviga ramar om mig och höll på att bryta alla mina revben i en bamsekram, -Välkommen hem Besse, sa han och dunkade mig i ryggen, nu går vi hem och tar oss en pilsner. Han tog min rullväska under ena armen som en liten handväska och lunkade iväg...Jag var hemma igen och nästa dag skulle jag dyka upp i öltältet som gubben i lådan.
pappa B