lördag 26 april 2014

Historien om den zebrarandiga cabinväskan...

...säg den dag som är den andra lik. Lik appropå, det blir man inte innan man dör och det enda som går av staplar är stora fartyg som skall sjösättas. Något annat är det inte.
Nog om detta...Jag vaknade i vår stora dubbelsäng, ihopkurad som en liten bäbbe för att jag frös så förbannat om fötterna. Detta hade sin logiska förklaring av att jag dragit allt täcke över huvudet. Även pinnen var aningen stefrusen men det kan kvetta, kvinnan var i Jönköping...
Klev i mina utslita Foppatofflor, gjorde morgontoalett och kokade min specialgröt. Kolla nu: Ett rågat deciltermått med fiber havregryn, (smakar sämre än de gamla hederliga, men sägs vara nyttigare, jag tvivlar), en matsked med nyponskalsmjöl och ett litet mått med protein, sådant som kan kokas. I med blåbär i en skål och in i micron för tining. Saltar alltid lite i gröten och rör om. På med kastrullen på plattan och rör om.Var noga för annars klumpar sig nyponskalsmjölet direkt. Vänder du dig om för att titta på klockan har hela smeten bränt fast i kastrullbotten och ett helvet skapas då du skall rengöra det hela. Dessutom missar du gröten för man kan inte sleva i sig vidbränd havregrynsgröt.
Nåväl, detta är djuriskt gott och det isolerar hela insidan av kroppen mot allt.!
Plockade fram vår minsta väska, en svart av tyg mod. 1983 med en rödrutig rosett för att kännas igen då den kommer på bandet. 1983 fanns det hundratals liknande väskor så det var lätt att få fel. Idag finns det bara våran kvar så jag funderar på att lossa på rosetten, den ser djävligt löjlig ut. Skit samma. Jag vägde den och huvva, tyglådan vägde 4,1 kg i dödvikt och jag får bara ta med mig 10 kilo totalt, Nu började jag svettas. Bara datorn och mina fotografiska prylar går ju lätt upp i närheten av den vikten. Hur skall nu detta tacklas. Jo jag får helt sonika ge mig iväg på väskjakt runt staden...



Jakten på ny väska började och nere på Edels här i Angered gjorde jag första bomskottet. De hade inga hårda väskor bara modernare varianter av tyglådan jag hade hemma. Lidl, den tyske slaktaren hade hårda väskor men de var på tok för små och så var de så tunna att jag kanske hade kört tummen igenom om jag tagit i, bom igen. Men däremot blev jag väldigt glad när jag träffade två glada tjejer inne på Edels. De hade party på G och skulle vara lite i hatten så de passade på att testa några varianter nere i källaen. Som tur var så fanns inte chefen Anders där när jag passade på att föreviga de två, iförda kalashattarna. ICA Maxi hade också väskor men de var på tok för dyra, här såg jag flera glas vin och ett par wirrar försvinna så det blev bom igen. Nu började jag faktiskt bli orolig. Då stod den där i affären inne i centrum, zebraväskan. Det fanns en med leopardmönster också och snäll som jag är så ringde jag till kvinnan och frågade vad hon tyckte.
-Aldrig i livet en leopardmönstrad väska, skall jag gå och dra en sån och se ut som en gammal käring? Sen la hon på. Jag köpte zebraväskan.

Fick ett telefonsamtal av den gode vännen P-O han med de rosa och vita glasögonen, grabben som alla trodde var fikus. En hyvens man som undrade om vi skulle ta oss till Hammarkullen för det var visst något hålligång där uppe bland palmerna. Detta passade Hr Järnepalm precis men jag föreslog att om det inte var något att ha där så skulle vi dra över älven ut till flygfältet på Säve och kolla min nyinköpta zebrafärgade väska. Hur jag kunde få en sådan smart idé i skallen fattar jag inte.
-OK sa P-O det gör vi. Upp till Hammarkullen i hans vita fina Golf med zebran i baksätet. I Hammarkullen var det bara en polisbil utan poliser, thats it! Vi drog vidare över älven och ut till Säve. Väl framme vid Ryanairs incheckningsdisk har man små ställ där man kan mäta sin väska. Min nyinköpta zebraväska gick inte ner! Den var för tjock. Med sänkt huvud fikade vi och en söt och snäll tjej i caféet hon bjöd mig på en bulle för hon tyckte att jag var så söt och så gillade hon gaddningen bak på min rygg. P-O som är den snälla av oss, han fick ingenting mer än kaffe.

Här ser ni hur deppad han blev. Satte sig i ett hörn och ringde till alla sina flickvänner runt om i östeuropa och beklagade sig över att en ung svensk flicka hade ignorerat honom och bjudit mig, en gammal stut på en gratis bulle. Är inte sånt larvigt? De lovade att sända över sina maffiabröder för att tala allvar med den snälla söta tjejen.
Sedan körde han i Formula 1 tempo tillbaka till Angered för att jag skulle hinna lämna tillbaka väskan. Mannen i affären var snäll han gjorde ett återköp och allt var plötsligt frid och fröjd. Men jag var utlämnad till tyglådan från 1983!

Nu återstår bara att försöka krympa allt som går att krympa och jag funderar på om jag skulle skippa kalsingarna, strumporna, t-tröjorna och bara åka i kortbyxor och de jag går och står i? Det finns ju nya att köpa i Torrevieja. Datorn, kameragrejerna och alla sladdar måste med och jag kan nog ta med lite mjuka grejer också så att datorn får lite skydd i tygväskan. Till min stora glädje så talade en av flickorna hos Ryanair om att jag även får ha med mig en liten extra väska, en nyhet som kom helt nyligen. En sten föll från mitt hjärta och träffade höger vrist så ett sår uppstog så nu funderar jag på om jag kanske skulle åka barfota. Vadå? Jesus traskade ju omkring utan skor så varför kan inte jag göra detsamma? Är ni dum, eller....
pappa B
Skicka en kommentar