torsdag 10 juli 2014

Tack Inlandsbanan för att du finns.!


Sista kvällen i Porjus. Lasse står inne i vår lilla lägenhet på vandrarhemmet Artic och begrundar midnattsolen som håller på att klättra upp över Storlule som ligger spegelblank utanför vårt fönster. Steffe han sover
sin skönhetssömn och endast tomtarna är vakna. Bakom ryggen på Lasse hänger ett fotografi på ett flammande norrsken som Patricia, hon som driver vandrarhemmet har tagit. Lite kontraster på samma gång, midnattsol och norrsken.

Klockan är strax före 8 och semaforen på perongen utanför Porjus stationshus är vriden till stopp. Inlandsbanans motorvagn har lämnat Gällivare på väg ner mot Östersund. Vi är redo att ta farväl av min lilla hemby och dra hemåt

Nästan en hel vecka med massor av "skaka hand" och snack är avklarad. Stefan längtar hem medans Lasse gärna hade stannat ett par dagar till. Anders kommer traskande genom skogen för att säga adjö och det uppstår en lite tung stämning nere på perongen. Motorvagnen saktar in, vi hoppar på vinkar hej till Anders och börjar nedresan mot Östersund.

Klockan är 21,38 när vi rullar in på Östersunds C. Motorvagnen får åka in i lokstallet, lokföraren får äntligen, efter en på tok för lång och ansvarsfull dag vila några timmar innan nästa pass. Tågvärdinnan samlar i hop sina papper och avslutar också sitt pass.
Den här resan gick det ganska bra ändå, En renkalv fick sätta livet till och några älgar både ko med kalv och en stor tjur passerade kupéfönstret den här gången.

En vacker syn mötte oss då vi tog en sväng ut i Östersund efter att ha installerat oss i rummet på Vandrarhemmet Rallaren. Två spänstiga damer visade oss vägen upp till centrum, eller rättare sagt vi följde bara efter...
Mat skulle intagas då vi var ganska hungriga och trötta...


Det blev en av de godaste hamburgare jag ätit, Lasse åt oxfile och pasta mean Stefan avvek och gick för att få sig en enkel korv med bröd. Lasse och jag fortsatte upp till centrum och tog oss en sista kvällspromenad innan vi gick tillbaka till vandrarhemmet. Åskan låg i luften och det var en tryckande värme som gjorde att tröjan klibbade fast på kroppen..

Men...det skulle bli varmare!

Klockan 07.00 rullade vi och vår packning iväg ner till Östersunds C och blandade oss med en salig samlig resenärer som skulle vidare åt olika håll. Vår motorvagn rullade in och Gunnar, vår lokförare från uppresan var tillbaka bland spakarna. Hej då Östersund nu har vi siktet inställt mot Mora....
En del smarta damer hade en egen stol att sitta på inne i väntsalen i Östersund. Något för gamla gubbar att tänka på till nästa gång.


Allt gick som smort och den passagerare, "experten" som for farm och tillbaka som en skållad råtta, inne i motorvagnen mellan sin sittplats och lokföraren kom på än den ena anledningen till att dieselmotorerna inte verkade fungera som de skulle fick till slut rätt. Tågvärden tog upp beställningar på dem som villa ha macka eller Sverigs godaste kanelbulle när vi skulle komma till Fågelsjö. Då var vi strax utanför Sveg. Dit kom vi men inte därifrån. Buss tillkallades och vi flyttades snabbt och lätt över för att fortsätta resan mot Moa på Inlandsvägen i stället. Fågelsjöbagaren mötte upp efter vägen och vi blev alla bjudna på kanelbullar och de som beställt mackor fick dessa. "Experten" och hans söta fru hoppade av i Orsa, stackars Calle Moreus. Kaffe skulle vi dricka utanför bussen i Mora, det skippade vi.. Istället stoppade vi i oss en massa onyttig mat och kaffe inne på den lilla grillen vid Mora station.

Här var det tågbyte ner till Kristinehamn där Tågab tog över. Vi lastade in oss i en egen kupé och en glad tågvärd Magnus förklarade att där kunde vi sitta ända fram till Göteborg. När tåget rullade igång och Magnus öppnade den lilla kiosken ombord så var Stefan snabbt framme och handlade lite godis. Det blev aningen tyst i kupén meddan godispåsarna tömdes....Allt flöt på och klockan 21.45 klevvi av nere på Göteborgs Central, trötta och med skarvarnas dunkande fortfarande ringande i öronen så delade vi på oss Lasse tog spårvagnen hem till Hisingen och lilla Bitten hämtade upp sin överlyckliga lille man och sin andre man för vidarebefodran till Angered och Rannebergen...
Tack mina vänner för att ni hängde med "hem",  nu behöver ni inte längre grubbla över hur jag är, nu vet ni varför.
pappa B




Skicka en kommentar