Holmalunds IF och CD Montesinos? Vad har de gemensamt?

Jo egentligen börjar detta för en jäkla massa år sedan då jag, ung och viril tillbringade några år i potatisens huvudstad, Alingsås. En bra plats att bo på men inget vidara bra ställe att arbeta i. Men skit samma där fanns deet mycket fotboll och eftersom jag alltid varit intresserad av sport och själv
varit involverad i en del olika turer så föll det sig naturligt att jag skulle hålla på ett fotbollslag. Alingsås HK i handbollen, Alingsås VK en av landets just då bästa volleybollföreningar (är förresten hedersmedlem där om jag inte har helt fel, både jag och dåvarande sportchefen Anders Thorn). Men fotboll, jag såg ju och umgicks med många av de som redan fanns i de tre större lagen i stan. AIK föll bort direkt för det var snobbarnas gäng, attityden passade inte en grabb från Porjus. Gersken låg väldigt bra till med den var lite av en gammal oxe över föreningen och någon oldboys hade lagt en pressening över hela klubben. Så var det Holmalund kvar, de röd/vita. Där spelade polisen Lidéns grabbar, Lennart och Gunnar. Benny Winter i målet och Sven Andreasson som aldrig blev trött, Jim Klebom fyrkantig lågställd och tung spelfördelare och klippan, ett helt gäng med goa gubbar. De fick in deras fotboll i mitt hjärta.
Tillsammans med en god vän, tyvärr inte kvar i jordelivet, Sven Kronberg mannen bakom Kronbergs Konfektyrer nere i Hemsjöbacken. Tillsammans med några riktigt röd/vita tanter och farbröder, startade vi upp Holmalunds Fanclub. Införskaffade röd/vita halsdukar, hyrde buss och hängde med på bortamatcherna och ställde till ett jävla oväsen vart vi än drog fram. Vi hade roligt och glädjen spreds även ner till spelarna som blev bättre och bättre....

När jag lämnade Alingsås efter ett par år så försvann även kontakten med klubben men de röd/vita killarna har nu fått sällskap av de ännu duktigare tjejerna. Jag är inte aktiv och har svårt att vara det när jag sitter under en palm på Costa Blanca. Men deras positiva attityd, glädjen och de rödvita färgerna finns kvar i mitt hjärta.

VAZ blev matchens lirare, snabb som en iller på råttjakt.

Men nu skall ni får höra! Idag åkte jag, Gitmaria och Jonny upp till Montesino för att titta på CD Montesinos i deras hemmamatch mot Sporting Orihuela CF. Det blev ett litet klick i hjärtat direkt. Allt påminde om mina första besök när Holmalund spelade. Folket här nere utspätt med ett kraftfullt gäng bestående av äldre engelska gentlemen som nu skaffat sig ett eget kavrtersgöng som inte alls går av för hackor. Här spelas ingen svensk fotbollsvariant där man spelar fler bollar hem till den egna målvakten istället för att försöka göra mål. Här är det fullt ös rakt in i fiendelinjen och detta gäng hade förmodligen gått rakt in i ett div 2 gäng hemma i Sverige. Här spelar man i en helt annan division,
2€ kostade inträdet och 5€ kostar medlemsskapet. Vi blir medlemmar alla tre och jag skall även investera i en klubbtröja fram i sommar.

Roligt spel, här är det framåt som räknas och mål skall man göra annars deppar publiken den saken är klar. Ett ungt gäng med massor av spring och teknik i benen. Det blev en jäkla bra match och "mina" röd/vita killar vann med 3-2 instött i absolut sista minuten
Den Spanska fotbollspoubliken håller också hög klass både volym och skönhetsmässigt, eller vad säger ni?

Förmodar att det är en spelarhustru men det får jag väl reda på när någon sett bilden på henne och han kommer ångande med basebolls trät svängande, Tar den smällen och lägger ut den vackra spanjorskan i alla fall. Nu sover vi, Natti natti!

Heja GAIS, Holmalund och CD Montesinos!

..vilken katastrof. En gång var jag i Alingsås två gånger?

Har ni varit och sett årets upplaga av Lights in Alingsås? Jasså inte? Bra, spara den utflykten till någonting annat. Till exempel kan ni åka en vanlig vardagskväll nu lite närmare juletid och kolla husfasaderna i Hjällbo eller ännu säkrare Hammarkullen. Där kan man snacka om ljusspel. Det man visade upp i Alingsås var som en piss i Västerhavet, totalt meningslöst. Jo, det fanns en liten rolig sak. Inne på en tomt hade man lagt ljus på sin lilla lekstuga, det var sött och näpet. Att förse några träd med olikfärgade lampor tycker inte jag är speciellt dramatiskt och i mina ögon inte någon konstnärlig explosion av fantasi och annorlunda tänkande. Nej gatukontorets gubbar gör detta fan så mycket bättre, den saken är klar. Ett gult hus som blivit försett med skuggor från en hängbjörk vid entrén är inte speciellt nervkittlande, inte ens för en ålderstigen herre som pappa B. Nej mer djävlar anamma får det allt bli för att känslor och fantasi skall tränga igenom Ullaredsjackan.
Att man försett den tidgare konsthallen (vet inte vad huset innehåller idag) med lite lila ljus piffade upp det totaldöda torget och denna afton var det bara Hasse och jag och några andra dönickar som hasade oss runt efter en karta som var totalt obegriplig oavsett om man var svensk, kines eller av annan härstammning. Nåväl, skit samma. Vi fikade på det eminenta Café Ljungblads mitt i centrala stan och detta var inte heller någon höjare med en arraksboll (större än en negerboll) som var så hård att den med all säkerhet hade kunnats användas av hemvärnet som handeldvapen.
Den här var bäst. Heder åt familjen som ägde den här lilla lekstugan. De vinner pappa B:s och Hasses smakpris i årets "Lights in Alingsås" med bred marginal Sedan får konstnärerna som tycker att de är nyskapande, visionärer med ett synsätt som övergår oss vanliga människor med hästlängder, säga vad de vill. Är detta det bästa ni kan så gå och dra något gammalt över er och ge fan i att tända lyset...
Fast, en liten positiv händelse inträffade dock under kvällen. På väg hem fick Hasse tända helljuset på sin lilla i10, det hade han inte gjort sedan han köpte bilen för 2 år sedan...
pappa B

Livakt vid pengatransport, kan de va nåt?

Från askan i elden, ett ganska vanligt uttryck i vissa krtsar. Tack och lov inte ihos mig. Idag tog jag på mig den suraste minen, plockade fram mina svarta RayBan ur garderobens lägsta hylla och dammade av den svarta kostymen. Vit skjorta (förvisso med kort ärm trots minus 4,3 grader på mätaren), diskret slips och blanka skor. Jag åkte med "Länsman" till Hallengrens spel & Tobak i Alingsås för att hämta ut helgens spelvinst. "Länsman" önskade lite livvakts assist och bad mig därför mycket snällt att följa med. 117.000 riksdaler gav andelsspelets V75 i helgen och det var dags att hämta loss lite dollarer för min vän och trogne fiskekompis.
Jag ställde mig bredbent med armarna i kors utanför spelbutiken och anlade en för mig mycket allvarsam min. Medans "Länsman" var inne i butiken så sparkade jag ner två pensionärskärringar, en fyllo och två siamesiska tvillingar som försökte gå in i butiken. En långhårig tax med vidhängande överviktig kommunalpamp han slita ett stycke av mitt högra byxben innan ett välriktat karatslag över taxaskrället fick den att ylandes släpa iväg med sin gråtande husse....i riktning mot Nolhaga slott.
Det är rätt kul att vara livvakt ,må jag säga, uppfriskande på något sätt....två stressade kommunalarbetare eller det kanske kallas kulturarbetare eller konstnärer rent utav, höll på att fästa olikfärgade sorters potatisar på en vägg av plywood. Man gjorde ett konstverk inför helgens festligjet i den lilla staden -Potaisens dag- vilket innebär att det är fritt fram att intaga hemkört potatisbrännvin, sleva i sig potatismos tillsammans med pommes frittes och kasta ruttna grispotatisar på polisen.
Jag kanske skall åka dit en sväng..Trots ett omfattande datahaveri så har jag inte kunnat lista ut vem spöket är, inte ens mina lojala kamrater har hittat någon lösning. Kan det vara så illa att det fortfarande är Bernt Karlsson Herlin som spökar och har gjort det i stereo för att förvirra mig extra mycket,börjar nästan misstänka detta. Skall nu försöka sno ihop något att stoppa i näbben annars kan inte maggen förbränna de kalorioer jag vill ha väck. Vi höres senare
pappa B

0,5 kg gädda och flera timmar vid vattnet...

Idag blev en dag i fiskandes tecken. Först valde vi att åka ner till Röda Sten där det enligt fleras utsago skulle gå att få verkligt fina abborrar. Må så vara, med det "Skogarnas Konung" och jag hade att erbjuda passade inte bräckvattnets innevånare. En glad gubbe på cykel pekade ner mot Nya Varvet och berättade att där brukar det gå att få både abborre, gädda och öring. Bilade iväg med Belmondo ner till platsen och ut på klipporna. Fisk? Nix, men massor av tång. Hade svärmor som är veg. varit och hälsat på hade jag lätt fixat ihop en sallad till henne. Aningen molokna packade vi ihop och bestämde oss för att köra upp till Alingsås, potatisens hemstad. Vi skulle passa på att köpa fiskekort till både sjön Mjörn och Anten. I denna lilla vackra trästad flyer en å mitt genom centrum, eller flyter kanske man inte skall säga. Den ligger bara där. För 20 år sedan, då jag levde rövare i den här stan så fanns det så pass mycket vatten i ån att det gick att slänga ner de fyllisar som bråkade och de blev ordentligt blöta. Det är omöjligt idag, nja...kasta ner dem kan man väl alltid, men speciellt blöta blir de nog inte.
Varför i all fridens dar planterar man inte in lite karp som äter rent i ån. Muddla och in med karp, det skulle höja utseendet inne i centru,m flera knäpp.
Lilla Mathilda på Intersport var både söt och trevlig och vi köpte ett årskort till Mjörn men fick inte tag på något till Anten. Får väl greja detta en annan dag. På vägen hem stannade vi till på bron som delar Mjörn där vägen går upp till slottet. Ut på den lilla bryggan och full fart på spöna. "Skogarnas Konung" och jag hade köpt oss var sitt Fladen Jerkbait, färglada, klumpiga träklumpar som man slänger tvärs över vilken sjö som helst. Han kände att det stod en gädda och lurade i en vassrugg och skickade iväg jerken. Svirrrr..han kastar rätt skapligt för att vara nybörjare och det var inte speciellt bra den här gången. Jerken for ända in i kanten på vassen och satt. Stenhårt och det blev att dra loss linan. En tår i ögonvrån och han började klä av sig. -Pappa, jag simmar ut och tar loss draget, sa han och höll tillbaka gråten. -Varför tänker jag inte, min fina Jerk sitter i vassen, 59 kronor har jag kastat bort direkt, jag hoppar i.
Jag hade svårt att hålla mig för skratt och tänkte på alla wobblers, spinnare, skeddrag jag skickat ner i djupet, i vassruggar, upp i trädkronor men förstod samtidigt hur han kände sig. -Du hoppar inte alls i efter draget. Låt det ligga där i vassen. Såna här grejor är faktiskt förbrukningsgrejer och vi åker och köper dig en ny Jerk i morgon.
Jag växlade till en knallröd kort wobbler och kastade ut från handikapp-bryggan. Vevade tre slag och pang! Där satt gäddan. Bara att lyfta upp den och ner i plastpåsen.
Jubel hos junior, som genast tog mobilen och tog en bild på pappa B med sin lilla gädda. Skam sägandes hade jag tagit med en kamera utan batterier så det blev mobilbilder hela dagen. Men dagens mobiler har ju skapliga kameror de med. I morgon blir det ugnstekt gädda med pepparotsås, färsk potatis och en kall öl..."Skogarnas Konung" dricker mjölk!
pappa B