Lite av deppigheten har lagt sig...

Jag kan förstå de som inte kan sluta röka. Jag har aldrig rökt, men jag har skrivit och fotograferat i hela mitt besynnerliga liv. I morse satte jag mig framför burken som jag brukar när alla lämnat lägenheten. "Gubbkalsongen" avverkar jag under tedrickandet och smörgåsbredandet till trollen. Med en hand smörar jag limpa skär ost och lägger på prickig korv. Med den andra vänder jag blad i del 2, sporten. Har aldrig läst en dödsannons, bara min pappa och mammas för att se att tidningen hade satt in det jag vill det skulle stå. Förstår inte de personer som varje dag, det första de gör, är att slå upp tidningarnas dödsannonser för att se vilka som fällt ihop vingarna. Jag kunde inte skriva någonting, det var slut på hela registret, stora delar av mitt brokiga liv hade tagit någon form av semester. Men...sakta men säkert började det strömma till lite i eftermiddag och så plötsligt inser jag att jag kan ju inte bara sluta blogga, jag måste för tusan hakar göra minst ett inlägg per dag.
Skiter oftast i det kulturella som jag tycker är så erbarmeligt tråkigt så det dammar om det. Förvridna hjärnor har mage att kritisera alla som gillar svängig musik, rockabilly, dansband och dragspel. De som tycker att fem blåa och ett rött streck är värt kulturpris på 100.000-tals kronor, de som fnyser åt en vacker solnedgång och tycker att det är så banalt, högtorgskonst! De gubbar och käringar som sitter i kommunernas kommittéer och beslutar att en konstnär skall få smälla upp fem vassa rostfria spetsar, kalla detta för "vindarnas vision" utanför ålderdomshemmet och få 350.000 i betalt. Under tiden sitter tanterna och farbröderna som byggt upp det här landet och tuggar på sitt tandkött och kan inte förstå varför man satt upp dessa spetsiga silverplattor utanför deras fönster.
Kultursnobbar som är finare än du och jag, de som springer runt på vernisage, äter ostbågar, salta pinnar och dricker sherry. De suckar begrundar och låssas förstå. Ett påklistrat leende och fina fasaden, som jag vi flera tillfällen, efter ett par rejäla supar, sett rasa ihop som ett korthus. BH:n har kastasts, kjolarna likaså och så strippas det på locket på flygeln medan den äkta mannen försöker få in handen i trosorna på värdinnan som samtidigt spyr i ena blomkrukan. Finkultur jo kyss mig i röven. Nej de kan dra åt helvete hela detta förpestade sällskap. Mer dragspel, Iggesundsgänget, fram med Åsa-Nisse & Klabbarparn, Janne Wängman och hela buskisgänget. Mera Falkenbergsrevyer och mindre Ingeman Bergman, denna skithög som alla kulturnissar älskar och tror att de förstår sig på.. Det enda jag är avundsjuk på den gubben är att han fått sätta på Liv Ullman, det skulle jag också ha velat, när jag var ung, hade rejäl fart på pinnen och fri givetvis. Hade det möjliggjorts så hade fårskallen på Gotland aldrig fått sin stora näsa i närheten av den norska ängelen.

I morgon hoppas jag att de svenska flickorna med kantlirarna Boson och Wiel-Freden (min lilla favvotjej) flyger både högt och länge. De rumänska dansöserna är snabba, betydligt snabbare än tajgans damer var i går. Jag tror de blågula vinner och spelar final, gärna mot Danmark, då blir det både tryck och guld till Sverige!
Här är jag igen!
pappa B

I går skrevs handbollshistoria i Lillehammer!

Grattis Sveriges blågula damer!!!
Jag hade lätt kunnat sätta både skinnkepsen och långkalsingarna på att våra svenska damer skulle få på skallen redan efter 20 minuter av matchen. Men nej minsann, Thorstensson & Co ville något annat. En kollega till mig, fd. handbollspelerska och samägare med mig av damhandbollstidningen 3-2-1 sa för flera år se; -Det skall göra ont att spela handboll och banne mig att jag sett värre påtryck än de smällar som Linnéa Thorstenmsson fick ta emot av de ungerska försvaret. Gång på gång gick hon i däck men blev bara tuffare och tuffare för varje smäll hon fick.
En av mina idoler, Annika Wiel-Freden, hemma i Göteborg öppnade upp sveriegs måltorka i första halvlek och sedan spädde A-M Johansson på med sin vänsterbössa och Linnéas tunga 9-meterskanon flyttades både bak och fram vilket resulterade i att den storspelande ungerska målvakten till slut blev yr i huvudet.
Några har sagt till mig att unga Isabelle Gulldén inte kom upp i rätt nivå. Till dem vill jag bara säga att uppmärksammade man inte hennes briljanta inspel, upplägg och försvarsarbete då skall man försöka få tag i TV-sändningen och se matchen i repris. Tant Tina gjorde kanske en av sina bästa matcher under de tio år hon haft äran att bära den blå/gula landslagsdressen. Johanna Wiberg fick vara kvar på plan och hennes försvarsarbete håller världsmästarklass. Sen har vi den riktige matchvinnaren, Cecilia Grubbström, tösabiten som fick hoppa in mellan stolparna då Kain kom in helt fel i matchstarten. Cecilia gav sig fan på att stänga igen och de hårt skjutande ungerskorna blev allt mer konfusa allt efter det att matchen började vänta till svenskornas favör.
Vem av er skulle ha modet att krypa in mellan stolparna då det ungerska skyttekompaniet kommer framstormande i 25 knop?
Men det är inte klart ännu. Sverige är för första gången i historien klara för semifinal i EM. Den kommer att avgöras i Danmark och är en helnordisk föreställning där Sverige i sin första match måste utmanövrera det Rumänska laget. Ingen lätt uppgift då rumänskorna är stenhårda och mycket tuffa, både i anfall och försvar. Spännande blir det och jag håller både tummar och tår....
Nu skall jag titta på skidskytte där Ferry & Bergman sopar banan med resten av världseliten. Senare i eftermiddag får Anna-Karin Strömstedt sitt stora genombrott, två bom och andra bästa tid i spåret. 15 kilometer passar henne precis, vänta får ni se!

pappa B

Drag i årets damhandboll, skall bli spännande..

Två av mina speciella favoriter har återvänt från proffslivet i Danmark. Frida Toveby (fd.Johansson i Sävehof) och Annika Wiel Fridén (numera Heid, henne har jag ett gott öga till) har återvänt till sina moderklubbar. Detta plus att två proffs till, Johanna Wiberg (tillbaka till Eslöv) och Mathilda Boson (från Skövde till Spårvägen)har valt att avsluta kapitlet Danmark och flyttat hem igen. Detta gör att damernas elitserie blir några tuffa profiler rikare och det blir ännu bättre handboll, förhoppningsvis.
När Svenska Mässan återigen slår upp sina portar för Bokmässan den 23 september är det är nästan på dagen 2 år sedan deckarförfattare, ordförande i gruppen "Kriminalförfattare i Stockholm", Olof Svedelid avled. Som vanligt har mässledningen med Anna Falck, vd för Bok & Bibliotek (mässans riktiga namn) lyckats få hit ett otroligt starkt författargäng. Själv får jag bråda dagar med att hinna fotografera alla kända pennfäktare men detta gör jag gietvis med glädje och glimten i ögonvrån. Kommer att redovisa lite av detta här på bloggen.
Vad f-n är Centralen i Stockholm och centralen i Budapest jämfört med stationshuset i Porjus?
Inte ett skit! Med Porjusselet skvalpandes precis utanför dörren. Porjusselet där vi smågrabbar försökte fånga storsiken men aldrig lyckades. Det var här som en mycket imponerad turist plockade ihop sin fiskeutrustning när han steg av rälsbussen, gick ner och fick en öring på 5,2 kilo på första kastet. Historien säger att han stod där nästan hela natten men fick inte ett endaste napp till. Men vadå, en öring på 5,2 kilo räcker gott ändå. Ångloket fyllde på tankarna vid den borttagna "Vattenhästen" och lokomotorn drog godsvagnar flera turer om dagen. Här stannade rälsbussarna från Gällivare och Jokkmokk, och släppte av strömmar av turister. Här klev alla pelikaner av (turister) för att med Jean Lundqvists buss fraktas upp till Turisthotellet. Där möttes de av hoteldirektören Lars Johansson som med en vippande pipa i näbben och en kuperad vorsthe vid sin sida gick omkring och slog piskan i sina läderstövlar och drömde om tyska bunkrar och man med mustach. Dagen efter eller sent på kvällen gick bussen sedan upp till Luspebryggan där båten tog dem upp till Jaurikaska. Där satt han, i en liten kur där trallorna lastades om för vidare transport med "Langas" upp till Stora Sjöfallet, där i kiosken satt Evert Modin och lurade på turisterna gammal utgången kexchoklad och specialflugan för harr, Silver Doctor. Vilket liv. Här inne i stationshuset var det ingen som blev mördad. Även om en av de stinsar som bodde på övervåningen brände av några pipor grovsalt efter oss grabbar när vi holkade ur militärens halmbalar som lastades av för vidarebefodran ner till Harsprånget. Det var här nere på lastbryggan som Bullis och jag gjorde livsfarliga konststycken på cykel en gång i tiden och det var hit man promenerade när man ville hångla en stund, det var här jag blev expert på att mjukt och fint med en hand, lärde mig att knäppa upp alla på marknaden befintliga bh-lås.
Idag ägs stationen av en kvinnlig, engelsk fotograf/konstnärinna och drivs nu även som vandrarhem. Besök gärna hennes utställning med fantastiskt vackra bilder på norrsken bland annat när ni hamnar i Porjus nästa gång. Va! Har ni inga planer på att resa dit? Det var det dummaste jag hört. Superpris på stambanan, lätt som en plätt. Hä ä bara å åk!
pappa B

Kungen i spelet om hästmiljonerna!

Tero uppe i Ale är mannen som har kunnandet, känslan och förmågan att plocka fram vinnare inom travsporten. Under 2008 blev han den travexpert som hade flest rätta system och DD av hela den svenska tipseliten. En glad man i sina bästa år som har travsporten under huvudkudden. Vill ni vara med och vinna så gå genast in och kolla upp hans hemsida och bli medlem. www.terostravtips.dinstudio.se
Dan för dan innan Handbolls-VM för damerna startar.
Det skall bli spännande att se hur långt våra tjejer kan gå nere i Kina (det är klart att de kan ju promenera hela den kinesiska muren, men det är inte det jag menar). Genrepet mot Japan slutade ju med 32-21 till svenskorna. För de som hänger med mig här på bloggen så kan jag berätta att det går att följa med Johanna Ahlms blogg på adressen; www.gp.se/sport

Personligen tror jag att detta blir yrhättan Karin Isakssons stora debut. Under förutsättning att pojkarna Johansson ger henne tillräckligt med speltid. En tuff tjej, som vet att det skall göra ont att spela handboll och som aldrig viker ner sig. Ovan nämnda Ahlm är ju taggad till tusen och det finns en känsla (inte enbart uppbyggd på patriotism) av att den här gången skall de svenska tjejerna verkligen lyckas. Svensk damhandboll behöver det. Som läget är just nu så ligger man lite under mediapresseningen, man syns inte i den utsträckning man borde göra. Vilket i sin tur inte ger sporten den status som den förtjänar. Cirkeln är aningen naggad i kanterna, om ni förstår?
Tina is back in the team! En klippa bakåt och en "tungviktare" framåt. Hon får blir "tanten" som styr upp ungtupparna både i anfall och försvar. Hon har massor av rutin och ger sig aldrig, hon går lika troget som en gammal Penta kultändsmotor. En Matilda Boson behövs på en kanten och kan gå in och avgöra en match med bara några sekunder kvar. Orädd och med en bra skruvad bössa kan hon bli detta VM:s storspelare.
Nu åter står för Magnus "Bagarn" Johansson, assisterande tränare bakom Per Johansson, förbundskapten, att styra upp de blå/gula damerna och få dem att presetera ett smärre underverk, ta sig vidare till kvartsfinal. Då jäklar blir det tryck i TV-sofforna vill jag lova.
I morgon blir det sovmorgon och TV-tittande på skidskyttet för pappa B och hans mysiga familj. Skall givetvis spela lite på travet (skall snacka med Tero innan) och så kommer hela helgen att vikas för hemmet och familjen. Vi syns säkert en gång till i dag.
pappa B