Jaurekaskaöringen

Jag tog den här bilden när jag var 18 år. Min gode vän Lennart Nilsson och hans jobbarkompis Lennart Eriksson, målare hos VAttenfall. En lite dryg och i mina ögon rätt så elak typ. Åtminstone var han inte trevlig mot mig och jag vet inte vad jag gjorde honom heller. Nåväl, skit samma. Vi åkte i Lennart N-s flatbottnade plywoodbåt, typ racermodell. Totalt omöjlig att ro och utan flytvästar drog vi iväg från hangaret i Porjus och upp till Jaurekaska. Vi hade siktet inställt på harr den här dagen. De som åkt båt rån Porjus till Jaurekaska vet att det tar en stund. När vi kom upp så gick vi inte på samma sida som båten med turister tog. Den upp mot bryggan utan vi gick iland på andra sidan på den flik som stack ut mellan de två stridaste forsarna. Lennart N var och är nog fortfarande en mycket duktig fiskare, men den här kvällen var det stört omöjligt att lura några fiskar. Det var lågt vattenstånd och det påverkade säkert fisket. Plötsligt ropade Lennart E att han hade något fiskaktigt på mackan. -Vi testar det, knyter fast det på ett tackel och testar, sämre kan det inte bli. Sagt och gjort smörgåspålägget surrades fast på tacklet och Lennart E kastade ut. Det tog inte många sekunder så small det. Om kastet gick rakt ner i halsen på den sovande öringen eller vad som hände det vet ingen av oss. Men hugget kom blixtsnabbt och efter en hård kamp mellan stenarna i forsen så landades denna vackra guldgula öring. En bit på 5,8 kg och kvällen var räddad. Jag tog en bild med min gamla Olympus ACE i det skumma ljuset och nu när jag sitter och scannar bilder så dök negativet upp. Ingen av de andra två har sett bilden. Jag kanske skulle ha gett fiskaren en kopia för länge sedan så hade han nog blivit snällare mot mig...Nu kan det kvitta.
Jag tog en bild på frukostmackan men jag glömde att lägga in den här på blogen så nu får ni den nu istället, Delikatess med leverpastej och saltgurka och så en kopp te i Jokke-muggen, det är grejer det. Håll med om att det ser gott ut. Det tycker nog Aimogreven också även om han inte säger det rakt ut. Ha ha ha...
pappa B

Goder morgon mina vänner...

..då var det dags för en ny dag i livet. Fortfarande samme gamla gubbe i spegeln denna morgon. Detta i sin tur gör att jag beviserligen lever och därmed har syn och hälsa i behåll. Detta i sin tur mina vänner, det är det som gör att jag är -Sveriges gladaste man- Nu haver jag stoppat i mig två grova knäckebrödsskivor med ost och plommontomat, skvalpat i mig två rejäla koppar med te ett litet brunt piller med nyttiga antioxidanter (sådana som Stig Strand äter i striden mot de fria radikalerna). Del sexkantiga lilla ljusblå sparas ill kvällen, hu jeda mig! Står på ett ben i 3 minuter och spelar flamingo, faller sedan ihop och slår pannbenet i massagefåtöljen innan jag vinglar ut och försöker på på mig jeansen, strumpor och skor. Jag är klar! Livet kan börja. Fyra minusgrader håller mjället på plats.
Nu väntar P-fika med "Länsman" och lille August. Försöker göra öronpropparna så osynliga som möjligt så jag slipper höra deras gliringar och elaka tungor fladdra. Jag gör som de kommunala politikerna, nickar och håller med.
pappa B